När vi kommit så långt som till Ella på vår resa genom Sri Lanka, tycker vi att det är dags att bjuda vår chaufför på lunch.
Han blir lite generad förstås, som våra chaufförer brukar bli. Vi ska äta vår mat på våra turist-lunch-ställen och han ska göra det-nu-chaufförerna-gör-när-deras-turister-lunchar.
Men vi insisterar. Det har blivit något av en tradition, ett sätt för oss att komma lite närmare våra chaufförer, att få prata lite mer öga mot öga, inte bara genom backspegeln. Ska vi vara ärliga finns det ett mer egoistiskt motiv än så, vi vill få lite initierad handledning i det lankesiska köket. En expert som med fast hand beställer in en massa lokala läckerheter som vi inte ens visste existerade.
-Jag måste ta rice and curry, säger vår chaufför, när vi sitter vid vårt bord på Chill Café i downtown Ella. Vi lankeser blir på allvar sjuka om vi inte får rice and curry två gånger om dagen minst. Gärna tre. Ta ni vad ni vill, men jag äter aldrig något annat.
När maten kommer in greppar han en sked:
-Jag äter normalt med handen, säger han med en ursäktande nick mot skeden.
Vi får senare tillfälle att studera detta närmare. Lankeser äter verkligen med höger hand. Vid ingången till varje lokal restaurang finns ett tvättställ, där man anmodas tvätta händerna. Sedan rörs ris och curry ihop effektivt med högerhanden samtidigt som man lassar in med fingertopparna. Själv skulle man förmodligen ha curry ändå upp till armbågarna om man försökte med lankeserna lyckas utan att kladda ner mer än nedersta delen av fingrarna.
Vi älskar ju att prova lokal mat när vi är ute och reser, men handen på hjärtat blir den lankesiska besattheten av rice and curry lite besvärande för oss. Det är samma smaker som kommer igen och igen oavsett om man beställer in kyckling-curry, biff-curry, potatis-curry, aubergine-curry eller rödbetscurry.
Vi tvingas frångå vår lokala princip och beställer in club-sandwish, burgare, shanghai-nudlar ibland för att mäkta med.
Relationen mellan Sri Lanka och Indien är, får vi höra, lite som den mellan Kina och Hong Kong. Ett storebrorskomplex som inte alls uppskattas alltså. Lankeserna vill sköta sig själv utan inblandning från storebror Indien. Detta märks också, influenserna från Indien är märkvärdigt få, med tanke på geografin.
Gott så, man kan förstå inställningen. Men i ett avseende tänker vi att man hade kunna vinna på att ta rygg på storebror, nämligen i matlagningen.
Där den indiska maten exploderar i mångsidighet och kreativa smaker, lunkar den lankesiska mest på i gamla invanda fotspår.
Dock, lite grann uppblandad med annan kost och väl tillagad, är rice-and-curryn ett nöje att inta. Vi hittar våra favoriter på den lilla restaurangen Lucky Fort i Galle och på vårt hotell Leisure Mountain View i Haputale.
På Lucky Fort har man en 10-rätters avsmakningsmeny för 2 personer och 950 rupies.
Här blandar man starka och söta smaker i olika curry-sorter.
I Haputale har man satsat på en vegetarisk rice and curry meny, också med många olika smaker. Här trumfar man också med fantastisk god sallad.
-Hemligheten är en dressing med salt, grön chilli och massor av limesaft, avslöjar ägaren för oss.
Vi provar även hoppers, en frukosträtt som liknar en pannkaka stekt i wokpanna och med ett ägg i botten. Serveras med en stark chiliblandning i.
En annan lankesisk matklassiker är Roti. Pizzan möter pirogen, lite förenklat. Vi provar förstås på klassisk mark, Dewmini Roti Shop ligger 1:a på Trippan i Mirissa.
Rotin smakar helt okej, men inte så mycket mer. Behållningen med denna lunch blir i stället att se de väloljade maskineriet inne i köket där hela familjen ”Dewmini” baka roti så att det glöder om kavlarna.
Sugen på mer matinspiration från Sri Lanka?
Hans Fahlén och kocken Peter Norman har spelat in ett otroligt charmigt och inspirerande avsnitt av Fahléns matäventyr på Sri Lanka.
Läs vår guide till Sri Lanka här.
Läs om hela vår Sri Lanka-resa här.
Intressant inlägg! Jag har blivit lite sugen på Sri Lanka faktiskt och lokal mat är alltid en upplevelse, även om jag kanske inte skulle vilja äta Rica and curry varje dag 😉 Äta med händerna gjorde vi däremot varje dag när vi var i Kenya (bodde inte på Joel utan hos vänners vänner i Nairobi)
Det ska inte stå Joel utan hotell…
Haha, fick läsa två gånger innan jag fattade det. 🙂
Ja lokal mat är ju en av anledningarna till att resa, tycker jag.
Men på Sri Lanka blev det lite uppförsbacke vissa dagar…
mvh Gunilla
Åh, det är så skönt att vara hemma igen och slippa ris och curry.. 😀 Vi testade också Roti på Dewmini – trevligt ställe! Kothu var också en av de rätter jag tyckte man såg överallt (kommer inte ihåg hur det stavades) som jag tyckte var helt ok, men man tröttnade ju nog snabbt på det också! Så skönt med mera variation nu här hemma! 🙂
Jo nu kör man rice-and-curry-detox nån månad minst… 🙂
Kottu missade vi, men däremot minns jag nu att vi flera gånger fick ett tillbehör som bestod av riven röd kokosnöt, hackad lök och limesaft, typ. Det var gott, man jag minns inte vad det hette.
mvh Gunilla
Pingback: Runt jorden i resebloggarnas värld | FREEDOMtravel
Åh, saknar verkligen maten och människorna i Sri Lanka! Vi var där i September förra året och njöt av maten (vi åt curry väldigt sällan dock :))! Tack för ett trevligt inlägg!
Ja, men visst är det härligt att prova ny mat på resa!
mvh Gunilla
Mums, så gott allt ser ut! 🙂
Ja men eller hur? 🙂
mvh Gunilla