Förra helgen var alltså jag och mina barn på weekendresa i Marseille. En destination som i stort sett slumpades fram utifrån vettiga biljettpriser och som inte researchades jättenoga innan. Vi tog det på volley, liksom.
Det vi snart märkte är att Marseille inte är som andra franska storstäder. Här möts Europa, Nordafrika och Medelhavet i en stad som är betydligt råare, mer mångkulturell och mer färgstark än exempelvis Nice eller Bordeaux.
– En stad att antingen älska eller hata, som vår chaufför uttryckte saken.
Men vilken helg det blev, vi är mer än nöjda med Marseille som weekenddestination. En stad med mycket karaktär och många flaneringsvänliga områden att upptäcka.
Vieux-Port
Vieux-Port, betyder ju Gamla hamnen, har anor ända från 600 f.Kr. och är verkligen stadens hjärta. Längst in i hamnen vid Quai des Belges, säljer stadens fiskare dagligen sin fångst på en fisk- och grönsaksmarknad. Och gatuunderhållare uppträder i skuggan under det ikoniska spegeltaket L’Ombrière. En plats där det alltid händer grejer.
Medelhavsmuseet MuCEM
Längst ut där Vieux-Port möter havet ligger en riktigt vacker modern byggnad. Det är Medelhavsmuseet som invigdes 2013.
Om vi ska vara helt ärliga och lite petiga mot oss själva så besökte vi faktiskt inte museets utställningar alls, utan fokuserade istället på den extremt tilltalande byggnaden. Så vackert ju!
De två forten
I marseilles inlopp ligger två fort, ett på vardera sidan av Vieux-Port, Fort Saint-Jean och Fort Saint-Nicolas. De byggdes båda på order av kung Louis XIV på 1660-talet. Det lustiga är att de inte främst byggdes för att försvara Marseille mot fiender från havet – utan för att hålla koll på marseillarna själva, som kungen ansåg vara lite väl upproriska. Kanonerna riktades därför delvis in mot staden.
Fort Saint-Jean är ihopbyggt med MuCEM via en gångbro upp på museets tak och passar därför utmärkt att kombinera med detta.
Fort Saint-Nicolas är öppet för besök, men Google Maps ledde oss fel väg, till en stängd grind, så vi missade tyvärr ett besök. Man ska tydligen gå in via Palais du Pharo och Boulevard Charles Livon.
Le Panier
Le Panier är Marseilles äldsta stadsdel och sägs ha vuxit fram på platsen där grekiska sjöfarare grundade staden för omkring 2 600 år sedan. Här hittar man smala gränder, färgglada husfasader, små torg, gatukonst och lokala hantverksbutiker. En helt underbar plats att gå vilse på!
Noailles – Marseilles nordafrikanska stadsdel
Från Le Panier är det inte långt till nästa stadsdel med atmosfär. I Noailles känns det nästan som att man teleporterats över Medelhavet till Marocko eller Tunisien. Gatorna kantas av kryddbutiker, grönsakshandlare, tehus, bagerier och små restauranger med rötter i bland annat Algeriet, Marocko, Tunisien och Libanon.
Vi passar förstås på att köpa på oss lite vackra tallrikar från Tunisien här.
Cours Julien
Cours Julien är Marseilles mest kreativa och bohemiska stadsdel. Kvarteret är känt för sin gatukonst, sina mysiga kaféer och sin avslappnade atmosfär. Här möter du ett Marseille som är ungt, färgstarkt och fullt av kreativ energi.
Alva som bott i Berlin och jag är överens om att detta område påminner väldigt mycket om de tyska storstädernas alternativa bostadsområden.
Notre-Dame de la Garde
Notre-Dame de la Garde, eller bara ”La Bonne Mère” (Den goda modern), är Marseilles mest kända landmärke. Basilikan ligger på stadens högsta naturliga höjd, 150 meter över havet. En kul grej är att kyrkan syns nästan överalltifrån i staden. För marseilleborna är hon stadens beskyddare och har i århundraden vakat över sjömän, fiskare och invånare.
Äta Bouillabaisse
Bouillabaisse är Marseilles mest berömda maträtt, en fiskgryta som en gång skapades av stadens fiskare. Ursprungligen kokade man grytan på de fiskar som inte gick att sälja på marknaden. Med tiden utvecklades den enkla vardagsrätten till en av Frankrikes mest klassiska specialiteter.
Ett bra ställe att äta den ska vara Restaurangen Le Rhul ute på Corniche Kennedy. Det är en riktig Marseille-institution och en av de restauranger som oftast nämns när lokalbor pratar om traditionell bouillabaisse. Restaurangen har specialiserat sig på rätten sedan 1948 och ligger spektakulärt ovanför havet.
Självklart äter man ju också Moules Frites vid ett besök i Marseille, även om detta inte är en rätt som är typisk för just Marseille.
Afrikanska smaker
Sedan tycker vi att man bör passa på att besöka minst en afrikansk restaurang också, eftersom Marseille är så mångkulturellt. Vi besökte själva en restaurang, Marafiki, med meny från Kongo-Kinshasa, belägen i Le Panier och åt en god lunch där.
Utflykt till Cassis och Calanques
Nationalparken Calanques sträcker sig från södra Marseille till Le Ciotat, med den mysiga fiskebyn Cassis belägen i mitten. Det är ett absolut måste att åka hit till Cassis och sedan vandra i nationalparken till någon av alla de fjordliknande havsvikar med branta kalkstensklippor som finns här. Man avslutar förstås med ett bad längst inne i någon vik i det turkosblå vattnet.
La Corniche och Vallon des Auffes
La Corniche Kennedy är Marseilles vackra kustväg, där Medelhavet ständigt ligger på ena sidan och stadens villor och parker på den andra. Här får du några av de allra finaste vyerna över Marseille, Frioulöarna och Château d’If.
Insprängd mellan klipporna längs kusten, och längs La Corniche ligger Vallon des Auffes, en fotogenique hamn, så liten att man lätt missar den om man inte vet att den finns.
Båtutflykt till Chateau d’If
Det som vi aldrig hann med var båtutflykten till Chateau d’If. En klassisk Marseille-utflykt och vi såg de fullpackade båtarna lämna hamnen.
Chateau d’If är känd på grund av berättelsen om Greven av Monte Cristo. Den var nämligen här denna fiktiva greve satt fängslad i Alexander Dumas berömda roman.
Om ön är en turistfälla eller värt en tur, kan vi tyvärr inte svara på.
Läs också: Marseille med mina barn – nu är vi hemma igen
Missa inga inlägg. Glöm inte att följa 4000mil på Facebook och på Instagram.
