Är det så fel att…? – vi har 7 funderingar

Är det så fel att…? är en frågelek som körs då och då på radio och i poddar.
Idag hänger vi på, i en 4000mil-version med frågeställningar från helgens resa till Kosteröarna. Häng på och hjälp oss att besvara frågorna.

Är det så fel att skriva en tidtabell i omkastad ordning?

Alltså det kan vara vi som är tröga här, det är vi helt öppna för. Men vi har liksom bara inte stött på detta fenomen förut. En tidtabell brukar, i alla fall enligt vår begränsade erfarenhet, skrivas i samma ordning som bussen, eller vad det nu kan röra sig om för färdmedel, angör stationerna.

Typ så här. Enkelt och lättfattligt.

Vi kan inte låta bli att bli lite tagna på sängen när Kosterbåtarna tänker utanför boxen och anger tiderna i omkastad ordning. Kolla nedan. Visst tror man att båten går från Strömstad, vidare till Västra bryggan, sedan till Långegärde och vidare till Ekenäs? Och visst blir man lite paff när man står på Västra bryggan 13:15 och tänker sig att åka till Ekenäs och det visar sig att där har ju båten redan varit? Eller är det bara vi?

Är det så fel att lyfta av andras väskor från Kosterbåten?

På vägen hem från Sydkoster är det tjockt på bryggan, det har varit konferenser med flera grupper på ön under helgen och vi är många som ska hem med 11:10 båten. Därför kommer en extrainsatt båt först in mot bryggan några minuter före utsatt tid.

Vi är bland de sista som kommer med denna båt innan den blir fullsatt. Jag tar min klarblå resväska och placerar den ganska långt in på båten, i det området som är avsett för resväskor.
Eftersom solen skiner går vi upp på däck och ställer oss precis ovanför landgången. Jag har näsan i telefonen, i färd med att köpa biljetten i Västtrafiks app.

Då säger Christofer:
– Är inte det där din väska där nere på kajen? En kvinna bar just av den av båten.

Ja det ser verkligen ut som att det är min, ganska ovanliga väska. Jag ropar till killarna som står bakom väskan:
– Är det er väska?
– Nej, svarar de.
Samtidigt som landgången går upp.

Jag springer ner och ropar åt matrosen:
– Någon har burit av min väska!

Men de har redan lagt ut och är stressade för bakom oss kommer ordinarie färja in.
– Nästa båt får ta den, säger matrosen.

Det blir en nervös väntan tills vi är i hamn i Strömstad och nästa båt kommer in. Personalen vet inget och är rätt ointresserade av min väska, men killarna som vi ropade med har sett till att den är med och lämnar över den.

Tur att det finns rediga människor här i världen. Allt löste sig så som det brukar göra.

Varför bar kvinnan då av min väska och ställde tillbaka den på kajen? Det får vi aldrig veta, men förmodligen var det någon typ av missförstånd. Det var några som gick av färjan igen i sista stund hann vi uppfatta. Kanske trodde hon att väskan var deras?

Men får man göra så oavsett vad man tror? Bära av någon annans väska än sig egen från en avgående båt? Nej, skulle vi vilja säga. Med emfas!

Är det så fel att släppa lös sina barn i frukostbuffén?

Jag minns så väl när det började. Året var 2019, och vi bodde på Clarion Hotel Winn i Gävle. Min mamma hade dött och vi var hemma för begravningen.

Plötsligt där och då hände det. Frukostrummet på hotellet var fullt av barnfamiljer som alla släppte lös sina barn i alla åldrar i buffén. Det kladdades med sylt och marmelad, hostades över osten och sprangs kors och tvärs över golvet framför benen på både andra gäster och personal.

Vi stirrade storögt, men föräldrarna tycktes ta saken med ro. Som att det var den allra mest självklara sak i världen.

Sedan har detta fortsatt. Överallt där det finns svenska barn släpps de lös och kletar och kladdar med frukostbuffén.

På vår tid när våra barn var små, och när andra nationaliteter bor på hotell med sina barn, gör man så här. Man sätter ner barnen vid bordet och går sedan lugnt och fint iväg och hämtar mat åt sina barn.
Vad sjutton är det som händer, tror svenska familjer att övriga gäster vill äta mat som deras barn geggat med och nyst på, eller bryr de sig helt enkelt bara inte längre?

Är det så fel att ge kaffedrickare bättre service än tedrickare?

Kaffet är ofta ett huvudnummer på frukosten. Finns i riklig mängd, rätt temperatur och välsmakande.

Te däremot är en annan historia. Ofta är tevattnet kallt, eller kanske slut? Man får kanske fylla på och värma själv. Teet är några skrynkliga påsar med någon obskyr smak som till exempel jordgubb-rabarber.

Är det så fel att ge kaffedrickare bättre service än tedrickare, tycks man tänka. För tedrickare är ju ändå mest till besvär och gör sig bara till. Är väl för fina för att dricka kaffe?

Är det så fel att snåla in på duschtvålen på hotellet?

Alltså vi fattar, det är en utmaning att driva hotell och restaurang i Sverige och världen efter de senaste årens inflation. Allt har gått upp och man ska erbjuda samma service och samma tjänster.

Men hur många kronor tjänar man egentligen in på att ta bort tvålen i duschen? Och hur irriterande blir inte det för gästen? Som ju räknar med att duschtvål ska finnas och inte tar med egen?

Är det så fel att boka in en 20 timmar lång båt-buss-tåg-resa med 4 byten genom Sverige med bara 3 timmars marginal till tillträdet till sin nya lägenhet?

Alltså till vårt försvar kan vi ju säga att Kosterresan bokades först. Sedan bestämdes tillträdesdagen för lägenheten.
Men kanske, kanske var det väl optimistiskt att tänka sig att alla dessa transporter och byten skulle gå flawless? Det kan vi hålla med om så här i efterhand.
Jag kan avslöja att det googlades rätt friskt på frasen ”tillträde bostadsrätt på distans vad gäller?” där ett tag.

Är det så fel att triangulera tåget i Katrineholm?

Här måste vi faktiskt svara ett bestämt nej, det är verkligen inte fel. Det kan ju tvärtom vara ett genidrag när tåget står stilla på grund av fordonsfel. Rent av vara det som gör att man faktiskt kommer iväg igen, bara 70 minuter försenade. Så att alla de 49 resenärerna som skulle vidare med nattåget till Umeå och hade 75 minuter tillgodo enligt tidtabell, genom en uppfriskande småjogg kunde komma med sitt nattåg och vid behov skriva på alla de rätta dokumenten för att få tillträde till en ny lägenhet.

Jag skulle till och med vilja dela ut en liten guldstjärna till lokföraren och tågvärden på SJ som skötte fordonsfelet i Katrineholm så föredömligt och dessutom med humorn i behåll hela vägen.

Vad det innebär att triangulera ett tåg? Inte en aning svarar vi, vi fattar fortfarande inte hur det gick till. Först åkte vi bakåt, sedan framåt, sedan sprang lokföraren med vild fart och alla lysen tända genom tåget och plötsligt hade bak blivit fram och fram blivit bak. Och vi kunde åka igen, fast bakvända liksom.

Vad tycker du som läser? Är det så fel att…?

Läs också: Om jag drev ett hotell – så här skulle jag ha det då

Missa inga inlägg. Glöm inte att följa 4000mil på Facebook och på Instagram.