Finns det något tråkigare än försäkringar? Vi reser utomlands mellan tre och sex gånger varje år, tillbringar bortemot 60 av årets dagar på annan ort än hemma. Ändå, jag har försökt några gånger att läsa någon av de där artiklarna om vad man ska tänka på om man blir sjuk eller råkar ut för en olycka på resan. Men det går inte, det är liksom för tråkigt. Dessutom helt irrelevant. För inget kommer ju att hända mig, frisk och stark i mina bästa år!?
Har bara vagt lyckats fånga upp att hemförsäkringen visst täcker det mesta, ingen vits att köpa dyra tilläggsförsäkringar. Så med en papperskopia av hemförsäkringsbeviset i resväskan får det vara bra helt enkelt, förberedd och klar. Nu tutar vi och kör! Väl…?
Här berättar vi om när olyckan drabbade oss på den populära turistattraktionen Batu Cave i Kuala Lumpur i Malaysia, samt om våra nyvunna erfarenheter om vad man bör tänka på om man blir sjuk eller råkar ut för en olycka på resan.
En resa slutar en annan börjar
Jag befinner mig i Batu Cave, ett hinduiskt tempel i Kuala Lumpur, beläget inuti en väldig grotta.
Jag hör en sten falla från grottans tak och slå mot något med ett ihåligt ljud. Samtidigt exploderar min högra arm i smärta.
Jag vet att det är nu det händer. Det som man inte på allvar kunde tro någonsin skulle hända och framför allt inte mig. Nu är det verklighet och jag kan inte spola tiden tillbaka. Inte göra ogjort. Här och nu tar vår resa som vi planerat den slut.
Den här smärtan har jag aldrig känt förut. Jag tittar inte ner, vill inte veta vad och hur mycket. Finns handen kvar? Med armen i krampaktig vinkel fortsätter jag framåt mot Christofer. Hör hur någon form av ljud kommer ur min mun.
Ser hur människor omkring mig får syn på mig, förfärade blickar och chockade utrop. Då är Christofer framme hos mig, tar tag i min arm.
Först nu tittar jag ner. Det är blod överallt. På mina byxor, på grottans golv. Armen. Jag har aldrig sett ett sånt sår förut. Inte på riktigt, kanske i en krigsfilm.
Blod, kött och underarmsben.
Så är de framme hos mig. Kvinnorna. Kvinnorna som jag inte kunnat motstå att göra mig lite lustig över under den gångna veckan. För deras opraktiskt beslöjade klädsel. Nu räddar de mig. En slöja stoppar blodflödet, en blir en mitella.
Jag flyger iväg bort från jordens yta, till sällsamma avlägsna platser. Landar efter en stund igen. Besviken, hur hamnade jag i just den här grottan med en exploderad arm?
Kvinnorna omsluter mig på alla sidor, baddar mitt ansikte, lyfter mig, bär mig. En bår kommer fram någonstans ifrån.
Jag kommer inte att dö idag, inte i Batu Cave. Inte förblöda för att ingen ville hjälpa, istället går åt sidan, som den där gången för länge sedan då jag svimmade i Egypten.
De bär mig de 272 stegen ner från grottan, och in i en bil. Kör mig i ilfart till närmaste sjukhus.
Fullvuxna män på en akutavdelning, som drar hörbart efter andan då de ser mitt sår.
Senare får jag byta sjukhus till ett privat för att få vård snabbare. KPJ Ampang Puteri Specialist Hospital.
Inte förrän nu upptäcker jag att mitt högra ben än täckt av blåmärken från höften och ner till foten. Förstår. Stenen har fallit på insidan av min arm. Missat huvudet med centimetrar. Missat att krossa hela armen med ännu mindre. Längs den väg stenen tog har den slagit sönder allt.
När personalen på det privata sjukhuset så till slut mitt i natten rullar iväg mig för sövning och operation säger jag det som måste sägas till Christofer:
– Du är den stora kärleken i mitt liv. Jag ångrar inget. Barnen ska ha huset. Om jag inte vaknar.
Döden har varit på besök. Hur ska man kunna veta om han verkligen gett sig av eller bara väntar i farstun?
Jag har en öppen fraktur med sår öppet in till ben. Yttersta delen av mitt handledsben är pulveriserat. Tummens nerv är skadad men inte av. Kirurgen syr ihop mig med 25 stygn. Jag vårdas på sjukhuset i fyra dygn. När vi skrivs ut checkar vi med hjälp av SOS International in på ett hotell i Kuala Lumpur för att ha nära till sjukhuset och kunna gå på regelbundna sårkontroller. Infektionsrisken bedöms som stor.
Idag när detta skrivs, två veckor senare, är stygnen precis tagna, men gipset fortfarande kvar. Jag går på sårkontroller flera gånger i veckan. Jag har ingen känsel i övre delen av tummen, men den kan komma tillbaka senare. Läkaren på handkirurgen här i Umeå räknar som jag förstår det, med att jag i övrigt ska få tillbaka full funktion. Något som opererande kirurg i Malaysia inte vågade lova. Och med den ynnesten får man väl låta sig nöja.
Men stenen den fortsätter att falla igen och igen och igen.
Att tänka på rörande sjukvård när man reser utomlands
EU-kortet
Genom Försäkringskassan kan man beställa EU-kortet. EU-kortet gäller inom EU och berättigar till gratis akut sjukvård. Dock ej privat sjukvård eller hemtransport. EU-kortet gäller tillsammans med pass. Om man inte har EU-kortet med sig måste man själv lägga ut för sina sjukvårdskostnader och får tillbaka pengarna först senare.
Läs mer om EU-kortet och beställ ditt kort här.
SOS International
SOS International är de nordiska försäkringsbolagens gemensamma aktör för att erbjuda akut hjälp för försäkringstagarna utomlands vid akut sjukdom, olycka eller dödsfall. En reseförsäkring är alltså en förutsättning för att kunna utnyttja sig av deras hjälp.
SOS International har öppet dygnet runt 365 dagar om året.
Tlf: +45 7010 5050
Att välja försäkring
I hemförsäkringen ingår alltid (vi har inte gjort någon marknadsundersökning, men det verkar så) en reseförsäkringsdel. Reseförsäkringen består av två komponenter, en del som står för vårdkostnader (även privata alternativ) och andra extrakostnader som uppstår pga sjukdomen eller olyckan, t.ex. taxi, tidigare hemresa och/eller hotell på plats utomlands. Samt en del som ersätter förstörd resa, dvs man har möjlighet att få tillbaka pengar för den del av resan som blev förstörd.
Villkoren hos försäkringsbolagen skiljer sig dock rejält åt, så det lönar sig att jämföra. Det kan t.ex. röra sig om olika självrisk, karensdagar vid förstörd resa, samt olika maxbelopp per dag som betalas ut för förstörd resa.
Försäkringsbolagen ändrar ju dessutom villkoren för redan tecknade försäkringar årsvis, så det gäller att läsa på och vid behov flytta sin försäkring med jämna mellanrum, helst inför varje resa.
Viktigt är även att denna reseförsäkring bara gäller för resa upp till 45 dagar. Vid längre resor måste en separat försäkring tecknas.
Inför resan
Inför varje utlandsresa bör man för säkerhets skull kolla status på sin reseförsäkring. Vid resa inom EU ska man alltid ta med sig sitt EU-kort.
Ta alltid med telefonnumret till SOS International: Tlf: +45 7010 5050. Enligt vår erfarenhet behövdes inte försäkringsbevis för hemförsäkring, man hittade igen oss i databasen m.h.a. personnummer, men kanske kan det vara olika från fall till fall. För säkerhets skull ta med även detta papper. Passet är också ett mycket bra dokument att ha i dessa sammanhang oavsett Schenger-avtal och passkrav eller ej vad gäller inträde i ett land.
Blodgrupp och eventuella läkemedelsallergier är bra att ha i skriftlig form, kanske instucket i passet. Det är inte säkert att du själv är i skick att meddela dig.
Du kommer inte att få vård utomlands förrän sjukhuset känner sig säker på att du kan betala för dig. Att cleara det finansiella läget med SOS International kan ta längre tid än du vill vänta på vård. Exempelvis bör en skada som min opereras inom 8 timmar. Därför är det alltid en klar fördel att även kunna garantera finansieringen med egna privata medel tills pappersarbetet haft sin gång. Likvida medel eller krediter på kortet på minst 25.000 kr skulle vi rekommendera att man alltid har med sig på resan.
Min sjukhusvistelse kostade 30.000 SEK.
Det är heller inte fel att läsa på lite om status på sjukvården i det land man tänkt besöka. Bl.a. har UD´s app Resklar information om detta.
Under resan
När olyckan är framme kommer du inte att ha tid att svänga förbi hotellet för att plocka upp viktiga dokument. Vårt råd är att alltid på resan bära med sig EU-kort samt telefonnummer till SOS International, i plånboken, värdebältet eller väskan.
I detta hänseende är det också en klar fördel att ha passet på sig. Sedan inser även vi att det finns nackdelar i och med att man riskerar att bli bestulen på passet om man alltid bär det på sig.
Den dagen min olycka hände hade jag passet med mig eftersom vi checkat ut från hotellet på morgonen för vidare färd mot Perhentian Island framåt kvällen och jag ville inte lämna det i väskan i bagagerummet. Det visade sig vara en klar fördel på sjukhusen.
Efter resan – olycksfallsförsäkring
När resan är avslutad och man kommit hem igen, är det olycksfallsförsäkringen som går in och täcker eventuella ytterligare vårdkostnader man har hemma.
Via olycksfallsförsäkringen kan man också få ersättning för sveda och värk (sjukskrivning på minst 30 dagar krävs), invaliditetsersättning och ersättning för vanprydande ärr.
Kortförsäkring
Om man betalar en tillräckligt stor andel av resan (vanligen 50%) med sitt kort, omfattas man av kortföretages försäkring. Denna försäkring gäller främst försenade avgångar och förlorat/försenat bagage. Även här skiljer sig villkoren åt, så det lönar sig att läsa på.
Värt att notera är också att försäkringen endast gäller medresenär om denne är skriven på samma adress som kortets ägare, oavsett om kortet betalat även för denna persons resa.
Vissa kortförsäkringar upphör att gälla om man avslutar sitt kortinnehav innan resan är genomförd.
För vem gäller försäkringen?
Hemförsäkringen gäller den som vid olyckstillfället är skriven på adressen som hemförsäkringen är tecknad för.
När kostymen väl kommer känns det så himla tryggt att veta att innerarmsmåttet kommer att sitta helt perfekt!
Edit: läs här och här om hur det gick med armen.
Välkommen att gilla 4000mil på Facebook för fler resetips och reseberättelser.
Relaterade inlägg:
Ersättning vid försenat flyg – vad man har rätt till och vad vi fick i ersättning
Att bli sjuk och avboka sin resa – hur våra försäkringar funkade och vad vi fick tillbaka
Ersättning för försenat bagage: Vad som gäller, samt våra bästa tips för att minimera skadan
Reseförsäkring på kreditkortet, vilken är bäst? Vi har testat två av de största bankernas och en höll inte måttet
Oj vilken dramatisk berättelse! Ryser! Tur att det inte blev värre ändå!
Ja har man haft tur eller otur egentligen, har haft lite svårt att bestämma mig. Men ju längre tiden lider desto mer känner jag mig tacksam för min tur!
Men oj vad läskigt! Lossnade det bara en sten i taket så där? Har aldrig haft en tanke på att sånt kan hända på turistattraktioner och här släpar man med barnen både hit och dit (bl a Batu Caves). Hoppas att din hand blir helt bra.
Ja stenen kom verkligen från ingenstans. Jag hörde och märkte inget förrän den slog i min arm. Det plågar mig en del nu att jag inte vet mer. Är grottan avstängd? Eller kommer och går folk (barnfamiljer!) som vanligt? Har försökt maila men inte fått svar.
Var det bara min sten eller kommer det fler?
Har haft ganska mycket retroaktiv ångest, framför allt det första dygnet, för alla risker jag utsatt mina barn för genom att resa med dem!
Och åtskilliga gånger gått igenom våra planerade resor för att rensa dem från framför allt grottor och även andra risker…
Med stor förväntan öppnar jag din blogg och hoppas på en fin reseberättelse och blir alldeles förfärad när jag läser om din olycka. En olycka som man inte skulle kunna tro kan hända… man kan ju ramla, bli påkörd osv, men att en sten ramlar från taket det är ju osannolikt. Önskar dej god bättring och fortsatta fina resor i framtiden!
Hälsn
Anna-Lena
Hej och tack!
Nej det är verkligen inte vad man förväntar sig!
Vi har dock ägnat väldigt lite tid åt att vara bittra över den förstörda resan, det kommer som sagt fler.
Vi försöker i alla fall sopa ihop resterna av resan och kommer att komma med typ 2 st posts om det vi trots allt hann uppleva i Singapore och Kuala Lumpur!
Jisses vilken skräck! Jag funderade nog inte så mycket på det när vi var i de enorma Postojnagrottorna i Slovenien. Jag förstår att du undrar hur det är där nu. Man borde ju åtminstone ha hjälm på huvudet som besökare – det har man ju i gruvor man besöker.
Risker kring att resa med barn skulle jag nog ändå inte få magknip kring. Du planerar ju så got det går och de lär sig massor. Det är klart saker kan hända men det här var ju maximal otur. Förstår att du har mardrömmar om det dock.
Nä, ångesten som kom då runt barnen var ju inte logisk, utan någon typ av traumareaktion. Precis som att jag veckorna efter olyckan, så fort jag mötte en bil tänkte: ”Den bilen kanske kör på mig nu”.
Dessa ganska skruvade tankar omvandlas så småningom till ett sunt säkerhetstänk, som att tex läsa på om säkerhetsläge och sjukvårdsnivå i ett land innan man åker osv.
Inte bara som jag förut gjorde, tänka: ”Äh, inte händer det nåt”.
hej.
Läste ditt inlägg först nu. Hoppas att du har återhämtat dig efter operationen och den traumatiska upplevelsen. Ville bara säga att ditt inlägg är väldigt bra skrivet – konstruktivt och med jättebra tips. Du borde sprida det till andra resesidor.
Har varit själv med att man behöver uppsöka läkarvård utomlands och haft då nytta av numret till SOS och resekortet i passet.
Tack för ett fantastisk reseblogg!
PS
Jag har en sida på min blogg som heter ”Det blir aldrig som man tänkt sig”. Om du vill, så kan jag länka till ditt inlägg om att bli sjuk på resan.
Hej och tack!
Ja, jag har faktiskt läst ditt inlägg “Det blir aldrig som man tänkt sig”. Jättebra vinkel på resande. För det blir det ju inte och mycket av att resa handlar om att lära sig hantera det.
Du får jättegärna länka till denna post om du vill.
Jag har även skrivit Den gnälliga globetrottern, https://4000mil.se/index.php/den-gnallige-globetrottern/
Om att det nästan alltid kommer något gott ur att det inte blir som man tänkt.
mvh
Gunilla
Men så fruktansvärt! Jag ryser verkligen när jag läser. Sån tur i oturen (om man kan säga så) att det inte blev ännu värre även om detta förstås var mardrömslikt! Jättebra att du informerar om vad man ska tänka på!
Ja tur i oturen är verkligen rätt uttryck. När jag väl började analysera hur stenen föll, så föll den extremt lyckosamt. Allt gick att lappa ihop och handen finns kvar osv. För att inte tala om själva jag då…
🙂
Kom med i vårt upprop för att förbättra försäkringsskyddet http://www.skrivunder.com/ja_till_sjukvardsforsakring_i_thailand
Bra initiativ!
Du är duktig att redogöra för villkoren i reseförsäkringen trots att du inte är anställd på försäkrbgsbolag. Jag är nörd eftersom jag jobbat som personskadereglerare länge blqnd annat på Länsförsäkringar
Det är ju alltid ett litet vågspel att ge sig in på att skriva en bransch som man inte behärskar fackmannamässigt. Försöker ge konsumentperspektivet i alla fall. Typ så här gjorde vi och så här blev det för oss.
Pingback: Försäkring på långresan | FREEDOMtravel Reseblogg
Hejsan.
E verkligen ledsen över det som hände dig. Hoppas du har återhämtat dig o dagsläget.
Stötte på ditt fall då jag sökte på försäkring utomlands. Har själv råkat ut för en sak här i Phuket några dagar sedan. Var ute och dansade och plötsligt small det till och jag trodde jag hela golvet rörde sig uppåt och neråt. Kikade ner och såg att så var inte fallet. Jag linkade bort och insåg något var galet med min vänstra fot. Det gick inte stödja på foten så jag fick hjälp att tillkalla Ambulans som var under all kritik. Väl på det lokala sjukhuset så röntgades jag och de sa allt var ok. Fick en spruta i armen sedan sa de jag kan åka olust att ja fick massa piller som var dyra som skulle dämpa smärtan. Fick inte veta vad de tryckte i mig eller inte se några röntgenplåtarna. Jag trodde jag visste vad det var men ville åka till et International Hospital istället. Jag vet jag har reseförsäkring så dagen efter ringde jag SOS då jag har mitt reseförsäkringskort alltid med mig. Det gav mig adressen till Sjukuset jag skulle åka och sa direkt att de väntar på dig nu.
När jag väl kom dit så undersökte de mig nogrant och jag pratad med doktorn har förberedde mig på det jag trodde det var men sa vi gör ett ultraljud. Sagt och gjort och tillbaka till doktorn då sa han hälsenan är helt av. Vi vill operera sa doktorn men jag har haft en kompis som har haft en hälsena med som gått av och de sa till honom att de inte vill operera då det kan komma länka komplikationer. Så endast gipsa var alt. Men det ville jag inte heller då nå benen svullnar på flyget hade jag hört och det kan vara riktigt farligt. Då fanns det bara ett alt. kvar och det var en stödbensfixtur som man kunde vinkla ner foten vilket är tvunget att göras för att minska avståndet så det ska kunna läka ihop bättre. Så det tog jag då och allt gick på hemförsäkringen. Det första besöket på DN lokala sjukhuset fick jag bet. Själv men det tror jag att jag kan få tillbaka. Men galet att man bara kan skicka hem en. Bara för att de inte hittade något på röntgen även om jag sa till dem att det nog var hälsenan. Jag skulle åka arbeta i HongKong men det fick jag avboka helt för det hade inte funkat. Vet inte om detta återbetalas.
PS. kryckor har jag hittat i ett shopping center här.
Så nu ligger man här och väntar på att dagars skall gå så man kommer hem.
Tänk vad en drömresa kan förändras på ett ögonblick som du sa. Suck
Pingback: Om resebloggarna själva får välja- de bästa inläggen - lite mera rosa
Vilken otrolig tur i oturen du hade!
Jag är en tråkmåns som alltid anser att man bör ha telefonnumret till SOS International inprogrammerat i mobilen när man reser. Utifall att.
Precis så, en otrolig otur och en otrolig tur.