Vi erkänner direkt, vi är inga nattlivsmänniskor. Snarare såna som snällt kryper ner under täcket en stund före 10. Och sätter klockan på 6 för att komma upp i tid till morgondagens vandring.
Men i Budapest… alltså stan är som ett enda stort partydjur. En enda stor fest. Hur ska man undvika att dras med i alla fall lite?
Budapests ruinbarer
Vi börjar väl med den mest kända delen av Budapests barliv. Ruinbarerna.
I de gamla judiska kvarteren på Pest-sidan av Donau är koncentrationen av äldre hus större än i många andra delar av stan. Under kommunisttiden förföll de gamla byggnaderna här och många blev av dem rejält nedgångna, vissa delvis tomma och andra rivningshotade. Här fanns därför lokaler som gick att hyra billigt när kommunismen föll.
Några kreativa eldsjälar kom på att där kunde man ju dra igång barverksamhet billigt. Bättre begagnade möbler bars dit och som man säger, resten är historia.
Ruinbarerna blev en succé, först hos lokalbefolkningen för att sedan på 2010-talet upptäckas av turisterna. Den största och dessutom ursprungliga ruinbaren, Szimpla Kert, är ett helt komplex i flera våningar med massor av olika barer inom samma innergård.
Och det är förstås till Szimpla Kert som vi själva styr stegen. Inte en en kväll förstås, som ni säkert förstått vid det här laget. Utan en medelålders trygg och bekväm eftermiddag.
Busigt, spännande, alternativt? Tja på sätt och vis. Inredningen är ju helt klart åt det rebelliska hållet. Men klientelet. Kvinnor med läsglasögon, rosa piketröjor och pastellryggsäcken på magen. Deras äkta makar med fotbollströjor och sandaler med strumpor i. Turister, typ såna som vi, helt enkelt.
Nej det blev ingen far-out-edge-upplevelse. Men vi fick oss varsin öl. Och några coola foton.
RAKPART och viaduktbarer
Men påt igen va?
Redan nästa kväll tar vi nya tag. Vi vandrar busigt iväg ut i natten efter vår 3-rätters kryssningsmiddag. Duckar musik-quizen på tyska i loungen. (Klingelingeling hier kommt der Eiermann?)
Och nu börjar det hända grejer. För här i Budapest stänger man av hela området längs Pest-kajen för trafik på kvällar och helger hela sommaren. Och öppnar upp området helt för fotgängare. I den ”döda” ytan under 2:ans spårvagnslinje, viadukten, som löper längs kajen, poppar diverse tillfälliga barer upp.
Hela Pest-kajen (rakpart = kaj) förvandlas nu till en enda stor spontanfest, med massor av folk, liveband, spontana uppträdanden, dans och sång. Ölen flödar, till synes både från medhavda flaskor och de som köpts i Viaduktbarerna.
Publiken känns i mångt och mycket lokal. Turisterna har väl fullt upp med att trängas på Runinbarerna kan man tänka?
Kan man tänka att RAKPART nu blivit det som ruinbarnana än gång var? Alternativt, opolerat och spontant.
Kanske till och med att de börjar rycka lite i två medelålders och skandinaviskt stela höfter också? Vad natten lider?
Läs också: Tre klassiska caféer i Wien som du inte får missa
Missa inga inlägg. Glöm inte att följa 4000mil på Facebook och på Instagram.
