Hur det gick att ta sig hem från tågluffen? – Drama, drama, drama!

De största pulshöjarna på våra tågluffar brukar vara vägen ner från Umeå till Hamburg och samma sträcka tillbaka. Så hur skulle det gå för oss i år, undrade man ju nyfiket?

Nervägen gick ju helt prima, det har vi redan berättat om, där alla tåg var i tid, till och med att vi ankom Hamburg 10 minuter före tidtabell.

Hemväg då?

Hemresedag 1: Valdobbiadene – München

Vi påbörjade vår hemresa mot Sverige och Umeå torsdagen den 9:e juli från Valdobbiadene i nordöstra Italien. Först via hyrbil. Vi hade plockat ut vår hyrbil i Merano en vecka tidigare , men ända dit ville vi helst inte köra för att återlämna den. Vi hade dock rätt stora problem att hitta en hyrbil som dels kunde återlämnas på annan ort och dels just precis på en sådan ort som låg bra till geografiskt för oss och med effektiva tågförbindelser norrut.

Trento blev det så till slut som vi återlämnade hyrbilen i. Avfärd 08:30 på morgonen från hotellet i Valdobbiadene . Bara det att efter 10 minuter ringde hotellet.
– Vi har kvar era pass!

Alltså, vi har ju verkligen bestämt oss för att aldrig gå med på att lämna ifrån oss passen i receptionen, för det slutar alltför ofta med att de glömmer att returnera dem. Men nu hade vi alltså återigen gjort det. I någon form av övertro på både hotellpersonalen och oss själva att ”det där kommer vi ihåg”.

Tillbaka igen med hyrbilen alltså och sedan full kareta mot Trento.

Återlämning av hyrbil på Trento flygplats, taxi till centralstationen, där tåget nu var 80 minuter försenat. Direkttåg till München för övernattning. Försenade, men ändå on track, liksom.

Hemresedag 2: München till nattåg Hamburg-Stockholm

Nattåget från Hamburg till Stockholm avgår 21:52 på kvällen. Nu gäller att tänka till. För man vill inte anlända alldeles för tidigt och få massor av timmar att slå ihjäl i Hamburg med packning och allt.

Men absolut inte ta till för små marginaler heller förstås, så att man riskerar att missa nattåget.

Vi resonerar fram och tillbaka. 3,5 timmes marginal i Hamburg borde väl duga? 3,5 timmar kan man slå ihjäl på restauranggatan Lange Reihe i Hamburg, det funkar. Om allt är i tid.
Det går ju direkttåg från München till Hamburg och nog för att förseningar är vanliga i Tyskland, men inte hela 3,5 timmar väl? Så illa ska det väl inte behöva gå?

Vi slår till på denna plan och bokar platsbiljetter till 12:06-avgången. Hinner en sväng till Transportmuseet på förmiddagen. Väl använd tid.

Allt klickar perfekt. Vi är i tid till stationen, tåget kommer in 10 minuter innan avgång, fylls och avgår enligt plan. Ett fullt tåg så här en fredag i juli. Vi rullar upp genom ett soligt Tyskland, angör varje station enligt tidtabell. Kungligt ju! Åsså klagar tyskarna så himla mycket på sitt Deutsche Bahn!? Osakligt gnäll helt enkelt!

Så, med 3 timmar kvar ser vi det plötsligt. På den pedagogiska monitorn i taket i vagnen är plötsligt alla stationer efter Hannover strukna med rött. Inklusive Hamburg alltså.
– Men va?
Och inga utrop, bara röda streck på en monitor.

Så, en halvtimme innan Hannover kommer utropet. Bara på tyska. Hannover är vår nya slutstation. Alla ombedjes kliva av där.
Inget om hur vi ska ta oss till våra slutstationer.

Jag ruschar iväg till restaurangvagnen, får tag på en tågvärd där.
– Hur ska vi ta oss till Hamburg?

Det har ju tågvärdarna inte fått någon information om. Men det kommer ett till fjärrtåg 40 minuter senare. Men det är också fullbokat. Om vi släpps ombord och om vi alla i detta fullbokade tåg får plats där det vet man inte. Fjärrtåget efter det är också inställd.
– Det är förjävligt säger tågvärden och ser mig i ögonen.

Hm, Vi får slåss för att ta oss ombord på nästa tåg alltså. Med allt vi har. Vår enda chans att nå Hamburg i tid.

Men sedan, precis innan vi ankommer Hannover kommer ett utrop. (på tyska enbart igen) Det finns även ett regionaltåg om 10 minuter till Buchholz. Därifrån ska man sedan kunna byta till regionaltåg till Hamburg.

Vi överlägger snabbt. Vi kör på regionaltåget, även om det är långsammare och bytet lite oklart. Eftersom det avgår först. Vi kommer på tåget. Sitter med alla våra väskor på varandra i våra knän. Solen steker in genom fönstret. Men vi rör oss långsamt norrut. Det ser ju ut att gå vägen det här.

3 mil före Hamburg. Vi stannar i Schneverdingen. En sömnig liten håla, förstad om ni så vill. Jag ser en polisbil genom fönstret. Ryggraden reagerar direkt. För den bilden är fel. Vad skulle rimligen en polisbil ha att göra här?
– Den ska till tåget, känner min ryggrad. Den är här för att stoppa oss!

Så försvinner polisbilen ur mitt synfält. Tåget stannar, dörrarna öppnas. Några går ut, fler stiger på. Dörrarna stängs.
Skönt, min ryggrad hade fel.

Så kommer utropet.
– Unfall! Olycka! På spåret framför oss. Dörrarna öppnas igen. Alla som vill får kliva ut på perrongen. Så säger de till när allt är löst.

Oj, en olycka, Polisen inblandad, alla får gå ut. Hur lång försening pratar vi om nu? Och nu är detta spåret blockerat. Inga tåg kommer fram här innan olyckan är löst och omhändertagen.
Vi googlar taxi till Hamburg. 2000 kr tror AI. Hur lång tid ska vi ge det innan vi ringer och beställer?

Men så löser det sig. Bara 30 minuter sena kan vi rulla vidare. Och i Buchholz ansluter så småningom ett tåg till Hamburg.
Vi kommer fram till Hamburg i tid för nattåget och hinner till och med äta en snabb bit mat på en av de där sorgliga uteserveringarna tvärs över gatan från Hauptbahnhof. Där alla Hamburgs utslagna stryker förbi och slänger lystna blickar på våra väskor.

Hemresedag 2: Nattåg mot Stockholm och vidare till Umeå

SJ Euronight är sedan i tid, men jobbar upp en försening på 1 timme under färden. Men vi har förstås laddat med 3,5 timmars säkerhetsmarginal i Stockholm också. Några duvungar är vi definitivt inte längre. Så det är lugnt.

För övriga passagerare med kortare anslutningar, har SJ fixat alternativa lösningar som nogsamt läses upp i högtalarna.

10 minuter försenade ankommer vi Umeå och här slår faktiskt SJ på stort och gör utropet på både svenska och riktigt proffsig tyska.

Slutsatser av detta?

Tja, vi svenskar älskar ju att klaga på SJ. Fast övertygade om att ”i alla andra länder” funkar det ju så bra. Det är Sverige som är på fallrepet och så vidare.

Denna gång fick vi i realtid erfara att Deutsche Bahn bara dumpade ett fullt tåg med 10 vagnar en fredagkväll på en station 2 timmar från vår egen slutstation. Inga ersättningsbussar, inga alternativa planer. Medan SJ hanterade sina avgångar med professionalitet.

Man blir klokare ju mer man är med om här i livet.

Läs också: Vi har testat SJ´s Euronight till Hamburg – så här tyckte vi

Missa inga inlägg. Glöm inte att följa 4000mil på Facebook och på Instagram.