Idag reser jag till Nordmakedonien – och lite stugproblem på det

Kommer ni ihåg att jag berättade i höstas att jag var på träff med Nordmakedonien? Jag besökte deras nordiska roadshow i Stockholm i slutet av oktober. Träffen var på torsdagen och sedan på tisdagen skulle vi resa till Oman, så jag passade på att åka ner till Stockholm tidigare och tillbringa helgen med pappa i Gävle.

Mötet slog väl ut från båda håll och det hela ledde till att jag nu idag är på väg ner till Nordmakedonien på en pressresa. Den första som landet arrangerar för svenska skribenter som jag förstår det.

Otroligt spännande, tycker förstås jag. Jag älskar att upptäcka nya platser och Nordmakedonien är helt nytt för mig. Jag tänker mig att jag kommer att möta ett vackert landskap, god mat och vänliga människor. Ungefär som i Kosovo förra sommaren.

Vi landar faktiskt först i Tirana i Albanien, åker sedan till Ohrid och vidare till Skopje.
På nervägen hittade jag ett direktflyg, men hem fanns det bara med 50 minuters mellanlandning i Belgrad, Serbien.
– Hm, tänkte jag, rätt stor risk för att man missar bytet. Så istället för att stressa och eventuellt missa min anslutning med alla de problem som följer av det, bokade jag istället flighten Belgrad-Stockholm till söndagen istället. Och får se Belgrad på köpet. Smart va?

Massor av inlägg från Nordmakedonien kommer förstås snart här på 4000mil när jag kommit hem igen, men redan under resan kan ni följa min resa på Instagram.

Äntligen en stughelg

Förra helgen var jag i Stockholm, Uppsala och Gävle, det har jag redan berättat om. Helgen som precis varit, var det istället Christofers tur att åka till Stockholm och jag var ensam hemma.

Jag åkte då äntligen ut till vår stuga i Järnäsklubb, efter en ganska knölig vinter för ”Klubben”. Vi tycker nog att vi haft lite otur.

För först slutade elslingan i vår vattenledning att funka som den skulle. Om vattnet fryser på vintern har vi bara kunnat slå på en elslinga som ligger i röret och på en kvart har röret tinat igen. Nu när vi kom ut en fredag kväll, med min son, katten och allt i släptåg, så funkade inte detta utan inget vatten kom. Som tur var kunde vi låna vatten från en granne, tillräckligt för att ändå kunna stanna kvar över natt, men längre vistelser än så är ju inte aktuella när vatten saknas.

Sedan när detta var åtgärdat, åkte vi glatt ut igen. Med son, katt och allt, men nu gick plötsligt strömmen på två faser, mitt i matlagning och allt. Denna gång kunde vi inte stanna, eftersom det var minusgrader och vi helst inte ville frysa ihjäl över natten, så det var bara att packa in son, katt och middag i bilen och kasta sig hem. Det visade sig att det var elbolagets utrustning som var sönder, men det tog några vändor och veckor att komma till denna slutsats.

”På´t igen” tänkte vi, sonen och katten, helgen för två veckor sedan, och åkte glädjestrålande ut när elfelet var fixat. Bara för att på morgonen mötas av det tråkiga faktum att tanken var full.

– Har vi inte precis tömt den? Undrade jag frågande. Men nej, vi hade visst bara pratat om att tömma den, visade det sig. Och det hjälper ju föga. I panik fick vi fly in till stan igen, för en toa behöver man ju helt klart.

Nu är tanken tömd och jag åkte ut alldeles själv för att skärskåda detta faktum, provspola, städa och stresstesta alla stugans funktioner inför påsk, då min dotter kommer upp med ny pojkvän och allt.

Nu hoppas vi att 2026 fortsättningsvis bjuder på betydligt mindre drama i stugan.

Missa inga inlägg. Glöm inte att följa 4000mil på Facebook och på Instagram.