Detta måste vara den ultimata hemesterupplevelsen. När man plötsligt upptäcker en ny vandringsled praktiskt taget utanför dörren.
Men vi tar det väl från början.

Laxskärsviken heter vår vik där vi har stugan i Järnäsklubb, Nordmaling. Laxskärsviken är det gamla sommarfiskeläget, några av stugorna här, bland annat halva vår, är från 40-talet och vi antar att man då la fiskebåtana här på sommaren?

Laxskärsviken

Udden utanför oss heter Laxskärsudden. Hit ut går vi många gånger på en sommar. Första sommaren var det jag och barnen som gick hit ut. Hittade ingen bra stig, utan bara såna där ni vet som blir svagare och svagare för att plötslig upphöra. Djurstigar. Det blev knöliga utflykter där man gick fel och det blev svårt att ta sig fram. Plötsligt stod man vid en djup klippskreva som var knepig att ta sig över. Och så vidare.

Sommaren 2014. På Laxskärsudden.

Nästa sommar har vi knäckt koden. Man går längs med vattnet på uddens västra sidan ju. Man får hoppa från sten till sten. Inget för småbarn och gamlingar. Men funkis för oss övriga. Fast det finns ett men. Man måste gå över tomten mer eller mindre till “eternithuset”. Ja som vi kallar det. Huset med det gudomliga läget på klipporna. Att dö för. Men som är byggt av eternit och i stort behov av renovering. Några ägare har stumnat genom åren innan de ens fått spaden i marken. Det kostar nog en slant att rusta upp det med asbestsanering och hela kittet.

Sommaren när vi knäckte koden.

Så mest under våra år här har det stått övergivet och det har gått utmärkt att passera precis framför. Men nu är det sålt igen och bebos. Så jag har funderat lite på hur vi nu ska ta oss ut på udden. Vill inte återgå till de där irrfärderna bland klippskrevorna.

Läste faktiskt för några år sedan under mina google-utflykter på nätet om att det planerades en naturstig. En pdf finns att hitta. Kranskommunerna, alltså de småkommuner som lever i jätten Umeås skugga, skulle satsa på kulturområden. Utveckla. Och då skulle Laxskärsudden få en vandringsstig.

Men pdf:en har några år på nacken. Och vi har inte sett någon stig. Förrän i går kväll. När jag hänger på mig kameran för att kolla läget. Solnedgång, hjortar, harar, svanar. Vem vet vad naturen kan tänkas hitta på? Och då vill man inte sitta i soffan och missa föreställningen.

Då ser jag den. En diskret skylt och orangemålade stenar som markerar leden. När kom de upp?

Nästa dag är det explore-time. Kamera och mössa är lämplig utrustning. Stigen leder mig över klapperstensfälten. De som är karaktäristiska för kustlinjen här uppe. Upp på klippan, genom skogen. Havsnära, torr barrskog, lukten jag älskar. En liten myr, där man kan hitta hjortron senare på året om man har tur. Jag har nämligen haft sån tur. Över på andra sidan udden, leder stigen mig.

-Hur tillverkar man en stig? kommer jag på mig själv med att undra. Finns det speciella “stiggräsklippare” man kör, för att få bort blåbärsris och annat? För att gå och gå igen för att nöta upp sin egen stig har jag försökt. Och det brukar gå trögt.

Så slutar den klarorangea leden lika snabbt som den börjar. Vi är ju vid stranden och ser udden, så jag antar att stigen tycker att “nu hittar ni väl för sjutton gubbar själva.”

Jag hoppar på stenarena sista biten mot udden. Klipphällarna som smekts lena av skummande stormar. Orsakar viss kalabalik där jag kommer och stör. En tärna försöker tala förstånd med mig. Men jag går bara försiktigt. Här är bästa badstället, där vi hängde varje dag den legendariska första sommaren. 2014, när det aldrig blåste kallt här ute. Här sitter man med vindskydd och ryggstöd i solnedgången. Jag vet för det här är min plats på jorden. Och nu har jag fått en alldeles egen stig hit.

Så tar du dig dit

En vandring är ju inte det här förstås. Alldeles för kort för det är det. Men väl en utflykt. Så här hittar man hit. Sväng av E4:an vid Normaling Norra / Levar mot Levar och sedan vänster mot Järnäsklubb efter någon kilometer. 20 minuter bort, precis när man kommit in i byn Järnäsklubb, svänger man väster mot Byggdegård. Sedan följer man havsviken genom en högersväng. Förbi vattnet och vidare upp i skogen. Precis bakom det grå huset med 347 i stora bokstäver på fasaden, börjat stigen.

Att gå fram och åter tar 1 timme drygt om man lämnar utrymme för foto och dagdrömmar och filosoferande i största allmänhet. Och för att ligga där på klippan, på rygg, men solen i ansiktet, medan lungorna fylls av himmel.

Här ute blåser det de flesta dagar om året, utflykten bör göras en solig och stilla sommardag och matsäck i form av hallongrottor och hemmagjord blåbärskaka bör absolut medföras.

Nu har jag gett er min allra bästa plats, kanske en av dem som jag älskar mest av alla på hela jorden. Men jag tror inte att Laxskärsudden kommer att översvämmas av horder av er nu. Kanske en eller två kommer hit så småningom? Och det är ju ganska lagom ändå, då får ni plats och är så välkomna.


Läs mer: Att paddla havskajak och om våra turer runt Järnäsklubb
Läs mer: Den stressade äventyraren – Om vår tids sjuka att ständigt bocka av

Gillar du också naturupplevelser? Glöm inte att gilla 4000mil på Facebook.

 

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *