Morgonen tisdagen den 21:a april förflöt till synes som vanligt. Ett inlägg från en av våra vandringar i Atlasbergen hade automatpublicerats här på 4000mil. Jag gjorde mig redo att som brukligt göra ett Facebook-inlägg med länk.
Då hittar jag inte sidan! Varken med mig som administratör eller alls liksom. Puls förstås. Uppståndelse, förskräckelse.
Min arbetsdag var knökfull med möten. Men Christofer sa:
– Jag kan kika på detta under dagen, Gå på jobbet du, så fixar jag.
Och jag tänkte nog att detta måste ju lösa sig. Sneglade på telefonen då och då under dagen. Förväntade mig varje gång ett meddelande från Christofer att sidan nu var tillbaka. Storm i ett vattenglas.
Men detta hände inte.
I slutet av dagen ringde jag honom. Jo, han hade chattat med Metas AI-botar.
– De tyckte att vi skulle skapa en ny sida!
W.t.f.
Jag avbokade kvällens tilltänka middag på stan och kom hem. Med ChatGPT öppet i ett fönster och miljarder flikar hos Meta i en annan webbläsare satt jag hela kvällen och försökte slå mig, bryta mig in i systemet för att komma fram till någon form av mänsklig kontakt. Att åtminstone få lägga ett ärende liksom som någon skulle titta på. Men nej.
En del av problemet bestod i att för att få lägga ett ärende måste man ha en sida. Och min var ju borta, så jag fick inte lägga något.
Fortsättning nästa kväll. Nu skapar jag upp en ny tom sida och lyckas via den lägga ett ärende via Metas AI-botar. Hurra! Väntan i några dagar. Sedan stängs mitt ärende bara. Utan kommentar eller nåt.
Nytt försök. Nu säger Metas AI-bot att oj, vi skickade nog fel sid-id till supporten. Sid-id för nya sidan inte 4000mil. Kanske var det därför de stängde. Vi, jag och boten, gör ett nytt ärende. Nu med rätt id. Och tydlig text om önskan om eskalering och mänsklig support-återkoppling.
Tre dagar senare stängs även detta ärende utan återkoppling eller kommentarer. Ytterligare ett ärende skapas men med samma resultat.
Sedan spärras vår nyskapade sida som vi använt som en ”väg in” i Metas system, av för ärenderapportering. Meta har tröttnat på oss.
Alltså, jag var beredd på att sidan för evigt skulle kunna vara borta. På grund av en hårddisk-krasch eller dylikt. Men faktiskt, faktiskt inte på grund av att slöa supportkillar skulle slöstänga alla mina ärenden för att de inte orkar kolla på dem???
Ny Facebook-sida ser dagens ljus
Nu har det alltså gått två veckor och 3 stängda ärenden och vi ser oss tvungna att inse att sidan är borta för evigt och starta upp en ny Facebook-sida. Det känns förstås tungt att starta från noll följare. Men jag försöker se saken från den ljusa sidan. Det är inte mängden följare som gör det värt för mig att skriva utan engagemanget från den ”trogna klicken” läsare. Ni som brukar gilla och kommentera. Om ni finns kvar kommer jag också att göra det.
Den nya Facebook-sidan hittar du här.
Hjälp oss att sprida informationen om nya sidan
Så snälla, gulliga ni som vill fortsätta att läsa på 4000mil. In och följ nya sidan nu, och tips gärna om ni har andra som ni vet brukar läsa. Så kan förhoppningsvis våra ”kärntrupper” hitta in igen ganska snabbt.
Lägg gärna en sekund extra på att gilla och kanske till och med kommentera också de första veckorna om ni ids, så att vi inte tappar sugen alldeles.
Vad som är positivt
Att deppa ner sig över detta är förstås helt oproduktivt. Saker och ting är som de är och att gräva en grop av ”om bara” och ”om inte” leder aldrig framåt.
Det som är positivt är:
- Alla lever, ingen har dött
- 4000mil.se är kvar med alla mina ziljoner artiklar
- Instagram-kontot är kvar
- Vi fortsätter resa, vandra och skriva
- Om vi har riktig tur har vi och med detta sidabyte skakat av oss ett och annat troll som hittat oss på senare år och bara lämnat efter sig sura, negativa och livströtta kommentarer
- Det är vår och vi går mot ljusare tider
- Trump kan fortfarande avsättas om demokraterna vinner mellanårsvalet och med en smula tur låsas in på en för ändamålet passande anstalt.
Missa inga inlägg. Glöm inte att följa 4000mil på Facebook och på Instagram.
Vilken panik.
Hoppas, hoppas att någon (?) kan få tag i gamla sidan.
Kommer så klart att följa er på er nya. Ni är en stor inspiration.
Ja vi har varit igenom alla stadier av panik, ångest osv.
Kanske kommer sidan tillbaka en dag, kanske inte.
Men nu efter 2 veckor kände vi att vi måste skapa en ny.
Näe! fy f*n vad surt! Paniken! Så galet trist att sånt kan hända och ännu mer trist med den obefintliga supporten. Jag följer nu nya.
Kram Lena
Ja det är helt sjukt och absurt. Vad gör man?
Vilken tur att ni har bloggen kvar som minnesbank. Det värsta jag skulle tänka mig med att förlora min facebooksida är alla minnen som skulle gå förlorade, det har ju blivit lite som en dagbok man kan kolla tillbaka i. Förstod ni hur det kunde hända att den bara försvann? Verkar det som om fler varit med om det? /Hea
Ja bloggen finns ju som tur är. Men svårt att hålla motivationen uppe och skriva om färre hittar det nya vi släpper. 🙁
Vi har ingen aning om hur den kunde försvinna. Vi har 2-faktorsinloggning och har inte skrivit något som skulle kunna bryta mot några regler.