Vi är helt klart inne i en bra trend nu. För andra året i rad tillbringar jag min födelsedag på resa. Förra året befann vi oss på Island och besteg vulkaner. I år fjällvandrar vi i Stekenjokk i västerbottniska Marsfjällen.

Den västerbottniska fjällvärlden har annars fått sig tilldelat en lite styvbroderlig position. Hit kommer inga stockholmare. De tar Åretåget, med barvagn och allt. Eller satsar på hardcore och midnattssol i Norrbotten och Abisko.
Till Saxnäs och Marsfjällen når inte ens Umeås interna jetset. De jämför årets Peak Performance-outfits i Hemavan bakom nybyggda glasfasader.

Här härskar i stället det något sävligare klientelet. Med inlandsdialekten, fiskeintresset och glesbyggdskavaj. Jomänvisst.

saxnäs

Men just här finns fjällvärldens mesta drive-in alternativ.
I den svenska fjällvärlden får man inget gratis. Så är vi vana och upplärda. Timmar, eller dagar, av vandring i lövsly, uppförsbacke och myggland. Sedan kommer belöningen. Eventuellt. Om inte blåst, regn, dimma eller kyla hinner före. Den svenska fjällvandringen innebär alltid lidande. Är man van.

Men uppe på Vildmarksvägen, 876 meter över havet, finns högfjällsvandring direkt, från vandringsminut 1.

Vi kör 42 minuter från Saxnäs, parkerar vid nödstugan med rött kors på taket och börjar vandringen vid fjället Stekenjokk. Vandringsleden löper utmed Jetnernsälven. Det respektingivande fjället Sipmehke tornar upp sig på andra sidan. Kalfjäll från start. Vi vandrar utan stigning. Ett par, tre minuter in, befinner vi oss i mitt i essensen av den svenska fjällvärlden. Vi är dessutom helt ensamma.

Läs mer: Vildmarksvägen – kan en väg vara en sevärdhet?

Stekenjokk
Stekenjokk

Fint väder har vi också förstås. Solen har skinit 45 år i rad nu på mig den 5:e augusti.

Stekenjokk

Vi drar upp så mycket fjällvatten vi orkar dricka med kåsorna direkt ur Jetnernsälven, eller någon av dess många bi-bäckar. Lunchar på en liten höjd, där myggorna inte riktigt kommer åt oss. Vadar, står på huvudet, gör armhävningar och går upp i brygga. Kort sagt allt vi någonsin drömt om att göra i den svenska fjällvärlden. I väglöst land. Men liksom aldrig riktigt orkat förrän nu. Det har alltid varit för kallt, för blött, för regnigt, för brant. Men Stekenjokk, det är svenska fjällen, leasure style.

Se vår film från Stekenjokk här.

Stekenjokk
Stekenjokk

Läs alla våra inlägg om vandring här.

Välkommen att gilla 4000mil på Facebook för fler vildmarksäventyr och vandringar.

13 Comments

  1. Fjällen i den här skepnaden alltså. Världsklass!

    • Gunilla Yourstone

      Ja helt seriöst så är svenska fjällen verkligen världsklass. Står sig i alla jämförelser world wide tycker jag.

  2. emolis

    Håller med, svenska fjällen är fantastiska. Vandrade Vålådalsfyrkanten för en dryg vecka sedan och lyckades pricka in regnfritt väder. Såg inte en annan människa förrän vi kom till fjällstugorna, vi som trodde leden skulle vara överbefolkad som Jämtlandstriangeln. Perfekt familjetid, ingen mobiltäckning eller el att ladda några elektriska apparater med, med andra ord som gjort för en semester med tonåringar 🙂 Men, som skåning kan jag inte låta bli att undra hur ni där uppe i norr överlever alla mygg och knott? Går ni ens ut på somrarna 🙂 Vi höll bokstavligen på att bli tokiga. Mygga kan definitivt slänga sig i väggen. Men ni kanske sitter inne på några knep för att lindra eländet?

    • Gunilla Yourstone

      Hade tänkt att vi skulle ge oss på jämtlandstriangeln, men när du säger överbefolkad minskar lusten.
      Inne i centrala Umeå, där jag bor finns inte en enda mygga, så jag är inte så härdad jag heller. Tonårstjejerna vi hade med oss till Saxnäs var helt desperata över alla mygg. Själv har jag lärt mig med åren att fördra dem på vandring. Eftersom inga alternativ finns. Minns att min morfar från Malmberget var immun mot myggans gift, han fick helt enkelt inga myggbett. Tror att de som vistas mycket ute i Norrland kanske blir så lite till mans? Annars gäller det att klä sig. Och Mygga tycker jag funkar bra?

  3. Låter ju verkligen helt fantasiskt!
    Själv är jag ju utan tvekan mest en stockholmsfjällare (tåget med bar till Åre) men drömmer om det där också – men tiden? Kanske om ett decennium eller så. 🙂

    • Gunilla Yourstone

      Åre är ju inte så tokgit det heller. Fast jag gillar det som är helt öde ännu mer. Ja fjäll med barn är ju alltid lite trixigt. (antar att du tänker på barnen när du drömmer ett decennium bort?) Kan vi känna nu även med två 14-åringar på släptåg att man måste ju kratta manegen en del. När vi är själva är det liksom bara att gå (och härda om det behövs).

  4. Fantastisk miljö! Det suger alltid i magen när jag får se såna här bilder.

    Grattis i efterskott! Vilket bra track record med sol 45 födelsedagar i rad! Det skulle varit en utmaning för mig som är född 22 november 😉

    Kram Lena

    • Gunilla Yourstone

      Tack!
      Hehe, november är svårare. Min pappa fyller år den 23:e november, så jag vet hur det är.
      Men faktiskt, början av augusti är ett otroligt solsäkert kort.

  5. Ida Lindén

    Vi besteg Sipmehke för en dryg vecka sedan med familjen. Riktigt rolig topp för att vara lite ”lägre” fjäll. Rekommenderas!
    Tack för inspirerande blogg 😊

    • Gunilla Yourstone

      Åh kul, toppbestigningar är ju alltid härliga!
      Kul att du gillar bloggen. 🙂

  6. August Alvtegen

    Tack för en fantastisk blogg! Fin text och härliga bilder.

    Stekenjokk är verkligen en pärla! Där ni vandrade inklusive Sipmehke och Jetnamälven hela vägen upp till högsta punkten och en bit till ner mot gruvan ligger ju dock i Jämtland, inte Västerbotten 🙂 De har valt att skydda hela sin del av fjället där som naturreservat nu sedan 2018, och reservatsnamnet blev Skåarnja. Nästa gång ni åker där kan jag rekommendera Klimpfjäll, också en väldigt fin by precis som Saxnäs, och ännu närmare Stekenjokk!

    Återigen, tack för en fin och inspirerande blogg!

    PS. Tillhör Stekenjokk verkligen Marsfjällen? Marsfjällen är väl ett eget massiv norr om Saxnäs?

  7. Ingemar

    Fina vyer och bilder. Men undrar varför ni inte har vandringsstavar, särskilt vid vad?

    • Gunilla Yourstone

      Ja det kan man verkligen undra! 🙂 svaret är väl att detta var en på måfå vandring är vi inte riktigt visste vart vi skulle hamna. Vi tog oss över bäckar mer på kul än för att vi måste över.
      Nu för tiden har min man alltid stavar när han går till fjälls, eftersom han fått balansproblem efter en stroke. Jag ibland. Och vi undviker vad av denna orsak.

Leave a Comment

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *