Stoos Ridge Hike – en dröm som går i uppfyllelse

Alltså varje gång jag besökt Schweiz och bockat av någon av mina drömmar där, blir det så här. Så fort jag gått den där vandringen, åkte den där linbanan eller bergbanan, besökt den där sjön.
Då dröjer det ju aldrig länge. Innan en ny dyker upp. En ny vandring att dö för. Eller linbana, bergbana eller sjö.

Jag har ju insett detta faktum och slutat gråta blod varje gång jag kommer hem från Schweiz bara för att hitta något nytt som jag bara måste uppleva i landet direkt efter resan.

In med det på Google Maps bara i form av en stjärnmarkering. Och så väntar man bara stoiskt på att tillfälle att förverkliga ska dyka upp. Att Schweiz aldrig kommer att ”ta slut” eller bockas av. Det har man förstått vid det här laget. Och tur är väl det, för vad gjorde man sedan med sitt liv?

Stoos Ridge Hike heter en sådan dröm, och just idag av alla dagar är det läge att förverkliga. Idag är det just vi som rosiga på kinderna av lycka ska få vandra de smala stigarna och se stupen och de branta slänterna ner mot Luzernsjön i vitögat.

Vi bor i Arth-Goldau, på Anstatthotel Goldau – self check-in. Har kollat upp noga hur vi ska ta oss till Stoosbahn, starten på vår vandring. Buss 501 går från Arth-Goldaus järnvägsstation mot Moutathal och vi ska kliva av på hållplats Schwyz Stoosbahn. Avgången 08:21 satsar vi på.

Bussen är full och kaosartad. Men inte på grund av vandrande turister utan av skolklasser på väg ut på utflykt. Vi når ändå vår destination, Stoosbahn, en dryg halvtimme senare.

Stoosbahn

Stoosbahn är en helt ny bergbana, så sent som 2017 invigdes den och blev då en av Schweiz mest spektakulära bergbanor och tillika världens brantaste bergbana, med en maximal lutning på hela 110 procent (47,7 grader).

Det som gör Stoosbahn unik är de roterande, tunnformade vagnarna. Under den branta färden vrider de sig automatiskt så att golvet hela tiden hålls horisontellt. Som en pansarvagn ser Stoosbahn ut från utsidan där den liksom ”larvar” sig upp för berget.

Efter Stoosbahn vandrar vi svagt uppåt i någon kilometer till en linbana upp till Klingenstock. Direkt ser vi vad som väntar. Vandringen brer liksom ut sig framför våra fötter såväl som våra ögon.

Det ser precis så fantastiskt ut som vi bara vågat hoppas på i våra allra galnaste fantasier. Kullarna är just så gröna, sjöarna under så turkosa och alperna i fonden så mäktigt snötäckta. Och stupen mot Luzernsjön just så dödsföraktande.

Detta är en populär led. Instagram har gjort sitt till för att sprida vyerna över världen. Säkert också den nya ryktbara Stoosbahn. Det är ett litet lämmeltåg som går här. Inte hysteriskt på något sätt. Men helt klart är vi ett gäng. Influencers i tights och topp som poserar och talar rakt in i mobilkameran. Paret där han bär bäbisen på ryggen medan hon tar om och tar om sina filmer. Nya vinklar, nya poser.
– Borde inte barnet komma i första hand, tänker vi som är gammaldagsa? Att hen mår bra och orkar, inte får för mycket sol och värme?

Vi vandrar också iväg. Lyckliga. Med spring i benen!
– Nu kör vi! Det är nu det händer!

Stigen går upp och ner, upp och ner, där den följer toppkammen. Många trappor och höjdmeter blir det. Nere i dalen är det europeisk extremvärme. Här uppe 2000 meters höjd har vi bara 30 grader. Men värmen tar på ändå ihop med höjdmetrarna. I en amerikansk familj med precis vuxna barn märker vi hur pappan, i vår ålder, får mer och mer problem att orka. Stannar, flämtar, tar sig för bröstet. Hettan är ingen lek.

När vi hittar rastplatser med utsikt passar vi på att stanna. Någon skugga finns inte, men man kan dricka lite, vila, torka svetten. Fota för sjutton! För det här är ju galet vackert, varenda meter av denna vandring.

Vi har varit lite oroliga innan att vandringen skulle innehålla partier som blev svåra för Christofers svindel. Men det är inga problem. Stoos Ridge Hike lyckas verkligen med konststycket att hela tiden ha ”kniveggskänsla” och galna 360-graders vyer, utan att vara skrämmande eller svår.
Inte undra på att den är så populär.

Alltför snart, vandringen är trots allt bara 4,5 kilometer lång, är vi dock framme. Vandringen slutar i Fronalpstock. Här finns stolslift tillbaka ner till Stoosbahns toppstation, samt hotell och restaurang.

Här på restaurangen med sina helt overkliga vyer vill förstås de flest av vandrarna slå sig ner för någon form av förfriskning. Vi med, helt klart och vi nöjer oss ju sällan med en plats vilken som helst. Längst fram ska det vara.

Vi hovrar en stund, låtsas beundra utsikten helt oskyldigt bredvid ett bord där vi ser att en man sitter med tomt glas. Hugger som hökar bordet när han reser sig upp.

Så blir det öl och Apfelstrudel för att fira. Fira att Stoos Ridge Hike äntligen blev av, fira den soliga dagen och det vackra vädret som möjliggjorde dagens vandring. Och framför allt fira vetskapen om att Schweiz ju som tur är aldrig tar slut.

Vilken galen vandring som jag fick nys om direkt när jag kom hem denna gång? Ja men den runt Oeschinensee förstås. Vem vet, den kanske blir av redan nästa år?

Fakta om Stoos Ridge Hike

Dagens vandring var ändå bara 4,6 kilometer lång med 362 meter uppför och 350 meter nedför. Men kändes i detta väder som mycket längre och mycket tuffare. Vi var helt slut när vi kom fram i värmen.

Som sagt, vandringen lyckas med bedriften att vara helt häpnadsväckande, och samtidigt helt säker. En vandring som de flesta med medelgod kondition kan klara att gå.

Hur det gick för den amerikanska mannen? Jodå, vi såg honom gå i mål sedan, så han klarade det han också.

Vandringen börjar och slutar med Stoosbahn. Ta buss dit, åk upp med Stoosbahn, sedan sittliften till Klingenstock. Väl där uppe finns inga frågetecken eller oklarheter hur man ska gå. Stigen går inte att missa. Efter avslutad vandring tar du sittliften ner från Fronalpstock och så Stoosbahn hela vägen ner. Buss tillbaka.

Närmaste stad heter Schwyz och ser trevlig ut, så där kan man också bo, men många väljer gissningsvis att bo i Luzern också och göra en dagstur hit.

En kombibiljett för både Stoosbahn och liftarna kostar CHF 58 per person. Ett överkomligt pris för att vara Schweiz ändå.

Läs också: Brienz Rothorn Bahn och vandring till Turren – Schweiz när det är som bäst

Missa inga inlägg. Glöm inte att följa 4000mil på Facebook och på Instagram.