När jag umgås med människor vill jag gärna komma till väsentligheterna rätt snart. Hur man egentligen känner, hur man egentligen mår, vad som är jobbigt och vad man kämpar med just nu. Var det gör allra mest ont liksom. Det här glättiga och tillkämpat hurtiga, eller till och med skrytiga är inte riktigt för mig. Tvärt om blir jag rätt uttråkad av sånt. Och ärligt talat, har jag inte riktigt tid med sånt. Livet är ju ändligt och jag är för sjutton redan över mitten!
Ärligt talat, här kommer bottenlistan på mina anti-favoritämnen på middag. De allra tråkigaste samtalsämnena som ge mig noll och intet.
Barnens hockeylag
Okej, nu börjar ju både mina egna och omgivningens barn vara vuxna, så dessa samtal håller på att ebba ut av sig själva. Och tur är väl det, för detta är det allra mest oslagbara sättet att få mig att smygkika på klockan.
Att prata om sina barns träningar, om intrigerna i deras lag, om alla stimulerande uppdrag som faller på föräldrarna att steka hamburgare framför Jula en lördag eller baka fika till någon loppis. Om det dessutom ska säljas strumpor och kryddor från någon jädrans katalog, så springer jag!
A-barnens fantastiska prestationer
Vill man att jag ska tacka för mig och gå hem, är det smart att börja skryta om sina stora-A-barns enorma prestationer. Hur intelligenta de är, deras lysande framtidsutsikter och deras enorma sociala talanger.
Renoveringen av huset
Yes, bring it on. En helkväll med renoveringar kan knäcka vem som helst. Eller i alla fall mig. Kök, badrum altaner, tapeter. Snark, så tråkigt.
Aktier och fondinnehav
Folk som efter 3:e glaset vin börjar berätta hur rika de är, måste vara det tröttsammaste som finns? Frågor på det?
Hur mycket huset/lägenheten gått upp i värde
På samma tema. Och vet ni, allas hus har gått upp värde de senaste 20 åren. Men man behöver inte bragga om det för det.
Alla dyra prylar man har köpt sedan sist
Same same, but different. Jag har väldigt lite intresse att höra om båtar, fyrhjulingar, och elmodppebilar som folk har köpt. Faktiskt.
Kändisar man låtsas känna
Den här är ju inte bara tråkig, utan pinsam också. När folk ska slänga sig med olika namn och låtsas känna. ”Ja jag har ju Felix Herngrens telefonnummer” osv. Som tur är händer det typ aldrig i Umeå, eftersom vi inte har några kändisar eller überviktiga personer här. Bara vanligt folk.
Men när man kommer söderut. Huvva!
”Jag ser ju aldrig på tv”
Åh jag dör så tröttsamt! Att låtsas som att man aldrig ser på tv. Att man tyvärr är för intellektuell och socialt upptagen för att göra det. När alla vet att ALLA ser på tv ibland. Och även dessa personer har ju helt plötsligt sett Chernobyl eller Succession när det dyker upp som ett samtalsämne i passande sammanhang och det går att plocka poäng på det.
Men usch vad dömande jag verkar vara då. Ja kanske, men jag är så trött på yta. Jag älskar att umgås med människor som är sårbara och vågar öppna sig och berätta om det svåra och såriga i livet. Känslor som är äkta och på riktigt. När masken är av och garden nere. När mötet blir på riktigt.
Läs också: Att befinna sig i Alvar Aalto-bubblan för en vecka
Missa inga inlägg. Glöm inte att följa 4000mil på Facebook och på Instagram.
Vad gillar du att prata om då?
Alla samtalsämnen utom reor och politik har du ju nästan täckt in på lutan☺️
Inget illa menat, bara nyfiken.
Jag som är sjukpensionär och har varit sedan 20, är 45 idag har också en sådan lista!
Ja tycker att jag skriver om det, vad jag gillar att prata om. Hur det är egentligen, hur folk har det på riktigt. Det som är sant och äkta. Jag gillar att prata om relationer, om böcker, i de sällsynta fall man träffar människor som fortfarande läser. Jag gillar också politik och filosofiska diskussioner.
Det finns ju ett rätt stort spann mellan din lista ovan och ”det som gör mest ont”. Det kanske inte är läge att prata om det svåra när man är på middag med andra, det passar oftast bättre på tu man hand. Roliga diskussioner tycker jag är när man kommer in på hur folk ser på världen och framtiden, utan att för den skull bli alltför partipolitiska. Jag hade en lång intressant diskussion häromdan med kolleger om vad vi tror om framtiden kopplat till AI, tex om vad vi tror kommer hända med vårt beteende kopplat till konsumtion av film/serier, musik, konst och sociala medier när man inte längre vet om något är ”verkligt”. Det lär ju inte vara lika kul att kolla på youtubefilmer på söta kattungar då, till exempel. Likaså om vad som då händer med samhället och ekonomin.
Diskussioner som inte nödvändigtvis tar sin avstamp i att någon ska berätta något som hänt dem (typ dina exempel med hockey, A-barn och renoveringar) utan som handlar om ideer och livsfilosofi.
Sant. Det är inte alla tillfällen som är lämpade för det mest sårbara. Såklart. Men jag gillar när man har kommit dit i en relation med någon. Att ingen part måste låtsas, utan man kan gå direkt på kärnan.
Såna diskussioner som du nämner, av lit mer filosofisk art. ”Vad komme att hända när AI tar över”, gillar jag verkligen också. Och när folk klarar att se bortanför sitt eget liv och sin egen situation.
Intressant lista. Jag håller med de flesta punkterna. Dock vill jag lägga till barnbarn. Lika ointressant som de som ältar om sina barn. Dock tycker jag renoveringar är intressant.
Hehe, ja dit har jag inte riktigt kommit än. Men det är klart, det blir ju lika tråkigt. 🙂
Ett intressant och mycket bra inlägg! Förstår precis vad du menar och instämmer i det mesta .
Att få till ett samtal om det ”viktigaste” som för mig just nu tex handlar om hur vårt land ser ut idag, vart vi är på väg, och vad vi kan göra är ingen enkel match. De allra flesta av de människor jag känner varken vågar eller vill ta upp dessa frågor.
De har alltid lekande lätt att sticka huvudet i sanden och fortsätta sina ytliga samtal, glatt pratande om halloween och födelsedagsfester och liknande som inte kräver något eller berör någon på ett djupare plan.
Detta gäller även i familjen och i mindre grupper där vi är mer än två personer.
Ja kanske är det för att världsläget är så otroligt hopplöst nu som folk inte ens orkar ta in utan medvetet stoppar huvudet i sanden?
Ja du har säkerligen rätt i det, men samtidigt är det ju något som berör oss alla, inte minst vad gäller denokrati och vårt eget land.
Finns ju mycket annat som litteratur, religioner etc …
Ett annat ämne som hela tiden också tas upp är 🏋️♀️ 🏋🏼♂️ som är oerhört trist att sitta och diskutera tycket jag…🙃
Det här gav en stor igenkänning! Jag skulle vilja lägga till mode, smink och allt som har med utseende att göra till listan med vad jag tycker är otroligt tråkigt. Känner som du att jag inte har tid att spendera timmar att prata om sånt som inte intresserar mig, om det gör att jag uppfattas hård, ja då får det vara så. Sån är jag, jag värderar min tid.
Ja, nu befinner jag mig inte i såna sammanhang där folk pratar om utseende, men det vore verkligen tråkigt att sitta en hel kväll och prata om smink!
Sedan alla ”skönhetsingrepp” som kommer på bred front nu och som vi medelålders kvinnor förväntas känna osäkra nog för att underkasta oss. Är glad att jag inte har några såna kretar där man pratar fillers och allt vad det heter!
Håller helt med, lägger till skönhets- och kläddiskussioner, sjukdomar, klagomål och gnäll om precis allt, nej tack 🙂 Jag gillar prata politik, så länge diskussionerna håller sig på en bra nivå så får man tillhöra vilket parti man vill, tycker det är spännande att prata med oliktänkande. Detsamma gäller samtal om religion, filosofi, spirituella ämnen och kulturella skillnader, ja tack 🙂
Visst är det spännande att prata med oliktänkande. Det är väl därför man gillar att resa också tänker jag. För att man uppskattar det?
Skönhet, blä. Det handlar om att vi kvinnor ska ha dåligt självförtroende och känna att vi inte duger. Och sedan lägga vår tid, kraft och våra pengar på skönhetspreparat istället för att ta plats och förändra världen.
Jag har gjort små lappar som jag ibland tar fram till middagsbordet. På dem står det frågar typ:
vem är du mest lik av din mamma och pappa, och på vilket sätt?
Är det något du är bra på som är ganska okänt för de flesta?
Vad har varit mest positivt för dig denna vecka? Etc.
Det kan bli ganska intressanta samtal och då slipper man att diskutera Trump eller liknande.
Det var ju ett bra sätt att få bort ämnet från det mest ytliga. 🙂
Jag som snart fyller 60 och har en man som på eget bevåg går i pension som 63-åring är extremt trött på allt snack om när, hur och vad gällande detta ämne. Det är fasiken det enda folk i 60+ pratar om. Fick säga ifrån på skarpen en nyårsafton härom året… är det inte det så är det sjukdomar! Gahhhh!!!
Hehe kan tänka mig det. 😁
Fast kan förstå att man snöar in på det under en tidsperiod för det är onekligen en omvälvande omställning. Och för många en chock ekonomiskt.
I min åldersgrupp har folk inte riktigt förstått än att de kommer att gå i pension tror jag. 😁
Hm…
Tror inte att vi prickade något av dessa ämnen när vi sågs..
Tack för senast !
Nej tror vi klarade oss. 🙂
Tack själv för trevlig lunch.
Tycker också att de djupa samtalsämnena är de intressanta men de har jag med mina närmaste vänner eller min man. På en middag är man ju oftast fler eller parmiddagar där man inte är nära den ena parten. Då är jag inte så sugen på att blotta sprickor utan pratar helst mer ytligt. Kanske därför jag sällan är på sådana middagar utan nästan enbart umgås med nära vänner på tu man hand…
Sen beror det väl på vilken typ av fas av livet man är i. Jag har 3 barn som håller på med 3 idrotter vardera. Min verklighet just nu är ju främst träningar, skjuts, planera logistiken för helgen så alla hinner till sina matcher. Jag tror jag har sociala skills nog att inte prata om detta med folk som inte är i samma situation men jag har heller inte så mycket annat att prata om 😅
Det är väl en bra regel, att man nördar in på ”smala” ämnen ihop med de som är likasinnade så att säga.
Som att jag bara pratar resor med de som jag vet är lika intresserade som jag. 🙂
Jag tycker det är skillnad på vilka man träffar och de samtalsämnen som berörs. Ofta kan man nog kort beröra de ämnen du beskriver utan att hålla på i timtal. Till stor del tycker jag det handlar en hel del om anpassning sällskap/samtalsämnen. Hittills har jag inte haft någon erfarenhet om barnbarn, men nu har jag ett på väg, så återstår att se om jag kommer trötta ut folk med det ämnet. 😁 Om man ser till vad mor/farföräldrar lägger ut på sociala medier så kanske det finns en risk. DET och en evinnerlig mängd av foton på barnbarn har hittills tråkat ut mig.