Sista dagen på vår transalpvandring är här. En väldigt blandad känsla av ”hurra vi klarade det” och ”nej men är det redan slut”. Prestationsglädje och snopenhet i en och samma känsla.
Denna morgon smyger sig dock en helt ny känsla in. Väderstress!
Vi brukar ju berömma oss om att vi gjort så många såna här veckovandringar, men egentligen aldrig råkat ut för något regn. Okej någon droppe här och där, men aldrig så pass att vi behövt dra på oss regnstället liksom. Trots att både regnbyxor och regnjacka troget legat där i packningen på alla vandringar.
Men man ska ju inte jinxa här i världen, det är sedan gammalt. Idag vaknar vi till en orange vädervarning. Ett stort oväder med regn och åska kommer in över området. Vid 12? Eller är det vid 13? Eller klarar vi oss till och med till 14? Olika väderappar spår olika saker.
Nu på morgonen är det dock strålande sol och blå himmel som möter oss när vi kliver ut på trottoaren utanför vårt boende i Schlanders klockan 7:49. Nu ska här vandras i tempo!
Upp på bergssidan stegar vi. Många höjdmeter plockas beslutsamt. Däruppe har vi utsikt ned över dalen, men möts också av äppelodlingar. Både i stora fält där nere i dalen och i mindre odlingar i sluttningarna här uppe. Italiens eget Kivik, har vi visst hamnat i.
Överallt bevattningssystem. Äppelträd behöver mängder av vatten. Har man tur får man sig en sprej när man passerar på stigen!
Körsbärsträd i massor finns det här också. Men i vilt skick och därmed högst plockningsbart. Vi matar in näve efter näve med röda bär i munnen medan vi går.
Men nu händer det grejer runt om kring oss. På alla sidor tornar kolsvarta moln upp sig. Alltså verkligen kolsvarta. Ideligen far blixtar över himlen. Åtföljda av olycksbådande dovt muller. Vi räknar. 3 kilometer, 1,5 kilometer, 1 kilometer. Ingen lek, det här är allvar.
Man vill nästan mumla Ave Maria och göra korstecknet, så här i Italien och allt. För vi har sett i höjdkartan i vår vandringsapp att stigen ner från berget längs sluttar riktigt, riktigt brant i 500 höjdmeter. Vi vet inte än exakt hur underlaget kommer att se ut, men förstås att det kommer att bli svårt eller omöjligt att ta sig ner om det kommer ett skyfall.
Vi packar bort kamerorna, tar på regnskydden på ryggsäckarna och förbereder med regnkläderna nära till hands. Nu är det allvar om vi inte ska bli fast på berget. Vi stegar på i en galen fart. Småspringer nästan. Att stanna och vila eller dricka finns inte.
Äntligen når vi nedstigningsdelen. Den är verkligen superbrant. Om regnet kommer blir det att kana ner på rumpan möjligen. Fort, fort, fort. Ner, ner, ner.
Äntligen är vi nere i dalen. Nu vet vi att vi inte kommer att behöva tillbringa kvällen under en gran där uppe i alla fall. 2 kilometer har vi kvar nu. Som går längs en jättemysig stig, egentligen. Men det sista vi har tid med är att njuta. På klippavsatser, under klättrande vinrankor. Jag slänger iväg något foto i farten. Utan att stanna upp. Vi har memorerat tågtiderna till Merano från byn Kastelbell som vi är på väg mot. 12:34 går ett tåg. Det blir en jakt mot klockan, mot tåget och mot ovädret.
12:33 småspringer vi upp på perrongen. Tåget kommer in, vi kliver på. I samma stund som vi tar klivet in genom dörrarna brakar det lös. Himlen öppnar sig och regnet öser ner besinningslöst över tåget. De som stiger på vid de kommande stationerna är helt dränkta i regnet. Stapplar in, drar av sig droppande, rinnande kläder. Det här ovädret kommer att visas på tv i kväll över hela Italien, fast det vet vi ju förstås inte än.
– Vi gjorde det! Vi gick inte bara i mål på en Transalp, vi undkom också ett orange åskoväder med millimetrar tillgodo. Sprang i från det, om ni så vill. Ikväll ska det firas!
Och så blir det också på Trattoria Flora i centrala Merano. En av de där italienska restaurangerna där man fortfarande lagar äkta italiensk mat med stolthet.
Fakta om dagens vandring
Detta var finalen på vår veckolånga transalpvandring från Füssen i Tyskland till Merano i Italien. Detta är den vandring som vi bokat genom EpicTrails.
Dagens vandring blev 13,7 kilometer, vi gick 519 meter uppför och 646 meter nedför. Vi var ute i 4 timmar och 43 minuter. Då tog vi egentligen inga raster alls.
Läs också: Transalpvandring dag 5 – Resia till Schlanders
Missa inga inlägg. Glöm inte att följa 4000mil på Facebook och på Instagram.
