Transalpvandring – dag 2 Ehrwald till Leutasch

Under gårdagens vandring höll vi ett rätt högt tempo. Vi hade respekt för hettan och ville tillryggalägga så många kilometrar som möjligt så tidigt som möjligt på dagen. Förutom vår badpaus och våra fotostopp stegade vi därför på i ett rätt hektiskt tempo. Ivriga också att bekänna färg inför den kommande veckan.

På mitt högerknä satt ett knäskydd, i preventivt syfte. Knät är lite ”skrangligt” och kan slå till och börja smärta när som helst.

När vi kom fram till hotellet efter vandringens slut och jag drog av mig knäskyddet fick jag en chock. Blodröda märken, stora blaffor över stora delar av smalbenet. Där knäskyddet suttit, men också ovanför och under. Dessutom runt strumpans resår och även på andra benet runt strumpan. Jag besparar er alla bildbevis, för detta är verkligen nasty grejer, utslag av den typen man kan skrämma små barn med.

Jag konsulterade förstås min tjänstvilliga husläkare ChatGPT, som först ville skicka mig akut till läkare, men sedan lugnade sig betydligt när jag beskrivit omständigheterna närmare. Knäskydd, extremhetta, 20 kilometers vandring och solexponering.

Detta är nämligen en känd åkomma som kan uppstå just precis under ovan nämnda betingelser. Och dessutom vanligen hos kvinnor över 50 år. Se där ja, ytterligare en lite jävlighet som naturen sett ut åt just oss. Ovanpå allt annat.

Exercise-induced vasculitis heter detta enligt min tjänstvilliga husläkare. Små ytliga blodkärl i huden som brister av värmen. Den goda nyheten är att det inte är farligt och att det går över av sig själv. Oftast. Dessutom inom bara 1-4 veckor.

Chattis råd bestod i att nästkommande vandringsdag, det vill säga idag, om möjligt avstå ”onödiga” sträckor, dricka mycket vatten, vila ofta och om möjligt kyla ner benen under vandringen. Samt att inte exponera benen för något solljus och förstås, förstås, viktigast av allt, absolut inte ta på knäskyddet.

Fair enough. Vi börjar därför dagen med lokalbuss i tre kilometer upp till linbanan, Ehrwalder Almbahn. Istället för att gå upp genom byn.

Däruppe ovanför linbanan väntar oss ett grönt fäbodslandskap. Paradisiskt så det förslår. Vi vandrar genom hagar med betande kor, överallt hörs koklockornas klämtande. Genom ståtlig gammalgranskog, utmed porlande forsar.

Hela tiden omges vi av de mäktiga kalkbergen som reser sig nästan lodrätt runt Gaistal, dalen som vi vandrar igenom.
Vandringen går mestadels på breda, enkla grusvägar. Hela tiden med en alldeles lämplig lutning nedåt. De flesta verkar cykla här, vi vandrare är i minoritet.

Alla hejar på varandra så här ute på vandring. Cyklister och vandrare.
– Servus!
– Grüezi!
– Guten morgen!
– Hallo!
– Grüß Gott!

Vi lyder ordinationen och tar många raster. Kastar av oss ryggorna och vilar i gräset på så många platser vi kan hitta. De porlande bäckarna passar mig extra bra idag eftersom jag även har ett nedkylningsuppdrag. Där tillfälle ges sänker jag ner mina blodröda stackars ben i en lämplig iskall fors.

Vi har med oss lite mellanmål i form av 2 bastanta Pretzel. Samt massor av vatten förstås.

Framåt lunchtid står kossorna och trycker under de bastanta granarna i stället för att beta i gräset. Hettan är obeveklig.

Då och då dyker en Alm, det vill säga fäbod, med matservering upp längs vår väg. Vid Tillfussalm faller vi för frestelsen och hoppar in. Radler och Apfelstrudel blir det visst till lunch idag.

Till sist då, vandringen slutar vid en busshållplats invid en bredare fors. Här har lokala familjer slagit läger för ”en svalkande dag på stranden”, Alp-style.

Jag passar på en sista gång. Att sänka ner, inte bara benen denna gång, utan hela mig i det iskalla vattnet. Ljuvliga, ljuvliga svalka i ett stekande, överhettat Europa.

Sedan kommer vår buss, 433, som ska ta oss till Leutasch och vårt väntande hotell.

Det gick bra med mina benutslag. De blev inte värre under dagen utan en liten smula bättre. Med lite tur är de borta till vår Donaukryssning om en månad, för då planerar jag, inklusive mina ben, att vara eleganta, flärdfulla och fullständigt amazing.

Fakta om dagens vandring

Dagens vandring, exklusive delen nedanför linbanan var 13,7 kilometer lång, 250 meter uppför och 517 meter nedför. Vi var ute i 5 timmar och 15 minuter inklusive alla raster.

Dagens höjdpunkt var helt enkelt Gaital, som vi tillbringade hela dagen i. Och så det där doppet sist på vandringen då.

Vandringen var dag 2 i en veckovandring bokad hos EpicTrails.

Missa inga inlägg. Glöm inte att följa 4000mil på Facebook och på Instagram.