Efter gårdagens vandring förbi Dreiländergräzstein anlände vi till byn Resia sen eftermiddag. Den turkosa Lago Resia hade läskat och frestat som en turkosblå safir där nere i dalgången under hela eftermiddagen.
På avstånd kunde man till och med utskilja det berömda kyrktornet som stack upp ur sjön på dess östra sida.
Men knappt hann vi checka in och installera oss på vårt hotell Edelweiss innan regnet drog in. Regnet som ihärdigt duggade på hela kvällen sedan.
Att hoppa på den buss som en gång i timmen avgår ner mot tornet, eller att för den delen ta den halvtimmeslånga promenaden ner till tornet, kändes inte aktuellt.
Ny och slutgiltig chans nästa dag alltså, resonerar vi och gör upp en plan. Vår vandring dag 5 börjar med en tur med sagda buss ner till orten St Valentina söder om Resiasjön. Om vi tar bussen strax före 8 ner till tornet. Tar en timme där för foto och “inspektion” av tornet. Och sedan hoppar på bussen en timme senare. Då har vi fortfarande en okej starttid för vår 18 kilometer långa vandring. Som ska vara hyfsat enkel idag. Mycket flackt och nedför och väldigt lite uppför. så lyder planen vi gör upp.
Sagt och gjort. Vi rushar hastigt i oss en frukost på hotellet och spurtar sedan till bussen. Kommer av på rätt hållplats och promenerar 5 minuter till tornet.
Som vi nu i denna tidiga morgon får njuta av helt ensamma. Vi har gott om tid. Kan promenera runt hela den lilla anlagda dammen som ska skydda tornet från Resiasjöns vågor, i lugn och ro .
Hitta fotona, höll jag nästan på att säga. Fast just den biten är inte jätteavancerat. Hur man än vinklar det blir det inte mycket mer än ett kyrktorn i en sjö liksom. Det är väl speglingen, bergen bakom och solens infallsvinkel man kan jobba lite med.
En timme senare kommer de första elcykelturisterna, och vi själva är mer än klara. Vi hoppar på nästa buss och åker vidare till St Valentino. Köper 2 energigivande chokladkakor av en söt dam i en liten delikatessbutik och vandrar sedan längs nästa sjö, Lago della Muta. Till skillnad från Lago Resia är den inte reglerad, utan här frodas fågellivet. De svarta sothönorna har precis fått ulliga fjuniga ungar.
Sedan kommer dagens enda stigning, 200 höjdmeter upp på bergssidan. Här vandrar vi sedan ömsom genom tät skog och ömsom över gröna alpängar. Hittar körsbärsträd med solmogna bär, plockar och äter.
Vi får så småningom två borgar på bergssidan i blickfånget. en medeltida och en mer sentida.
Innan stigen bär nedåt till byn Burgeis. En synnerligen söt by, med ett trevligt torg med en fontän och en staty över en eller annan medeltida lokal hjälte.
Här kan man välja att avbryta dagens vandring och hoppa på bussen. Vi vandrar dock vidare på nästa etapp.
Nu byter leden sida i dalen och går istället en bit upp på den andra sluttningen. Här går stigen i skuggan under träden och följer en liten porlande bäck. Sonnensteig heter avsnittet och det finns gott om små rastplatser längs vägen.
Här möter vi också ett antal lokala vandrare.
Sonnensteig slutar i byn Mals där vi hoppar på tåget vidare till Schlundern där vi ska spendera natten.
Fakta om dagens vandring
Dagens vandring var 17,6 kilometer lång, 277 meter uppför och 803 meter nedför. Vi var sammanlagt ute i 5 timmar och 26 minuter inklusive kortare raster.
Dagens höjdpunkter var förstås tornet i Resiasjön, de härliga alpängarna vi passerade på förmiddagen och den mysiga lilla byn Burgeis med sina två slott.
Om man vill se det sjunkna kyrktornet i Resiasjön annat än från bussfönstret, måste man alltså ta bussen dit. Antingen på kvällen innan eller på morgonen denna dag. Helt klart värt det, tyckte vi.
Denna vandring är en del av en veckolång transalpvandring som vi bokat genom EpicTrails.
Läs också:
Transalpvandring – dag 4 Nauders till Resia
Missa inga inlägg. Glöm inte att följa 4000mil på Facebook och på Instagram.
