Europas mesta caféstad är ju utan tvekan Wien. Här har en unik cafékultur vuxit fram från 1700-talet, där stadens caféer blev offentliga vardagsrum för såväl vanliga invånare som för stadens intellektuella och politiska elit. Här satt man och läste, diskuterade, eller skrev på sin nästa roman.
Runt förra sekelskiftet var Wien en av Europas stora kulturella smältdeglar. Personer som Stefan Zweig, Arthur Schnitzler, Gustav Klimt, Egon Schiele, Sigmund Freud, Robert Musil och Gustav Mahler rörde sig i denna miljö. Författare kunde i praktiken använda ett kafé som arbetsrum och postadress.

Det uppstod till och med begreppet Kaffeehausliteratur, kaffehuslitteratur, eftersom så mycket skrevs och diskuterades där. En viktig del av cafékulturen är att ingen stressar dig. När du beställt en kopp kaffe förväntas du kunna sitta kvar länge, läsa tidningen eller bara titta på folk. Personalen låter dig vara i fred, vilket är en del av upplevelsen.
Sedan 2011 finns Wiener Kaffeehauskultur upptagen på Österrikes nationella förteckning över immateriellt kulturarv enligt UNESCO-konventionen.

När vi, som annars ärligt talat inte är jättefrekventa cafébesökare, kommer till Wien, står därför just cafébesök högt upp på vår lista.
Dessa tre mycket charmiga Wiencaféer rekommenderar vi definitivt att besöka.

1. Café Sacher
Ja, men visst måste man börja här? På Café Sacher, inrymt i den anrika Hotel Sacher, där rumspriserna börjar på 9000 kr/natt. Grundat av Eduard Sacher, son till Franz Sacher, som 1876 skapade den ikoniska Sachertårtan.
Café Sacher låg förresten i en lång och infekterad juridisk strid med Café Demel (nummer 3 nedan) om rätten till den ”äkta” Sachertårtan, där Café Sacher så småningom vann.


Vi beger oss hit det första vi gör i Wien, direkt efter att vi checkat in på hotellet. Café Sacher ligger ståndsmässigt mitt emot Operahuset. Runt hörnet finns även en butik, för den som bara vill köpa med sig ett bakverk hem, men är det caféet man vill åt är det alltså från gatan mitt emot Operan man ska gå in, bortanför hotellets ingång.


Vi har tur och får bord direkt. Cafét är sobert inrett i klassigt rött. Serveringspersonalen är förstås klädda klassigt i svarta klänningar och stärkta vita förkläden. Bord finns både inne i lokalen och ute på verandan. Vi slår på stort och beställer Sacher Sweet Treat-paketet. Då ingår både Sachertårta, varm dryck och ett glas bubbel i priset. Christofer tar kaffe och jag tar varm choklad.
Sammantaget är vi mycket nöjda med vårt besök, som andades gammaldags flärd och bara var lagom turistiskt.



2. Café Landtmann
Detta är ytterligare ett av de verkligt klassiska Wiener Kaffeehäuser. Det öppnade 1873, mitt emot dagens Rathaus och nära Burgtheater och universitetet. Läget gjorde det till ett naturligt stamställe för politiker, akademiker, skådespelare och författare. Här var bland annat Sigmund Freud stammis när det begav sig.

Café Landtmann andas mindre selfieturism och mer den klassiska kaffehustraditionen; tidningar, samtal och långsittningar.
Detta café väljer vi vår andra dag i Wien i väntan på vår förbokade guidade tur på Sisi-museet. Christofer väljer deras egenkomponerade Landtmann-Torte, som består av lager av chokladmousse, pistage och hallon, medan jag tar en klassisk hallonbakelse.

Interiören är klassiskt wiensk, med marmorbord, mörka träpaneler, stora speglar, kristallkronor och sammetssoffor. Mycket av den historiska atmosfären finns fortfarande kvar och gör att man lätt kan föreställa sig hur Freud fortfarande sitter i ett hörn, gömd bakom en tidning.

Här är det betydligt lugnare, och vanliga besökare dominerar över turisterna. Nu känner vi verkligen att vi inte besöker en sevärdhet utan andas in riktigt cafékultur.

3. Café Demel
Tredje gången gilt då, för efter vår flodkryssning Danube Metropolises, i väntan på flyget hem, besöker vi Café Demel, ett stenkast ifrån palatset Hofburg.
Demel grundades 1786 och är framför allt ett exklusivt konditori med stark koppling till det kejserliga Wien och hovet. Historiskt var man kejserlig och kunglig hovleverantör.


Här finns en stor butik i bottenplan med påkostade bakverk som tex den maffiga ätbara kejsarinnan Sisi av marsipan, som snurrar i skyltfönstret. Här står också bagare och tillagar Kaiserschmarrn till allmän beskådan.


Kaiserschmarrn som är en av Österrikes mest älskade klassiker och även Demels specialitet. Den består av uppskuren och uppstekt pannkaka med russin, pudrad med florsocker och serveras med plommonkompott.


En trappa upp finns cafédelen och här är det verkligen full fart redan klockan 10 när vi anländer. Vi får vänta en stund i en kö av turister, innan vi blir placerade av stressade servitriser. Lokalen är rätt stimmig och med en hundraprocentig turisttäthet.

Vi provar förstås Kaiserschmarrn, som jag visserligen ätit förut i Österrike, men aldrig här. Till det väljer vi idag varsin kall glassdrink med kaffe respektive te. Allt smakar mycket gott.

Dessa tre caféer hann vi alltså med under våra dagar i Wien, alla tre trevliga upplevelser. Om vi skulle värdera dem inbördes så skulle det nog bli i samma ordning som vi presenterar dem ovan. Med Sacher på första plats för elegans och känsla, Landtmann tvåa för sin genuinitet medan Demel kändes lite för hysteriskt för oss.
Sedan finns också klassikern Café Central som vi gärna hade besökt, men de håller för tillfället stängt för renovering.

Var ska man bo under sitt besök i Wien?
Om man vill matcha färgsättningen på Café Sacher, utan att matcha prissättningen på deras hotell, finns bara en väg att gå. Boka söta Aviano Boutique Hotel, endast 4 minuters promenad därifrån. Perfekt läge, perfekta färger. Om man gillar Sachertårta.

Läs också: Slottet Schönbrunn i Wien
Missa inga inlägg. Glöm inte att följa 4000mil på Facebook och på Instagram.





Sacher besökte vi också och åt så klart en Sacherbit. När jag jobbade uppe på Grossglockner bakade jag Sachertorte hela tiden. Idag händer det väldigt sällan att den tårtan bakas, är väldigt mäktig att äta.
Ja Sacher kräver sin man eller kvinna helt klart! 🙂