Vandring på Madeira – Ponta de Sao Lourenco

Det har varit en hektisk vecka. Aktiviteter från morgon till kväll alla dagar. I går någon form av kulmen med min peak-to-peak-vandring.

Idag, torsdag går flyget hem 18:35. Byte i Lissabon och nattflyg hem. Vi förstår att det finns människor som skulle ha tagit det lite piano. Hängt kvar på rummet så länge som möjligt. Sedan flyttat ut till en eller annan solsäng. Haft vett att inte svetta ner sig och sen till på köpet blöta ner sig också.

Den taktkänslan och framförhållningen har ju inte vi. För har man sagt att man ska vandra någonstans så har man.

Samtliga inflygningar till Madeira går över halvön Ponta de Sao Lourenco. Jag hade fönsterplats. Och där avgjordes väl i mångt och mycket vår sista torsdag. Ponta de Sao Lourenco ser ut som Westfjordarna på Island. Eller möjligen Färöarna.

Fast till vandringarna på Westfjordarna är det ganska avancerat att ta sig. 4-hjulsdrift, tält och självhushåll kräver en del planering. Och då har vi inte ens börjat prata om vädret.

Ponta de Sao Lourenco har sin egen klimatzon. Går under radarn helt för de regnmoln som med närmast magnetisk kraft tycks dras till Madeiras höga toppar.

Taxin bokas till halv 10. Vi får ett visitkort av vår chaufför med ett nummer att ringa för hämtning några timmar senare. Starttiden är strategiskt helt rätt. Vi hinner före de största massorna med någon timme.

    

Vandringen är hisnande vacker hela vägen. Kanske får våra kameror jobba allra hårdast idag? Branta klippor. Någon dramatisk bropassage. Skuggfri vandring. Längre och längre ut på halvön.

Nästan längst ut finns en servering. Hittar man knappast på Westfjordarna.  Förvånansvärt få vandrare fortsätter sista biten. Upp på sista toppen. Där man ser fyren längst ut på sista ön.

En fiskmås äger stället. Selfie-spoten är given. Vi är ju inte selfie-typen riktigt, men kamerorna dras mot fyren och slutet av världen. Igen och igen. Vänta nu, har jag verkligen tagit den här bilden? Liksom på riktigt? Bäst att fyra av en till.

Någon skickar upp en drönare. De är ena riktiga stämningsförstörare ändå de där rackarna?

Till slut är man ändå tvungen att gå ner igen. Och därmed slita blicken och kameran.

Vi tar en kaffe och ett glas färskpressad juice på serveringen. Toan kostar 1 Euro, så man håller sig. Fast bra ändå att det finns. För vi är många vandrare här idag.

Sedan beger vi oss tillbaka. Möter många nu. De som går nu har valt de varmaste timmarna. Själva kan vi ta taxin till en sen lunch på Hotel Galomar.

Sen måste man oundvikligen ta tag i den där problemet att man ju totalt svettat ner sig. På avresedagen och allt. Vi hittar våra badkläder i packningen i bagagerummet och kastar oss ut i Atlanten. Svettproblemet löst. Blöta badkläder i resväskan-problem på uppseglande.

Men det får vi bara släppa. För nu kommer vår flygplats-ride. Just in time är vi färdiga med Madeira och allt det som vi bra var tvungna att göra, hinna med och vandra längs.

Läs alla våra inlägg från Madeira här och om alla våra vandringar runt om i världen här.

Glöm inte att gilla 4000mil på Facebook.