{"id":4394,"date":"2015-11-30T20:22:09","date_gmt":"2015-11-30T18:22:09","guid":{"rendered":"http:\/\/4000mil.se\/?p=4394"},"modified":"2025-05-01T14:37:44","modified_gmt":"2025-05-01T12:37:44","slug":"att-bestiga-kilimanjaro","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/4000mil.se\/index.php\/att-bestiga-kilimanjaro\/","title":{"rendered":"Att bestiga Kilimanjaro – b\u00e4st tipsen och var man INTE ska g\u00e5"},"content":{"rendered":"\n

Min ber\u00e4ttelse om att bestiga Kilimanjaro<\/em><\/p>\n\n\n\n

N\u00e4r jag och Christofer startade den h\u00e4r bloggen f\u00f6r drygt tv\u00e5 \u00e5r sedan satte vi upp n\u00e5gra enkla och till synes l\u00e4ttf\u00f6rst\u00e5eliga regler.<\/p>\n\n\n\n

1. Alla inl\u00e4gg skulle handla om resor<\/p>\n\n\n\n

2. Allt skulle vara sj\u00e4lvupplevt<\/p>\n\n\n\n

3. Bloggen skulle skrivas i vi-form<\/p>\n\n\n\n

4. \u00c5r 0 skulle vara 2007, dvs tider\u00e4kningen b\u00f6rjar n\u00e4r vi tr\u00e4ffas och blir ett par, alla tidigare resor kan l\u00e4mnas d\u00e4rh\u00e4n<\/p>\n\n\n\n

Punkt 4 hade flera givna f\u00f6rdelar, varar en av de st\u00f6rsta faktiskt var digitalkamerans intr\u00e4de i allas v\u00e5ra liv.<\/p>\n\n\n\n

Men regler \u00e4r ju, som vi alla vet, till f\u00f6r att brytas och den resa som forts\u00e4tter att g\u00e4cka mig och st\u00e4ndigt komma tillbaka igen och igen, \u00e4r Bestigningen av Kilimanjaro som jag genomf\u00f6rde med start p\u00e5 ny\u00e5rsdagen 1999.<\/p>\n\n\n\n

\"Att<\/a>
Foto: Daniel Robertsson<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Dels via de fr\u00e5gor som med j\u00e4mna mellanrum kommer upp p\u00e5 olika reseforum d\u00e4r jag \u00e4r aktiv och som jag vill besvara, men minnet sviker mig allt som oftast, vad hette nu igen den led vi gick upp, hur m\u00e5nga dagar tog det, vilken utrustning hade jag med?<\/p>\n\n\n\n

Men Kilimanjaro kommer \u00e4ven tillbaka till mig denna h\u00f6st, av en annan anledning.
I september i \u00e5r f\u00f6ll en sten p\u00e5 insidan av min arm i Batu Cave i Kuala Lumpur <\/a>. L\u00e4ngs den v\u00e4g stenen tog, krossade den allt.
Det som har h\u00e4nt har h\u00e4nt. Ingen mening att \u00e4lta alternativa scenarion, f\u00f6r n\u00e4r man \u00e4ltat f\u00e4rdigt s\u00e5 \u00e4r det \u00e4nd\u00e5 precis just det som har h\u00e4nt som har h\u00e4nt. Och ingenting annat.<\/p>\n\n\n\n

S\u00e4ger jag till alla de hundratals (?) personer som de senaste tv\u00e5 m\u00e5naderna har sagt till mig i upphetsat f\u00f6rtroende:
– Herregud, den kunde ju precis lika g\u00e4rna ha fallit i huvudet!<\/p>\n\n\n\n

Det som har h\u00e4nt har h\u00e4nt.
\u00c4nd\u00e5 h\u00e4nder det att jag precis innan jag ska somna om n\u00e4tterna ser stenen komma, h\u00f6r ljudet d\u00e5 den sl\u00e5r ner, k\u00e4nner sm\u00e4rtan i huvudet i st\u00e4llet f\u00f6r armen.
– Herregud, den kunde ju precis lika g\u00e4rna ha tagit i huvudet.<\/p>\n\n\n\n

Och jag vet exakt hur det skulle ha k\u00e4nts.<\/p>\n\n\n\n

En fredagskv\u00e4ll i slutet av november, drivs jag s\u00e5 ner i k\u00e4llaren till slut. Av en fr\u00e5ga i cyberrymden, av mina egna funderingar runt hur m\u00e5nga chanser en m\u00e4nniska egentligen f\u00e5r.<\/p>\n\n\n\n

I en flyttkartong hittar jag mitt Afrika-album med pappersfoton fr\u00e5n f\u00f6rr. Scannern g\u00e5r varm, jag jobbar helt kv\u00e4llen, trots att skammens rodnar f\u00e4rgar mina \u00f6ron m\u00f6rkr\u00f6da.
-Tog man verkligen s\u00e5 h\u00e4r d\u00e5liga foton p\u00e5 den tiden?<\/em><\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/a><\/figure>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Stort tack till  Daniel Robertsson, som l\u00e5nat ut sina digitala Kilimajaro-bilder till den h\u00e4r ber\u00e4ttelsen. Ingen post blir n\u00e5gonsin b\u00e4ttre \u00e4n sina bilder.<\/p>\n\n\n\n

S\u00e5 h\u00e4r gick min Kilimanjaro-bestigning till:<\/p>\n\n\n\n

F\u00f6rberedelserna
<\/strong><\/h2>\n\n\n\n

Jag som alltid hatat gym. Grupptr\u00e4ning i alla former ja, men visa mig en gym-maskin och jag stelnar av skr\u00e4ck. Men denna h\u00f6st tr\u00e4nar jag stenh\u00e5rt 3 g\u00e5nger i veckan. Kondition och benstyrka. Vandrar. Upp och ner, och upp igen. Lundhags-k\u00e4ngorna k\u00f6ps in p\u00e5 sommaren innan och g\u00e5s grundligt in. Kungsleden, Tyresta nationalpark.
Det ska d\u00e5 inte sitta i styrkan och konditionen!<\/p>\n\n\n\n

Jag har d\u00e4remot ingen tidigare erfarenhet av h\u00f6jden, eller kl\u00e4ttring f\u00f6r den delen.<\/p>\n\n\n\n

Utrustning<\/strong><\/h2>\n\n\n\n

11 000 kr, minns jag tydlig \u00e4n idag att jag handlade prylar f\u00f6r. En dunjacka med huva fr\u00e5n Hagl\u00f6fs, k\u00e4ngorna, strumpor dubbla lager, underst\u00e4ll och en helt suver\u00e4n m\u00f6ssa i goretex med fleecefoder, sk\u00e4rm och dragsko under hakan. Har aldrig m\u00f6tt en s\u00e5 otroligt funktionell och samtidigt ful m\u00f6ssa n\u00e5gon annanstans, varken f\u00f6re eller efter.
(naturligtvis finns den fortfarande i min \u00e4go f\u00f6r bruk vid extrema tillf\u00e4llen). Mjuka v\u00e4skor f\u00f6r packning. All packning ska b\u00e4ras upp p\u00e5 huvudet av inhyrda b\u00e4rare.
Vid sovs\u00e4ck tar det stopp, nu spenderar jag inte en sp\u00e4nn till, den gamla f\u00e5r duga. T\u00e4nker jag och f\u00e5r naturligtvis bittert \u00e5ngra. P\u00e5 Kilimanjaro \u00e4r det KALLT p\u00e5 n\u00e4tterna.
Keps\/solhatt och solkr\u00e4mer \u00e4r n\u00f6dv\u00e4ndigt.<\/p>\n\n\n\n

\"Att<\/a>
Foto: Daniel Robertsson<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Gruppen<\/strong><\/h2>\n\n\n\n

Jag \u00e5ker med \u00c4ventyrsresor. Min f\u00f6rsta och enda gruppresa i livet. Vi \u00e4r sju personer i gruppen: Jag och mitt reses\u00e4llskap, ett par i 30-40 \u00e5rs \u00e5ldern, Robert och Paulina,  tv\u00e5 tjejkompisar p\u00e5 40+ samt en ensamresande tjej som redan p\u00e5 f\u00f6rhand best\u00e4mt sig f\u00f6r att inte g\u00e5 \u00e4nda upp p\u00e5 toppen.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/a><\/figure>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Rutten<\/strong><\/h2>\n\n\n\n

Vi har bokat Machame Route, \u00e4ven kallad Whiskey route. Den anses n\u00e5got tuffare \u00e4n den mer vanliga Marangu route, men erbjuder en b\u00e4ttre chans att n\u00e5 toppen d\u00e5 den \u00e4r f\u00f6rdelad p\u00e5 ytterligare en dag och d\u00e4rmed l\u00e4ngre tid att v\u00e4nja sig vid h\u00f6jden.
H\u00e4r sker \u00f6vernattningen i t\u00e4lt. Vandringen startar i Machame Village p\u00e5 1500 m.\u00f6.h. och man vandrar 4 dagar innan man p\u00e5 morgonen dag 5 f\u00f6rhoppningsvis st\u00e5r p\u00e5 toppen Uhuru-peak 5895 meter \u00f6ver havets yta.<\/p>\n\n\n\n

\"Att<\/a>
Foto: Daniel Robertsson<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Utmaningar med att bestiga Kilimanjaro<\/strong><\/h2>\n\n\n\n

Vandringen g\u00e5r p\u00e5 stigar och inneh\u00e5ller inga kl\u00e4ttringsmoment. \u00c4ven om stigningen i sig kan vara anstr\u00e4ngande, \u00e4r det fr\u00e4mst h\u00f6jden som utg\u00f6r utmaningen. Eftersom kroppen beh\u00f6ver ungef\u00e4r en vecka p\u00e5 sig att producera ett \u00f6kat antal r\u00f6da blodkroppar f\u00f6r att klara den h\u00f6ga h\u00f6jden och myndigheterna samtidigt begr\u00e4nsat till\u00e5ten tid p\u00e5 berget till sex dagar, tvingas man allts\u00e5 bestiga berget utan m\u00f6jlighet att acklimatisera sig tillr\u00e4ckligt.
M\u00e5nga bestigare drabbas d\u00e4rf\u00f6r av h\u00f6jdsjuka, AMS, eller allvarlig h\u00f6jdsjuka, HAPE\/HACE.<\/p>\n\n\n\n

Det man kan g\u00f6ra f\u00f6r att i m\u00f6jligaste m\u00e5n undvika h\u00f6jdsjuka \u00e4r att tillbringa s\u00e5 m\u00e5nga dagar och n\u00e4tter som m\u00f6jligt p\u00e5 berget innan toppbestigningen, att g\u00e5 h\u00f6gt p\u00e5 dagen, men sova l\u00e5gt p\u00e5 natten, att dricka mycket v\u00e4ska och \u00e4ta  kolhydratrik mat, samt att ta det v\u00e4ldigt lugnt n\u00e4r man g\u00e5r upp.
– Polepole (sakta, sakta), som lokalbefolkningen uttrycker det.<\/p>\n\n\n\n

\"Att<\/a><\/figure>\n\n\n\n

<\/p>\n\n\n\n

Symptom p\u00e5 h\u00f6jdsjuka:<\/p>\n\n\n\n