Grottor i Slovenien – Postonja och Skocjan, vilken är bäst?

Vi har ändå tillbringat en vecka i Slovenien. Det har varit azurblåa sjöar, cevapcici till frukost, lunch och middag, vandringar och nationalparker. Det har provats inhemskt både öl och vin och det har åkts både båt och linbana. Vi har haft en bra vecka och är nöjda. Hemfärden närmar sig oundvikligen.

Vi har ju ett förhållande till grottor, som Facebook skulle benämna som ”komplicerat”. Men har blivit tipsade. Både här och där faktiskt. Om Sloveniens grottor. Det är längst och störst och alla de där andra adjektiven som kvalificerar för en rekordplacering. Det här ”ska” man ju bara se.

Först tänker vi att en grotta får räcka, men hyrbilskillen i Ljubljana är påstridig. Vi bör verkligen se den näst mest kända också. Så blir det två slovenska grottor. Och en jädrans tur var väl det.

Postonja Cave

Vi börjar väl med den största och mest kända. Sloveniens kunglighet och världskändis. Så pass att man får boka slottid i förväg på webben. Redan på gångvägen fram till Postonja Caves tittat vi på varandra och konstaterar; ”Det känns som i entrén till Kolmården. Eller Disney”. Snabbmatställen på rad. Souvenirbutiker. Mjukisdjur, kulglass med topping. Asiater med audioturer. De obligatoriska bussarna förstås.

Vi har sett affischerna med tågen. Skrattat lite för oss själva. Ska vi sitta på ett sånt? Och vinka till publiken liksom?

Ett spektakel! Vi får tänka att vi är här för att rapportera. Se oss som journalister på uppdrag. Som ska granska och skriva om kommersen. För vi gillar ju inte ens grottor särskilt mycket, så var det ju. Skrev redan 2015 ett inlägg om saker vi liksom tröttnat på på resor. Där grottor var med.

Ansluter till den engelskspråkiga gruppen. Tar på hooden. För det ska visst vara 12 grader där nere. Kliver på tåget. Ler ursäktande mot varandra. Drar några spöktågsskämt.

Och så åker vi.
En hissnande färd genom låga sprängda gångar, genom höga salar med stalaktiter och stalagmiter.

Förr så gick alla besökare till fots. Turen tog 4 timmar. Nu är vi framme på 10 minuter. I de mäktigaste delarna, 120 meter under jord. Kliver av tåget. Resten av turen är till fots.

Det är som alla Europas mäktigaste katedraler ställts på rad och du fick gå igenom dem alla efter varandra. Först Peterskyrkan, sedan bara öppna en dörr och kliva in i Notre-Dame. Vidare in i Westminister Abbey, därefter domen i Valetta och sen katedralen i Milano. Och så vidare.

Jag kommer inte på någon bättre liknelse. Upplevelsen blir närmast religiös, eller åtminstone andäktig, av det överdåd vi möter i sal efter sal. Något liknande har vi aldrig sett. Lummelunda är väl som första salen tåget swishade förbi eller nåt. Detta är helt sagolikt. Varken mer eller mindre. En annan värld. Av ofattbara rikedomar.

Skocjan Cave

Skocjan Cave ligger i ungefär samma område som Postonja, lite längre norrut bara.

Inte så mycket Disney och Kolmården här. Biljetterna köper vi på plats. Turen börjar med en lång promenad längs landsvägen. Och slutar med långa trappor upp igen på utsidan av berget. Här curlas och sopas det inte så mycket framför turisterna, utan man får ta det som det är. Som naturen skapat det.

Stalaktiter och stalagmiter möter oss. I tillräcklig mängd för att Lummelunda även här försiktigt ska krypa tillbaka under sin sten. Men det är inte det som gör Skocjan-grottan. Det är canyonen.

Långt där inne i grottans innersta göms en väldig underjordisk flod i en djup canyon. Längs väggar och tak anar vi i mörkret uthuggna trappor och svajande hängbroar. Från förr, då grottforskarna mödosamt och ett uthugget trappsteg i taget tog sig längre och längre in i den mäktiga, väldiga och livsfarliga grottan.

Morias gruvor på riktigt och i verkligheten.

Fantasin behöver inte vara särskilt livlig för att man ska se framför sig hur man tog sig fram. Varje steg ett fara för eget liv. Facklor. All proviant måste bäras in till utforskarna som kunde vistas i berget i veckor i sträck.

Väggar och sten som rasade. Floden som steg och svämmade över. Känslan när facklans sken avslöjade de enorma salarna och canyonen för första gången.

Vi är i en fantasysaga och en annan värld.

Det är grottorna som kommer att vara Slovenien för oss. Efteråt. Det som kommer att dröja sig kvar.

Besöksinfo Postonja Cave

Postonja Cave ligger mellan Ljubljana och Medelhavet. Endast 45 minuter från varje. Enkelt att svänga förbi alltså. Biljetter bokas i förväg här (för visst datum och viss tid) eller på plats vid biljettkontoret.

Man besöker grottan via en guidad tur, finns på flera språk, bl.a. engelska. Det är bara 12 grader inuti grottan, så långbyxor och en tröja är en bra idé. I denna grotta är det tillåtet att fota. I anslutning till grottan finns hotell (Själva bor vi på Postonja Cave Hotel Jama), ett antal restauranger och massor av souvenirshoppar.

Besöksinfo Skocjan Cave

Skocjan är lite mer doldis än världskändisen Postonja. Biljett köps på plats i biljettluckan. I mitten av juli, när vi besökte grottan fanns det plats en halvtimme innan till nästa tur. I anslutning till biljettluckan finns toaletter och en restaurang. Skocjan innebär viss motion respektive fysisk utmaning, beroende på hur man väljer att se det. Många trappsteg upp och ner blir det innan man har gått hela den guidade turen (finns på flera språk, däribland engelska). Särskilt om man väljer att gå upp efter avslutat tur i stället för att ta hissen. Och det gör man ju förstås, annars missar man ett vattenfall.

Även denna grotta håller 12 grader invändigt, men på grund av de många trappstegen, slutade det med att vi fick knyta de tjocka tröjorna runt midjan för att inte svettas.

I Skocjan är det förbjudet att fota eller filma.

Vilken av grottorna är bäst?

Så till frågan i rubriken, vilken av grottorna är bäst?

Vi har svårt att svara på det, för båda är fantastiska och underbara. Och vi rekommenderar absolut att besöka båda om man är i Slovenien. Men måste man prompt bara välja en, så blir det ändå på Postonja vårt val faller. För att vi inte kan stå ut med tanken på att åka förbi så nära och liksom ha den ogjord!

Alla foton är lånade från respektive grotta, eftersom det dels inte är tillåtet att fota i Skocjan och dels omöjligt att ta bra foton under de förhållanden som råder i en mörk grotta.

Gillar du också grottor? Glöm då inte att gilla 4000mil på Facebook.