Vi tyckte själva att det var lite stökigt att få grepp om Kappadokien. Var ska man bo, vilka områden ska man besöka, var kan man vandra, hur många dagar ska man stanna osv? De flesta resenärer verkar dessutom komma hit i form av bussresor. Antingen från chaterorterna vid kusten, eller via rundresor i Turkiet.
Vi tänkte därför samla våra tankar och erfarenheter så långt om hur den oberoende resenären bäst lägger upp sin Kappadokien-vistelse.
Vår bekantskap med kinesiskorna kunde ha börjat bättre. Det är just när den äldre av damerna (mor och dotter?) i skydd av grönskan bestämmer sig för att lätta lite på trycket som det heter, som vi dyker upp längs stigen. Det blir lite stelt kan man säga och diskreta som vi är av naturen försöker vi hålla avståndet så gott det går i fortsättningen. Så även till det allt annat än tystlåtna gäng turkiska ungdomar som även de följer samma vandringsstig som vi denna eftermiddag.
Vi vet inte hur det ser ut i andra svenska städer, men åtminstone i Umeå där vi bor, har alla varit i Turkiet. Alla, från minsta spädbarn till skröplig pensionär. Flera charterbolag flyger direkt. En vanlig vecka i maj är arbetsplatser, skolor och förskolor formligen tömda. Alla befinner sig på charter i Alanya.
Vänta nu, sa vi att alla varit i Turkiet? Ja det sa vi, men detta är inte helt och hållet sant. En ensam ljusskygg varelse vandrar ensam Umeå gator utan att någonsin upplevt vare sig Alanya, Nazar, Pegasus World eller ens swim-in grottbaren på Side Resort.
Men nu har det äntligen blivit dags: Gunilla ska resa till Turkiet!
