Avstånden är långa i Uganda, vi tillbringar en del tid i bilen ändå. Mellan schimpanser, gorillor och savanndjur. Oftast är vägarna i helt ok skick. Och vi har sällan tråkigt längs vägarna. Det finns alltid något att se, samhällen med marknader och folkliv, böljande kullar med teplantage, som närmast påminner oss om Sri Lanka. Och inte minst bananer av alla de slag. Bananer som odlas, bananer som fraktas, bananer som säljs. Barn som leker, äldre som sitter i skuggan, kvinnor som hänger tvätt.
Jag tänker på vad som sas till mig i Namibia.
– We live our lifes outside.
Förstås, det skulle jag också göra, om klimatet tillät.
Stora delar av våra resor hänger vi allihop ut ut bilfönstren med kameror och mobiler utsträckta. Vår guide och chaufför Josef från AA Safaris and Tours får förmana oss.
– Var försiktiga. Dra in era devices, vi närmar oss en folksamling.
Med en dryg timme kvar till Bwindi, nationalparken där gorillorna bor, svänger vi av från den asfalterade vägen. Afrikas röda jord. Vi matar långsamt uppåt längs bergskanten. Teodlingarna dominerar ännu. Över ett bergspass och nedåt i nästa dal. Terrassodlingar, små byar. Låga moln som hänger över bergen och sluttningarna. Dimslöjor.
Vägen som blir sämre och sämre. Kör vi 30 max? Och ändå får vi hålla i oss i den fasta inredningen med allt vi har. Studsar fram och tillbaka där inne i bilen. En grävmaskin spärrar plötsligt vägen. Bara att vänta i kö 20 minuter innan grävmaskinen avbryter sin uppgift för att släppa fram de som väntar.
Vägen verkar vara på gång att breddas? Vi frågar Josef.
– Fast vi vill egentligen att vägen ska vara kvar som den är, säger Josef.
Är man rädd att för många turister ska komma till gorillorna annars? Nej, det regleras med permits, men vägen är ju en del av the great gorilla adventure! Förstås.
För denna dal är som en saga och en hägring. En ficka i verkligheten och undanhållen från världen. Och måste så få förbli även i framtiden.
Läs alla våra inlägg från Uganda här.
Resan genomfördes i samarbete med AA Safaris and Tours
Så så vackert! Kan förstå charmen med att vägen behålls som den är. Hur kul skulle det vara om allt var som hemma?!
Kram Lena
Eller hur. Och om man måste köra långsamt, så hinner man ju bara se mer. Och prata med några fler barn. 🙂
Håller med om sjukt vackert. Gillar också teplantager extra mycket.
Ja visst är teplantager vackert?
När vi åkte där var det dock delar av vägen som rasat pga erosionen. Det hade de gärna fått fixa för det var riktigt läskigt smalt emellanåt. Men bredda vägen, nej tack. Håller med om att det är en fantastiskt vacker väg!
Det kanske var det de jobbade med. Att förstärka vägen så att den inte skulle rasa? Och så hade de lagt upp jord i vallar mot ”stupet” på ena sidan.