En gång i tiden var det väldigt viktigt för oss att vår blogg bara skulle handa om resor. 100%. Bloggar som vävde in inlägg om gulliga hundar och snoriga barn, gillade vi inte alls. Man skulle hålla sig till ämnet ansåg vi. 2018 hade vi frångått denna princip lite, lite någon gång ibland. Men någon liten reseknorr fanns det liksom ändå alltid på allt vi skrev.
Strokeblogg
Men så kom stroken och med den nya tider. Att skriva om resor hade varit omöjligt och absurt. Möjligen hade det varit ett alternativ att inte skriva alls. Men nu blev det stroken 100% i stället i 1-2 månader.
– Nu slutar nog alla läsa, tänkte jag, men i stället blev det nästan lite tvärt om. Nya läsare tillkom och så fort jag släppte något nytt lästes det i 1000-tal.
Så småningom återgick vårt liv och även bloggen till någon form av normalläge och det var igen mest resor det handlade om. Men med en mer personligt touch, va? Det var som att någon fördämningsslucka hade öppnats. En dragkedja i huden hade dragits ner. Nu kände vi ju varandra på riktigt liksom och behövde inte låtsas eller dölja.
Coronablogg
I och med Corona-pandemin kändes det igen rätt absurt att skriva på om resor. Även om jag ändå klämde ur mig de flesta av de planerade inläggen från Maldiverna-resan, enligt plan. Våren var verkligen en svajig tid att blogga. Jag tror aldrig att jag slängt så många inläggsutkast som då. Det som kändes rätt att skriva en dag, kändes helt absurt att publicera nästa osv. Mest blev det väl en Corona-blogg. Förutom de där inläggen om Maldiverna då.
Norrlands- och vandringsblogg
Sedan kom sommaren och det blev möjligt att i alla fall resa inom Sverige. Och nu verkar vi ha baserat oss här uppe i Norrland för gott. Tjurigt vägrar vi lämna vår luftiga och glest befolkade landsände. Och visst har det smugit sig in ett visst mått av lokalpatriotism som inte fanns där förut i inläggen? Plus då att alla inlägg ju nu handlar om saker att se att göra i Norrland.
Många av dem handlar även om vandring. Vi har ju alltid vandrat förstås. Men de inläggen har ändå varit i minoritet. En liten krydda till de vanliga reseinläggen.
Av 56 publicerade inlägg denna sommar har 20 stycken handlar om vandring och hela 48 om Norrland. Det är ju galet mycket Norrland, ju! De inlägg som lästs under sommaren har också till nästan uteslutande del handlat om just vandring och Norrland också. Även de äldre som googlats fram.
Nya följare och läsare och faktiskt, faktiskt besöksrekord igen
På sociala medier har vi fått ovanligt många nya följare/gillare också och har nu passerat 3000 både på Instagram och Facebook. Gissningsvis har många av de nya hittat oss via vandringsinläggen.
Galet nog, eftersom alla våra tidigare mest googlade inlägg typ dog över en dag, (vem vill läsa om Gardasjön, Slovenien, Madeira och Tjernobyl nu liksom?) har vi faktiskt slagit nytt besöksrekord på bloggen nu i juli igen. Den gamla rekordet var från juli förra året. Då 65.300 unika läsare, nu 67.400. Knappt, men ändå roligt. Givet läget liksom.
Vi har kört hårt under sommaren och pumpat ut inlägg, full fart. Varje dag hela juli har vi publicerat. Vi har tänkt att det är lika bra att ösa på, det är ju nu Corona-sommaren folk vill läsa om Svemester. Inte i oktober liksom?
Och från nu och framåt då?
Dels så börjar vi faktiskt tröttna på oss själva lite grann. Ni vet den där känslan när man kommer hem från en middag och har en obehaglig känsla att man pratat för mycket. Tagit för mycket syre och tid liksom. Ett blogginlägg varje dag är för mycket. Punkt. Så nu ska vi ta ett steg tillbaka, tänkte vi. Ta mindre plats och bli mer diskreta. Panelhönor. Max 5 inlägg i veckan. Eller kanske till och med 4. Det vill säga som vi hade det förut, före denna sommar. Mer än så kan vi väl rimligen inte ha att säga.
Men sen står vi dessutom här och vet liksom inte vad det är för blogg vi har. Vandringsblogg, reseblogg, lokalpatriotisk och lite tjurigt bitter Norrlandsblogg eller Corona-blogg? Tja, det blir väl en blandning som vanligt. Hoppas att det känns okej med er?
Gillar det personliga tilltalet o läser allt men reser sällan själv. Tänker 🤔 om jag ska till de fem/sju ställen/ länder jag har på min lista kollar jag om ni varit där/har förslag på vandring exvis. Så sparar jag era intryck som krydda för egen upplevelse 😎 keep going for a better future 🙏 sen är jag ju född i Luleå men bor Östergötland, kul att läsa om norra delen av vårt vackra Sverige.
Kul att du läser och gillar. Norra Sverige kommer det att bli mer av framöver. Vi känner oss väldigt peppade för att fortsätta upptäcka Norrland. 🙂
Grattis! Det är ju det som kallas utveckling! Sakta och över tid. Och som speglar omgivningarna.
Själv publicerade jag bara 2 inlägg i hela juni. 5 i juli. Upplevde också med Coronan att mina tidigare rekordinlägg dog över natten. Så min blogg har absolut inga läsarrekorder. Däremot var juli min bästa månad sedan mars, och det är ju ett positivt tecken. 🙂
Tack, ja men eller hur. Om bloggen inte utvecklades skulle den förmodligen bli väldigt tråkig att läsa. Skönt att ta en paussommar också och inte skriva så mycket. Man ska följa sin lust och inspiration. Sen tror jag att det är nyttigt att uppleva lite motgångar också, så utvecklas man?
Tycker att utlands-googlingen börjar återvända lite, lite nu?
Fortsätt så. Det är ju därför man läser. Hade det bara varit resor långväga hade jag aldrig läst. I love the skvaller. Mer sånt tack.
hehe, fast skvallrar vi? Mest om oss själv väl i så fall. Men vi kan börja skallra om andra också om du vill. 🙂
Tack för både igenkännande och många små skratt. Kämpar också ständigt med det där ”bara resor”. Och som du säger, helt plötsligt skriver jag något om mig och min vardag och inlägget får autobahntrafik. Men det är väl det som är det bästa med bloggar. De är våra och vi kan ändra oss hur många gånger som helst 😆🙈
Ja så brukar jag också tänka. Det är minsann min blogg så då bestämmer jag vad jag får skriva om!
Jag tycker att det blir mer intressant om det är personliga inlägg också.
Dette at dere skriver om aktuelle saker er det som gjør at 4000mil.se er den mest leseverdige bloggen jeg vet om – i tillegg til at dere gir av dere selv, slik at man føler at man kjenner dere litt. Utenlandsreiser leser jeg ikke om i det hele tatt for tiden, totalt uinteressant for oss som ikke en gang kan besøke datter, svigersønn og barnebarn i Umeå uten å måtte være i karantene når vi kommer hjem. 😊
Ja det är en konstig tid när vi inte ens kan resa mellan våra grannländer. Hoppas att det kan ändras snart. Kul att du uppskattar bloggen. 🙂
Det känns absolut okej !!
Vad bra! Vi får se vad vi kan hitta på till hösten. 🙂
Detta har jag nog skrivit förut, men repriserar. För mig är det personliga innehållet och tilltalet jätteviktigt. Om jag bara är ute efter fakta om ett resmål kan jag lika gärna läsa en resetidning. Vitsen är ju att när du berättar om dig och ditt liv så får jag ju en uppfattning om vem du är. Med den bakgrunden blir reseberättelserna dels mycket roligare att läsa, och dels mycket nyttigare. Då kan jag värdera det du skriver och jämföra med vad jag själv antagligen skulle tycka om eller inte, på resmålet. Baserat på det jag har uppfattat om din och din familjs personligheter.
Sant att det är avgörande. Jag ”litar” inte heller på alla resebloggares tips. Bara de jag vet har samma preferenser som jag och de jag vet även skriver om det negativa. Jag tänker att vi är ganska transparanta med vilka vi är och också ärliga med ups and Downs och även det som inte är bra och perfekt.
Men det är ju livet! Fy f-n så jäkla bra! Som alltid!
Tack! <3