Några saker som jag funderar på just nu.
Mer Börje Salming till oss alla
Ingen har ju såklart missat att Börje Salming dog i veckan som var. Efter ett synnerligen aggressivt förlopp av den fruktansvärda sjukdomen ALS.
Jag minns fortfarande Ulla-Carin Lindquists bok Ro utan åror som kom ut i början av 2000-talet och handlade om hennes ALS-sjukdom.
Jag blir otroligt rörd när jag tänker på hur hyllad Börje blev innan han dog, både i Kanada och här hemma. Mitt i allt elände, så måste det ha betytt mycket för honom.
Men samtidigt. Jag kan inte låta bli att tänka på hur många människor som dör, i ALS och andra sjukdomar från helvetet, som inte får de hyllningarna. Som aldrig får höra att de (också) varit fantastiska i sina liv och uträttat stordåd på sitt sätt. Och det gör mig ledsen. Jag tycker faktiskt att alla förtjänar en Salming-hyllning i slutet av livet. Inte bara idrottsmän.
En fylld arena. 10.000 står upp och applåderar. En mikrofon knastrar och så säger någon:
– Tänk ändå att du stod ut med den där jädrans drittsekken till ex i alla år. Och utan att någonsin sänka dig till hans nivå.
Nya applåder.
Typ så.
Inflation och elpriser – och jag gillar
Plötsligt har allt blivit så dyrt. Vi svenskar börjar spara och tänka oss för. Behöver jag verkligen den här? Släkte jag lampan hemma? Hur sparar man på elen? Kanske kan man hängtorka i stället för att alltid köra torktumlaren?
Laga mat efter säsong, äta rester och minska svinnet.
Okej, jag vet att jag är priviligierad. Låga lån och låga kostnader på bostaden. Fjärrvärme och bundet el-avtal. Boende i norra Sverige. Och jag känner verkligen för de som lever mer knappa resurser.
Men ändå. Jag kan inte låta bli att på något sätt gilla det här litegrann.
För jordens resurser var ju alltid ändliga. Fastän vi i västvärlden sprungit runt och låtsas det motsatta i några decennier nu. Vi var faktiskt aldrig tänkta att leva liv där man kan kasta och köpa nytt, kasta och köpa nytt, om och om igen och utan reflektion.
Det är så här jag är uppfostrad en gång. Att ta till vara, tänka sig för och spara. Och det känns faktiskt rätt fräscht att det tänket kommit tillbaka igen i samhället i stort.
”Begränsningar skapar en känsla av rikedom” läser jag samtidigt i en tidningsartikel. Och det är så jag menar. Ju mindre man har, desto mer tacksam är man för det som man faktiskt har.
Värmeproblem i stugan
Apropå elpriser.
I helgen var vi ut till vår stuga. För första gången på säkert en månad. Vi har fjärrkontroll till vår värmepump och ställde in den på 20 grader innan vi satte oss i bilen ut.
När vi kom fram var det 8 grader i huset. Efter lite undersökningar kom Christofer fram till att värmepumpen var hel och fungerade. Men att termostaten måste vara trasig. För den trodde att stugan var uppvärmd till 20 grader, fastän där bara var 8. Lösningen blev att doppa en disktrasa i iskallt vatten och lägga över termostaten. Då kände termostaten äntligen att det var kallt och började sprida värme. Vi kunde stanna kvar över natten som planerat.
Men detta måste förstås åtgärdas så fort som möjligt inför vintern.
Folkomröstning om Parisavtalet
Sist då. Jo vi har ju demokrati i Sverige. Fortfarande. Det innebär fria val och att majoritetens röst gäller. I valet detta år vann den borgerliga sidan och nu har de bildat regering. Precis som det ska vara. Av det som de lägger fram så gillar man kanske en del. Hårdare tag mot de gängkriminella låter ju bra. Annat kanske man ogillar. Skulle inte ha valt själv liksom. Men det får man ta.
Men alltså, den här slakten av klimatåtgärderna! Att aktivt styra mot större fossila utsläpp. Att Parisavtalet liksom inte är viktigt längre. ”Når vi det inte, så gör vi det inte och då är det så”, var tydligen finansministerns åsikt.
Att strunta i Parisavtalet strider mot Miljölagen 2017:720 §2 och 3, har jag fått lära mig nyligt. Men förutom det.
Det är ju våra barns framtid det handlar om. Jag kan faktiskt bara inte tro att en majoritet av Sveriges befolkning är för minska takten på omställningen till fossilfritt, att skriva ner klimatambitionerna och missa nivåerna som vi har förbundit oss till i Paris-avtalet?
Snälla, kan vi ta en folkomröstning om det här, eller nåt? För så här kan det faktiskt inte få vara i 4 år.
Att tro att vi ska kunna fortsätta som vi gjort i så många år i Sverige är ju verkligen naivt. Det känns så skrämmande, helt galet oroande och jag hänger gärna på din tanke om en omröstning. Min gamla moster på 87 år frågade förra veckan om vi inte var oroliga för våra 7 barnbarns framtid. Hon sa att min tid är snart över men för alla de som kommer efter, hur ska det gå? Hur kan man bara blunda för vad som händer med klimatet? Ja, hur kan man bara blunda…
Nej detta galna konsumtionsparty som varit nu i många år är inte vettigt.
Med tanke på hur många som är med i Bensinupproret och hur många klimatförnekare det finns på nätet (även om en hel del är troll) så är jag tyvärr inte förvånad, bara deppig.
Ja och när SD lyckas värva förstagångsväljares röster på tick-tock genom att lova lägre bensinpriser blir man ju mörkrädd. Att de som ska ärva den här jorden inte har förstått att vi måste ställa om?
Jag ruvar ändå på viss oro över fokuset på att vi ska bli så himla bra här i Sverige. Det i sig är självklart inte fel men i många fall blir det ju, som vanligt när vi i väst ska öka både medvetenhet och livskvalitet, på bekostnad av andra områden och människor. Att vi får en renare och tystare kvarter när vi kör elbilar är ju fint men någonstans sker ju ändå utsläppen som krävs för att tillverka bilen (som fick bli exemplet nu).
Redan idag är vi fantastiskt bra. Och vi kan bli bättre. Men en del frågor behöver verkligen ändra fokus. Istället för att byta bil – se över om man ens behöver bil? Jag menar, vi har en sån hög nivå på livskvaliteten att vi nog inte riktigt förstår det. I spåren av elkrisen verkade det ju inte jättesvårt för hushållen i södra Sverige att spendera mindre el. Av det jag sett så minskade förbrukningen drastiskt tidigare i höstas. Det kanske sonika var så enkelt som att stänga av tv:n när man inte tittar eller släcka några lampor i rum man inte är i. En bra början och som kanske väcker den typ av medvetenhet som vi behöver. Nästa gång kanske folk tar promenaden till mataffären istället för att ta bilen en kilometer.
Håller verkligen med om att vi inte förstår hur bra vi har det. Tänker kanske att resande hjälper en att förstå det?
Som ett brev på posten landade den här artikeln in på DN, bara en kort stund innan min tidigare kommentar: https://www.dn.se/sverige/forskare-om-sankt-reduktionsplikt-regeringen-gor-ratt-men-av-fel-anledning/
Nu ska jag inte rycka saker ur sitt sammanhang men ett citat kan jag ändå bidra med, som säger lite om helheten och det jag menar i min första kommentar.
”På pappret minskar alltså EU sina utsläpp genom att flytta dem utomlands, säger Stefan Wirsenius. Det är ett varnande exempel på hur ineffektiv klimatpolitiken blir när man väljer att inte beakta dess samlade, globala effekter.”
Jag som gävlebo berördes så mycket över de bilder vi sett på Börje i tv.
Det mod han hade att faktiskt visa upp det här överjävliga sjukdom så som han gjorde.
Förhoppningsvis har han inte gjort det förgäves, han har synliggjort ALS i och med att han deltog på galorna istället för att ställa in sin medverkan.
Ja bilderna på Börje i slutet är verkligen berörande. ALS är en fruktansvärd sjukdom.