Dag 2 på en flerdagsvandring kan vara lite lurig. Dagen när den där golden-retriever-entusiasmen från dag 1 lagt sig lite. Och när man kränger på sig utrustningen känner man hur öm man är. På höftbenet, nyckelbenet och axlarna efter ryggsäcken. Kanske om man har otur att fötterna ömmar lite också. Kroppen har heller ännu inte anpassat sig och byggt de där vandringsmusklerna som kommer efter några dagar.
Det går lite, lite trögt, helt enkelt.

Vi ska idag få en transfer tillbaka till Porthcothan där vi slutade igår. Vi har fått hämtningstiden 09:30, som vi tycker är väl sent för en upphämtning. Det innebär ju att själva vandringen inte kan börja förrän 10:00. Vi har försökt mejla dem som kör om att tidigarelägga tiden, men fått svaret att de i sin tur har lejt bort denna körning till en annan kille och inte tar något ansvar för den. Hm. Nåväl.

Det visar sig i alla fall att denna andra kille, det är ju samma som hämtade upp oss eftermiddagen innan, så vi passade på att fråga honom då. Men nej, han har ju en annan körning precis innan, så han tror tvärt om att han kanske blir 10-15 minuter sen. Men ska försöka skynda sig lite.

Vi sitter ändå och väntar på utsatt tid. Såna är vi nu en gång. Men killen blir inte 15 minuter sen, han blir 35 minuter sen. Stress, för vi ser ju på väderappen, att även om det är sol nu, ska dimma komma in.

10:35 alltså, kan vi äntligen starta. Solen skiner och Porthcothan sjuder av badliv och soldyrkare. Vi klättrar uppåt längs klippan väster om stranden. Samma landskap som igår. Dramatiska klippor mot havet. Böljande ängar åt andra hållet. Det är mycket folk ute längs leden en sån här dag och njuter förstås. Vi också. Njuter och stressar samtidigt. För som sagt, dimma kommer.

Mycket riktigt, en och en halv timme in på vandringen sveper den in. Vi vandrar ner mot Mawgan Porth där vi hittar en salladslunch. Vandrar sedan vidare i dimman. Sista 3 kilometrarna av vandringen går genom Newquays förorter.

Om man har sin bena på väster sida, men tillbringar 7 dagar med att vandra med havet på höger sida? Jo då ser man ut som Mr Collins i håret (BBC-versionen för guds skull)

Plötsligt ser vi det. Ett Tea house! Här serveras Cream Tea. Vi ser vår chans att förgylla vår dimvandring något med lite härligt fika och stannar. Vi får scones direkt från ugnen och clotted cream, dvs tjock grädde, på gränsen till smör, gjord på ohomogeniserad mjölk, samt hallonsylt till. Cream Tea, en kär tradition i denna, den sydvästra delen av England.

Dag 2 blev alltså en relativt kort vandringsdag som tyvärr lite förstördes av en sen hämtning på hotellet. Höjdpunkten blev förutom det initialt fina vädret, vår härliga Cream Tea på eftermiddagen.
Så kan det också gå på vandring ibland.

Fakta om vandringen

Dagens vandring gick från Porthcothan till Newquay. Den var 17 kilometer lång, 247 meter upp och 232 meter ner. Vi gick vandringen på 5,5 timmar inklusive raster och Cream Tea.

Läs också:
Dag 1 – South West Coast Path: Padstow-Porthcothan
Dag 3 – South West Coast Path: Newquay-Perranporth

Missa inga inlägg. Glöm inte att följa 4000mil på Facebook och på Instagram.

2 Comments

  1. Anette Nilsson

    Ja, det var ju verkligen trist😢. Förstår av bilderna i början att vandringen då var väldigt vacker. Men tur att ni kunde få något gott att fika i alla fall.

    • Gunilla Yourstone

      Ja det var ju supervackert! 🙂
      Vårt oväntade Cream Tea livade verkligen upp andra delen av vandringen. 🙂

Leave a Comment

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *