Plötsligt är vi framme vid den sista heldagen på vår vandring. I morgon är bara en kortare tur innan vi når vårt slutmål, St Ives.
Vi startar i samma landskap som vi vant oss vid nu. De lodräta klipporna och den kärva vegetationen.

Som vanligt är morgonen aningen kylslagen och de första timmarna ägnas åt att jobba bort kilometrar från dagsverket. Så att man sen känner att man är igång och kommit en bit på väg.

Med lunchen vet vi inte riktigt. Det finns ett ställe ungefär mitt på. Hells Mouth Kitchen and Bar. Men vi har också kvar av vår ständiga lunchpackning på denna resa. Scones, bananer och chokladbitar.

När vi når det där cafét tvekar vi bara lite. Det ligger vid en förhållandevis stor väg. På fel sida av vägen dessutom. Nej, vi vill ju inte ”slösa bort” vår sista vandringslunch på ett sånt ställe. Ingen utsikt eller nåt! Vår matsäcklunch får räcka idag. Nog måste vi väl hitta en härlig plats lite längre fram att rasta vid? Med utsikt, lä och alla de där andra attributen som vi vant oss vid och rimligen borde kunna förvänta oss av en vandring längs Cornwalls kust?

Efter en liten konstpaus i gräset vandrar vi vidare.

Godrevy Lighthouse

Mycket riktigt. Snart går leden ut på en udde. Precis utanför udden ligger en mycket fotogenique liten ö med en fyr på. Godrevy Lighthouse. Här ute sätter vi oss tillrätta i lä bland klipporna och packar upp vår lunch med utsikt över ön. En strid ström av turistbåtar kommer farande från fastlandet, stannar en stund vid ön med sin fyr och kör sedan tillbaka igen. Nästa dag, när vi kommer fram till St Ives, kommer vi att se dessa utflykter säljas på kajen.

Men det bästa med vår lunchrastsposition är ju inte Godrevy Lighthouse, ska vi snart bli varse. För vi har inte suttit länge innan vi inser att vattnet precis nedanför oss är ju fullt av sälar. Söta, nyfikna, glada och spexiga sälar.

Vilken underbar överraskning. Vi blir kvar länge, länge hos sälarna. Som så ofta förr. För vi har ju många gånger märkt att andra människors intresse för vilda djur falnar fortare än vårt. Vi är de som stannar, medan övriga sällskap byts ut omkring oss.

Fotandes, tittandes. Fascinerat och uppslukat. För finns det något bättre än vilda djur?

Måsarna är också roliga att fota.

När vi så småningom till slut lämnar ön, fyren, udden och alla våra nya vänner sälarna, kommer vi snart fram till en sandstrand som utgör upploppet på vandringen. Cornwall är ju något av världsmästare på långa stränder, har det visat sig. Denna är hela 5 kilometer lång. Vi har turen att komma samtidigt med lågvattnet. När stranden blir bred, vattnet badbart och både människor och hundar samlas längs vattnet.

Sedan återstår bara ett par kilometer genom vår slutdestination för dagen, staden Hayle. En om vi ska vara helt ärliga, oväntat charmfri ort. För att ligga vid havet liksom?

Vårt hotell är en rosa stuga så liten att vi först undrar hur vi båda ska få plats där inne samtidigt, och sedan med knapp nöd tar oss uppför trappan med våra väskor. På rummet känns det nästan som att vi får turas om att vara. Om vi ska få plats att röra oss typ. Men så kan det bli ibland.

Fakta om vandringen

Dagens vandring går från Portreath till Hayle. Vandringen är totalt på 20 kilometer, 418 meter uppåt och 418 meter nedför. Vi är ute i 7 timmar inklusive raster.

Läs också:
Dag 4 – South West Coast Path: Perranporth-Portreath

Vår rutt på tågluffen 2024 – så här åkte vi

Missa inga inlägg. Glöm inte att följa 4000mil på Facebook och på Instagram.

2 Comments

  1. Ja det dräller verkligen av säl runt och i St Ives. Måsarna är snarare trutar. Gigantiska fåglar som avslöjar förstagångsturisterna utanför matställena. Hayle är verkligen inte något speciellt förutom puben The Bucket of Blood men bara sängen var skön efter vandringen…

    • Gunilla Yourstone

      Så kan det vara, jag får börja skriva ”fågel” helt enkelt. Eller djur. 😅

Leave a Comment

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *