Ja, jag vet, jag borde verkligen inte hetsa upp mig. Jag borde ha vant mig vid det här laget. Stoiskt bara ta emot. Vända andra kinden till. Ändå blir man trött på något vis. Något oförklarligt vis. Så vi tar det väl från början igen.
Den här sajten, resebloggen, online-resemagasinet, eller vad det nu är. 4000mil. Den drivs av mig, Gunilla. I över 12 år har den funnits nu. 2220 artiklar ha jag hittills skrivit. Mellan 2 och 5 stycken i veckan. Samtidigt som övriga livet pågår. Heltidsjobb som chef, familj, barn som vuxit upp vid sidan av 4000mil. Tragedier som har inträffat. Ja ni som varit med vet.
Allt startade med en passion för resor. Samt ett intresse för foto och en drivkraft att skriva. En drivkraft som tidigare aldrig riktigt fått utlopp. Plus en vilja att dela. Att hjälpa andra resenärer med tips och kunskap. Att inspirera till resor off the beaten track, till vandring, till äventyr, till upplevelser bortanför solstolen.
Sajten snittar just nu på 100.000 unika besökare per månad. Och med åren och det växande antalet besökare blir vi ibland inbjudna på pressresor. En pressresa är en resa som en destination har bjudit in till. Man bjuder resejournalister och andra reseskribenter för att visa upp sin destination. Med dessa resor följer inget tvång att skriva och ingen påverkan på vad man i så fall borde skriva. Men förstås en förhoppning om att det ska bli en eller fler artiklar.
Att åka på dessa pressresor skiljer sig rätt rejält från en privat resa. Tempot är högt, med program från tidig morgon till sen kväll. Destinationen vill ju hinna visa så mycket som möjligt förstås! Det är ett arbete att åka, inte en semester. Man fotar och antecknar. Man letar vinkar, samlar fakta, funderar på innehåll. ”Vad skulle mina läsare uppskatta att ta del av härifrån?”, ”Vad är unikt och genuint?” och ”Varför ska man åka hit?”
Det ger också en unik möjlighet att ställa frågor om landet. Kunskapen blir då mycket, mycket djupare än om man reser på egen hand och bara betraktar landet utifrån. På pressresan har man hela tiden tillgång till kunniga guider som kan det mesta om sin destination.
Ibland händer det att man får man följa med på utflykter som inte alls intresserar en. Då är det bara att hålla god min och hänga med. Då blir det ju heller inga artiklar om just detta sen.
För det här är ett yrke, att vara reseskribent. Även om man inte har journalistexamen, skriver för en papperstidning eller ens lever på det. Det är ändå ett yrke, en profession, ett hantverk. Även om vinklingen skiljer sig rätt rejält mellan resetidningsjournalisten som strävar efter att skriva bort sig själv ur storyn, och resebloggare som hela tiden skriver med sig själv i mitten av berättelsen. ”Så här tyckte jag, det här åt jag, här bodde jag, det här museet älskade jag.”
Det ni får serverat här på 4000mil, alldeles gratis att ta del av, är en mix av privata resor och pressresor. Mest privata resor. Det är därför jag aktivt valt att behålla mitt ”vanliga” jobb, för att alltid, alltid ha råd med mina egna resor. Kunna resa dit jag vill, när jag vill. Fortsätta göra alla de där drömresorna. Dessutom i mitt eget tempo.
Men en del resor är pressresor. Just nu är jag i Tjeckien på en pressresa, i juni åkte jag till Kosovo med ett superhärligt gäng svenska, danska och norska reseskribenter. Att jag åker på pressresa brukar jag alltid skriva någonstans i något av inläggen från destinationen. Det är ingen hemlighet på något sätt och jag berättar om det mesta för er. Rakt av och utan filter.
Sedan juni har man kunnat se i resepressen att artiklarna om Kosovo kommit ut en efter en. Välskrivna, fina artiklar av professionella resejournalister som varit med i många år. Roligt för Kosovo, som är en sån fin, genuin destination, tänker man när man ser dem. Och kul att känna igen bilder, och få ”vår” resa återgiven ur någon annans perspektiv.
Ingenstans har det stått ”resan genomfördes som en pressresa” i dessa artiklar. Helt enkelt för att det är en självklarhet. Det är så resejournalister jobbar. De åker på pressresor, sedan kommer de hem och säljer in sina artiklar till olika tidningar. Ett avtal sluts och en artikel skrivs och publiceras. Tidningens prenumeranter läser och är nöjda med innehållet. Blir inspirerade. Bokar kanske en resa själva. ”Åh så trevligt skrivet!”
Alltså hur tror folk att de resorna har betalats? Att en papperstidningsredaktion idag har råd att skicka frilansare kost och tvärs över jordklotet för en söndagsartikel? Hej och hå! Nej, kan jag avslöja här och nu, det är pressresor.
Men till mig som publicerar artiklar på egen sajt, gratis för vem som helst att läsa, blir reaktionen misstänksamhet och besvikelse. Man har ”nosat rätt på” (vilket borde vara enkelt eftersom jag är öppen med det) att detta var ju en pressresa. Minsann! Och då kan man ju inte lita på något alls av innehållet. Vem vet, kanske bilderna är fejk också?
Själv tycker jag att det är en rätt kraftig förolämpning. Att jag efter 12 år i skrået inte skulle behärska konsten att skriva bra, intressanta, sanningsenliga och korrekta artiklar om en plats, bara för att jag tagit mig dit via en pressresa. För mig känns det absurt.
Och har man verkligen rätt att kräva av en sajt som man läser gratis, att dess upphovsperson inte får hitta sätt att i alla fall delvis finansiera sina resor, sin kanal och sitt innehåll? Hur kan man ha gratis och helt oavlönat arbete bakom som sin förväntning? Och bli upprörd när saker och ting verkar gå runt som ett nollsummespel i alla fall?
Vad tänker ni som läser? Hit me.
Och by the way, Kosovo är en unik destination som reseentusiasten inte bör missa. Helt oavsett att de anordnar pressresor ibland.
Läs också: 14 saker att göra i Kosovo – våra bästa tips
Missa inga inlägg. Glöm inte att följa 4000mil på Facebook och på Instagram.
Pressresa eller inte, för mig spelar det ingen roll. Jag älskar er blogg för att den är informativ och ger mig inspiration!
Jag gillar också att ni svarar om man skriver till er! Har sällan läst en artikel där det framgår att det varit en pressresa, det är väl inget man som läsare behöver/vill veta. Så tänker jag!
Tack gör att du gillar. Vi försöker alltid skapa bra och intressant innehåll oavsett hur vi tagit oss till resmålet.
Håller helt med!
Väldigt bra inlägg som behövs! Kan bara hålla med dig i allt.
Tack Sofia 🙂
Det där är en knepig balansgång, inte minst för seriösa medier som vill erbjuda någon form av restips. (Jag är journalist). Nu är ju detta en privat blogg, driven av reslust, som växt till en aktör som får erbjudanden. Och det finns alltid en baktanke där.
Metoden att alltid vara tydlig med när en resa varit arrangerad är ändå ok i bloggen, tycker jag. Så länge artiklarna även kan spegla sådant som är negativt på resmålet.
Däremot är det väl inte alls säkert att man får en mer rättvisande bild av ett land/region av guider som jobbar för en researrangör eller regim?
Ordet ”regim” indikerar att vi pratar om en diktatur. Dessa är ju alltid knepiga att resa till, oavsett vem som betalar resan. Och i en diktatur kan du aldrig räkna med ärliga svar från någon. Varken guiderna eller ”mannen på gatan”.
95% av alla pressresor går ju däremot till demokratiska länder i Europa och där får man en mycket mer fördjupad bild av landet om man reser med guide än om man reser utan.
Det man pratar med guiderna om är oftast resetekinska frågor, ”Går det buss till den och den sevärdheten?”, ”Vilken nationalitet är den vanligaste turisten här?”, ”Hur länge varade etruskernas storhetstid?”, Vilket är ditt bästa tips på vandringar i området?”
Vill man ha lite drama kan man slänga in ”I vilket land föddes egentligen Alexander den store?” också. Då blir det puls i östra Europa! 🙂
Sedan frågar man om seder och vanor. ”Hur många gäster har man på ett normalt bröllop?” ”Är det vanligt att man flyttar ihop innan man gifter sig?”
Brännande politiska frågor är mer en krydda och ibland kanske mer för mitt personliga intresse. Om de kommer med i mina artiklar beror på sammanhang och hur intressanta svar man får.
Och det är väl inte säkert att det blir en mer rättvisande bild för att en journalist skrivit artikeln?
Nej ibland blir det mest tomma floskler då. 😊
Jag är så otroligt glad för att du och andra skriver om olika platser i världen, inspirerar mig och kryddar mitt liv. Sedan är det upp till mig vad jag väljer att göra, bara njuta av läsning och bilder eller planera min egen resa. Hoppas verkligen att du fortsätter med detta trots att det känns motigt ibland. Din blogg, dina val. Ett stort tack för det du gör och du gör det fantastiskt bra! ❤️
Jag fortsätter så klart. Såna här surisar ska inte få hindra mig. 😊
Om jag slutar en dag beror det i så fall på antingen att ingen längre är intresserad av att läsa, eller personliga orsaker, att något händer i mitt liv.
Är väl helt ok att få resor betalda. Kan inte förstå varför det inte skulle vara det. Avundsjuka? Har jättestor glädje att läsa det du skrivit om de resmål vi ska till , Innan vi reser någonstans.. Senast Gozo och Malta. Om det var det ena eller andra bryr jag mig inte om. Gozo och Malta var fantastiskt. Tack för det 🙂
Till Malta har jag åkt 2 gånger. Den ena betalade jag själv och den andra var en pressresa. Jag tyckte lika bra om Malta båda gångerna, men på pressresan hann jag med att se betydligt mer. 🙂