Åldersmarkörerna dyker upp allt tätare i livet efter 50. Och så ska det väl vara, man är inte ung längre, eller ens mitt i livet, utan helt klart snäppet ovanför. De senaste åren har en del väldigt tydliga åldersmarkörer inträffat för oss. Som att barnen flyttat hemifrån, att vi har sålt huset och flyttat till mindre, krämpor, klimakteriet osv.
För något år sedan började jag även fundera på pensionen för första gången. Alltså som något reellt som faktiskt är på gång och som man behöver planera för. Hur länge ska jag jobba, vilken pension får jag, vilka omkostnader vill jag ha då, för att kunna leva det liv jag vill leva? (läs resa)
Men det finns också små åldersmarkörer. Som hela tiden gör sig påminda. Skillnader mellan mig och dels våra barn, och dels andra yngre. tex kollegor på jobbet. Och det är dessa som det här inlägget ska handla om.
1. Fejkon och annat mystiskt
Jag märker att jag lagar mat annorlunda än de yngre. Att det kommer en massa trender som jag inte känner till. De lagar mat med Sous vide och Croc-pots. Som jag aldrig har hört talas om. Eller bara en sån sak som att de hittar sina recept på Tiktok. Jag hittar mina på Icas hemsida, liksom!
Det dyker upp en massa nya livsmedel som jag inte ens vet vad det är. Fejkon!? Nu senast. Som visar sig vara vegetariska bacon. Men även 1000 sorters sötningsmedel. För mig finns det socker. Strösocker, vaniljsocker, florsocker, råsocker, och så vidare. Men fortfarande socker. Dessutom honung.
Unga använder munkfrukt, neotam, allulos och gud vet allt. Jag förstår inte ens vad de pratar om.
2. Bakar riktiga kakor
På samma tema. När jag bakar, vilket i och för sig inte händer jätteofta, bakar jag riktiga kakor. Med mjöl, ägg och socker. Naturliga råvaror. Yngre personer smälter ner industrigodis, blandar ihop det på nytt sätt och kallar det för bakning?
3. Tror inte på konspirationsteorier
Jag tror aldrig på konspirationsteorier. Varför skulle jag göra det bara för att någon producent gjort en dokumentär med ihopkokta ”bevis”, framlagda i en vinkel så att det ska verka trovärdigt? Den unga generationen verkar svälja de mest galna konspirationsteorier med hull och hår. Som att USA själva iscensatte 9-11-attacken. Kanske för att man är uppvuxen med dessa teorier?
4. Skriver fysiska komihåg-lappar
Kanske tillhör jag den sista generationen någonsin som tycker att penna och papper är en naturlig del av livet? Jag älskar att skriva i block och på post-it-lappar. Skriver ofta en inköpslista på en post-it innan jag går från jobbet och klistrar fast den på telefonen för att inte tappa den! Galet, man jag gillar att göra så, därför fortsätter jag.
5. Svarar i telefonen när det ringer
Också stenålders, jag vet, men när det ringer så liksom svarar jag alltid. På ren reflex. Jag kollar aldrig på displayen och tänker, nej det där orkar jag ju inte med. Tanken har faktiskt aldrig slagit mig.
6. Tar en promenad utan att lyssna på något annat än mina egna tankar
Detta känns ju verkligen stenålders. Att fortfarande ha en hjärna så pass oberoende av ständiga dopaminkickar att den klarar att bara bara ströva fritt i skogen utan yttre stimulans?
Men den hjärnan har jag bestämt mig för att vara rädd om.
7. Anser att barn bör uppfostras, inte vädjas till och förhandlas med
Här får man ju bita sig i tungan konstant, så att man inte råkar försäga sig när man hör och ser föräldrar och barn i samspel.
För när, och framför allt varför, slutade folk att uppfostra sina barn?
Och började istället förhandla med den eller vädja till dem. Från ett underläge liksom?
Själva grunden i föräldraskap är väl, tänker jag, att lära sina barn gränser. Vad som är okej och vad som inte är det. Och att själv vara den fasta punkten i tillvaron som sätter de gränserna.
Nuförtiden hör man föräldrar säga saker som att:
”Jag kan inte hindra hen, för hen är starkare än mig”
Snacka om att abdikera och misslyckas i sitt uppdrag.
8. Ogillar nya modeord
Alla dessa ord och uttryck som dyker upp. Oftast tycker jag att de känns kletiga och pinsamma. Undviker dem aktivt. Bestämmer mig för att undvika dem. För att 10 år senare komma på mig med att börjat använda dem. Vilka ord då? Jo med som ”häng” (substantivet alltså) och ”drömmigt” till exempel. Eller bara det stockholmska och otroligt kletiga ”trevligt”. Efter en handskakning. Visst borde väl det förbjudas?
9. För bekväm för att boka delat badrum på resa
Alltså detta är den första punkt som jag aktivt försöker jobba bort. För att inte ”tanta till mig” för mycket. För jag vill ju inte vara så här bekväm och begränsa mig i livet. Jag vill ju vara lika äventyrlig som när det begav sig 1990 och jag och min syster luffade USA runt och sov i våningssängar i sovsalar hela tiden.
I somras tyckte jag faktiskt att jag lyckades riktigt bra. På Gotlandsresan sov vi hela 4 nätter under rejält primitiva omständigheter. Utedass och grejer. Mera sånt!
Men annars tror jag faktiskt att jag fortsätter med mina åldersmarkörer i lugn och ro.
Missa inga inlägg. Glöm inte att följa 4000mil på Facebook och på Instagram.
Jag är väldigt tacksam över att jag fick växa upp utan mobil. Nokias klassiker 3310 kom förvisso in i mitt liv när jag gick i högstadiet men man satt ju inte och stirrade ner i mobilen konstant, som många gör idag.
Jag känner samma som dig, att jag vill vara rädd om min hjärna som njuter av stillheten i naturen. Och i mitt fall känner jag även av en slags inre stress om jag sitter för länge med mobilen.
Konspirationsteorier tror jag inte heller på. Jag räknar med att det går att hitta ”bevis” för i princip vad som helst.
Nu är det dags att bläddra igenom senaste numret av tidningen Buffé i jakt på recept. TikTok är inget för mig.
Ja visst är det skönt att man växte upp då! Jag är dessutom tacksam att jag hade småbarn innan smartphones, så att jag slapp missa deras första steg, simtag osv för att jag hade ansiktet i mobilen.
Ha det så härligt med Buffé. 🙂