Ja det är sant, nu kan vi inte hålla oss längre. Efter flera misslyckade försök till en redig och rekorderlig tågluff, planerar vi nu för att i maj bege oss rakt österut tågledes (eller ja, som vän av ordning förstås förstår, måste en resa rakt österut oundvikligen starta med en båtresa för en Umebo). Men sen är det tåg som gäller. Vi ännu inte bestämt oss om vi kommer att stanna i Ryssland eller ”avverka” även Vitryssland och Litauen.

Men tåg i de forna Sovjetrepublikerna känns lite halvt överkurs ändå.  Vi har hört rykten om att bara att boka platsbiljetterna mer eller mindre kräver en master i de slaviska språken. Så för att hjälpa oss själva och alla de horder av läsare som nu förstås också oundvikligen kommer att drabbas av tåg-i-öst-längtan (ja men om inte än, så i alla fall efter att ni har läst dagens inlägg) , har vi idag bjudit in Henrik Toremark som gästbloggare här på bloggen. Henrik, sitter inne på samtliga fakta värda att veta om det ryska tågåkandet, samt ett gäng roliga historier om det samma också för den delen.

Artikelförfattaren iklädd korrekta tågkläder (plasttofflorna står på golvet) och förväntansfull inför en ny resa österut under mellandagarna 2019.

Om gästbloggare Henrik

Henriks fascination för Ryssland inleddes på gymnasiets rysklektioner och har sitt ursprung i ett djuplodat intresse för människor, historia och kontraster. Ryssland har med tiden tagit över mer och mer av Henriks privat- och arbetsliv. Han har bott och arbetat med handelsutveckling och avfallshantering i Armenien och Ryssland. Idag är han konsult inom hållbar stadsutveckling, frilansar då och då som färdledare i Centralasien och tillbringar mycket av sin arbets- och fritid i ryskspråkiga länder. Järnvägsintresset skyller han på sin far, men medger att tågen är en god utgångspunkt för att lära känna samhällen, dela livsöden och inmundiga lokala delikatesser. Till Henriks senaste (och mer udda) intressen hör sovjetiska transportlösningar och han har de senaste åren börjat besöka smalspåriga järnvägar i hela forna Imperiet. När han inte reser i österled besöker han gärna platser och människor i Afrika, Bohuslän och Mellanöstern.

Så varsågod Henrik. gå nu loss på ämnet Tåg i Ryssland.

Tåg i och till Ryssland

Jag vill slå ett slag för behållningen, bekvämligheten och enkelheten i att tågluffa i österled genom att sammanfatta mina tio års erfarenhet av tågresande i landet. Jag hoppas att det är till nytta, särskilt för er som bokar själva. Nedanstående omfattar endast långväga fjärrtåg, att åka pendel- och regionaltåg är mer straight forward.

Hundar såsom lilla Rex tillåts att färdas med djurtillåtna vagnar i nästan alla tåg. Rex kunde inte motstå frestelsen att slicka på de illaluktande fötterna i grannavdelningen, till fotägarens stora förtret. Både Rex och fötternas ägare har tyvärr ytterligare 60 timmar tillsammans att slå ihjäl (tåg av typ skorij mellan Vladivodstok och Ulan Ude, juli 2009).

Bokning

Alla tåg framförs av det statliga järnvägsbolaget RZD eller något av dess dotterbolag, exempelvis TKS. Hela tågset och enstaka kursvagnar kopplar samman nära nog alla större städer utan byten med avgång varje eller varannan dag och restider upp till en vecka. Transsibiriska järnvägen trafikeras exempelvis med ett hundratal olika förbindelser som förgrenar sig kors och tvärs i landet.

Nästan alla biljetter kan förhållandevis enkelt bokas och köpas på http://eng.rzd.ru/ med svenskt kreditkort utan kommission tidigast 45 dagar innan avresa med passinformation tillhands. Pappersbiljett kan köpas i kassan på alla stationer, var dock medveten om att det är separata kassor för fjärr- och lokaltåg som gäller. Återköp med full återbetalning förutom minimal serviceavgift är möjligt upp tills 24 timmar innan avgång för nästan alla biljetter. Prisalgoritmen hos RZD är högst nyckfull och det kan vara värt att följa prisläget några dagar innan bokning. Tillgängligheten på tågbiljetter är överlag hög och det finns ofta tågbiljetter att köpa samma eller nästa dag. Vid några tillfällen på året, främst runt nyår och första halvan av januari (vinterledighet), första halvan av maj (majledighet), i slutet av augusti och början av september (skolstart) kan det dock vara nära nog slutsålt.

RZDs tåg mellan Finland och Ryssland kan bara bokas på https://www.vr.fi/cs/vr/sv/etusivu_sv. För mer generella tidtabeller är Yandex https://rasp.yandex.ru/ så vitt jag vet den mest fullständiga plattformen för tåg, buss, samåkning, båt och flyg i hela den ryskspråkiga världen.

Stoppen på många mindre mellanstationer ter sig korta med tanke på tågens längd på 20 eller fler vagnar (tåg av okänd typ mellan Ufa och Adler gör uppehåll i Bugulma, juli 2018)

Tågtyper

Biljettpriserna varierar stort beroende på årstid, tid kvar till avgång, typ av tåg och vagnsklass. Det finns tre i princip tågtyper utöver Sapsan (som trafikerar Moskva-St. Petersburg/Nizhnij Novgorod dagtid med bekväma, tidseffektiva och lite själlösa höghastighetståg) med följande karaktäristika:

1. Firmennij (tågnumret varierar men är oftast upp till 135, ex. 001Ж, och bär ett namn, ex. ”Ural”) – nybyggda nattåg med högre standard, bra avgångstider och få stopp. Förekommer som tvåvåningståg. Sov- och sittplatser med nyare utrustning såsom eluttag vid plats, självreglerad AC och fräscha toaletter med flytande tvål och skydd för toaringen. Tillmötesgående vagnsvärd, färdigbäddad säng och ett plastigt ”amenity kit” får man ofta på köpet. I tåget medföljer en välutrustad restaurangvagn och ofta duschvagn (dusch mot ca 20 kronor i extra betalning). Alternativet för affärsmän som ger inrikesflyget seriös konkurrens
2. Skorij (tågnumret är mellan 001 och 298, ex. 096Н, och saknar namn) – uppfräschade nattåg med medelstandard och rimliga restider. Moderniserade vagnar med hyfsat ren mulltoa och hårdtvål, vagnsreglerad AC och läslampor. Manuell bäddning, barsk vagnsvärd och ibland en beige restaurangvagn med sorgkantad meny. Det självklara ”Svensson-alternativet” som enligt medelklassen är prisvärt alternativ till flyg
3. Passazjirskij (tågnumret är mellan 301 och 698, ex. 304М, och saknar namn) – nattåg med lägre standard, i regel mer än 12 år gamla vagnar, som går på alla sträckor, ofta på lite obekväma tider och med många stopp. Originalutförande med minimalt antal eluttag, fönsterreglerad temperatur och toalett á la hål i golvet (se upp för vertikalt evaporerande kroppsvätskor vintertid!). Här reser många utan att köpa till lakan men en och annan omotiverad åthutning från vagnsvärden ingår. Restaurangvagn i undantagsfall på längre sträckor. Det självklara alternativet för ungdomsläger och trupptransporter som ger en uppfriskande reality check i majoritetsryssens vardag

Notera att RZD formellt indelar tågen i bland annat serviceklasser (firmennij och nje-firmennij) och hastighetsklasser (skorij och passazjiriskij) men att det inte alltid finns vattentäta skott mellan de ovan beskrivna tågtyperna. Med andra ord, stor reservation för undantag och ändringar.

Restaurangvagnen kan erbjuda ett välkommet avbrott från den ibland påträngande nyfikenheten i kupén. Restaurangvagnarna serverar mat lagad på tåget på porslin och dukar och har en förhållandevis varierad meny med flera vegetariska alternativ. På bilden stekt lax med potatis och en öl för ca 80 kronor (tåg av typ firmennij mellan Helsingfors och Moskva, april 2019)

Vagnsklasser

RZD och dotterbolaget TKS experimenterar med nya klasser och serviceutbud och resultaten varierar. Standard på vagnarna inom en viss klass skiljer sig också. Tumregeln är att ju äldre vagnen är, desto längre österut förpassas den. Alla vagnar är utrustade med toaletter, samovar med hett vatten, försäljning av varma och kalla drycker, papperskorg och en kvinnlig eller manlig vagnsvärd. Alla vagnar har genomtänkt bagageförvaring och en temperatur på 24-26 grader, även på vintern. Djurkupéer finns i nästan alla vagnsklasser och på fler och fler tåg av typerna firmennij och skorij finns anpassade kupéer för personer med funktionsnedsättning. Generellt finns följande klasser att tillgå på nattågen från lägst till högst standard.

Tåg av typ skorij passerar den före detta hållplatsen i Psirtscha nära turistorten Novij Afon i Abchazien.
  1. Obzjij – en utdöende typ av öppen sovsalsvagn med plats för 81 sittande. Trångt, hårda brister att sitta på och hårresande billigt
  2. Sidjazjij – normal sittvagn med varierande sittkomfort och ibland möjlighet att fälla sätena. Prisvärt och på grund av sätena svårt att sova och socialisera
  3. Platskartnij – öppen sovsalsvagn med 54 britsar med bäddmadrass och filt. Med 53 potentiella samtalspartners blir egentiden begränsad. Utbytet av lukter, ljud och livshistorier är ofrånkomligt. Undvik längsgående bädd (kallas bokovoj) om du är längre än 170 cm och inte vill sova formad som ett ihopvikt dragspel. Ett eluttag finns i åttonde kupén från vagnsvärden i alla vagnar oavsett tågtyp. Prisvärt och ofrånkomligt socialt
  4. Kupenij (2 klass på utlandstågen) – fyrbäddskupéer med låsbar dörr. 36 britsbäddar med madrass och täcke. Går att boka mixad, herr eller dam. Stor portion tågkultur och blir intimt på gott och ont med 1-3 medresenärer. Sällan kö till toaletten och ibland förtrolig stämning över en insmugglad öl. Stora skillnader på pris och standard beroende på operatör och tågtyp. RZD och TKS erbjuder på vissa tåg av typ firmennij prisvärda biljetter som inkluderar en kostnadsfri varm middag eller frukost och snacks (framgår i bokningen) och ibland dusch i vagnen (framgår inte i bokningen). Bekvämt och lagom socialt
  5. SV (1 klass på utlandstågen) – tvåbäddskupéer med dörr och ofta riktiga sängar med täcken. Går att boka mixad, herr eller dam. Stora skillnader i standard och pris. Bekvämt och smidigt
  6. Ljuks/mjachkij – en- eller två bäddskupéer, främst på tåg av typ firmennij, med egen dusch och WC, TV, måltidsservice och andra fördelar. Priser som nästan ligger i nivå med affärsklass på flyg men som resulterar i fläckfri service. Avskärmat och lyxigt med rysk touch
Morgondusch med bra tryck, ren toalett och ingen kö till badrummet efter en god natts sömn i en vagn av typ kupejnij. I grannvagnen serveras varm frukost. Flyget har svårt att slå tåget på de förhållandevis korta sträckorna (tåg av typ firmennij mellan Kirov och Moskva, april 2019)

Stationen

Många städer utöver Moskva och St. Petersburg har fler än en järnvägsstation, var noggrann med att kontrollera på biljetten varifrån ditt tåg avgår.

Det är en fördel av att komma i god tid till de större järnvägsstationerna eftersom att sporadiska säkerhetskontroller för inpassering kan skapa köer. På järnvägsstationerna finns billig bagageförvaring och, vid uppvisande av biljett, gratis toalett. Tågen rullar ofta in på perrongen 20-30 minuter innan avgång. Tågens oerhörda längd kan ge upphov till en promenad på upp till 10 minuter för att hitta rätt vagn och passet ska uppvisas vid ombordstigning. Biljett och pass ska i vissa fall åter visas upp på tåget en stund efter avgång.

För att undvika stress vid påstigning på mindre mellanstationer med kort uppehåll är det fördelaktigt att identifiera det ungefärliga vagnsläget med hjälp av stationspersonal, särskilt om det saknas belysning och perrong. Jag har under tio år inte upplevt en enda försening på mer än fem minuter. Förseningar förekommer nästan enbart i samband med gränsöverfarter (i synnerhet mellan Ryssland och Ukraina).

Aleksej sover oroligt efter en suddig gårdag dränkt i rysk champagne, vodka och konjak. Han har överlevt ytterligare en tjänstgöringsperiod på ett halvår som rysk kontraktsoldat i Tjetjenien. Nerverna är fortfarande helspänn, beklagar han sig senare, när han grumligt tittar ut över de snötäckta fälten påväg mot permission i hembyn i Sverdlovregionen (tåg av typ passazjiriskij mellan Volgograd och Jekaterinburg, december 2009)

Ombord

Det finns en utpräglad tågresekultur i Ryssland och flera självklarheter i samband med en tågresa. De tre viktigaste är:

Tågkläderna

Precis som i sitt hem är det viktigt att byta om till rena innekläder så snart man gått ombord. Efter avgång delas lakan och små handdukar ut. I platskartnij tjänar lakanen initialt som omklädningsbås bakom vilka såväl kostymklädda affärsmän som lilahåriga farmödrar under akrobatiska och ibland dramatiska former byter om. I mixade kupéer går männen ut först medan kvinnorna byter om och sedan byts man av. Tågkläder består utan undantag av t-shirt/linne, korta shorts/cykelbyxor och tofflor. Vissa män försöker väcka oförtjänt respekt genom att bära träningsställ av rätt märke, men blir av intensifierande kroppsodörer att döma ofta svettiga under resans gång. Det betraktas som smutsigt och märkligt att gå runt i ”ytterkläder” på tåget. En timme innan ankomst har alla resenärer plötsligt på sig sina vanliga kläder igen.

Svetlana läser vidare efter att skällt ut det skränande sällskapet i grannavdelningen i platskartnij. De anklagas för att har använt icke-kulturellt språkbruk och svurit till den grad att Svetlana inte längre kunde kontrollera sig lärarinnesjäl. Sällskapets enda dam, en hårt sminkad kvinna i 40-årsåldern, bemöter kritiken med ett uppviglande resonemang om hon sannerligen är oanständig, men i alla fall vacker (tåg av typ skorij mellan Uljanovsk och Moskva, juli 2019)

Tågmaten

Eftersom att restaurangvagnen har oförtjänt dåligt rykte och betraktas som en gudsförgäten förvisningsort för ungkarlar och vodkadrickande soldater så ingår det i tågritualen att ta med sig egen mat. Medel-Sergej väntar i snitt trekvart efter avgång innan han dukar fram sitt smörgåsbord. Klassisk tågmat inkluderar grillad kyckling, prickig korv (som skärs upp i tjocka skivor på tåget), inlagda och vanliga gurkor och tomater, vitt bröd och svagdricka. Ungdomen köper ofta med sig snabbnudlar och pulvermos som tillagas med hetvatten från samovaren. Utbyte uppstår ofta och det brukar vara uppskattat med svensk choklad, sylt och till och med snabbkaffe hos medresenärerna. Kaffe, te och tilltugg kan köpas, men det går också bra att gratis låna en kopp och bestick från vagnsvärden om man har med sig egen dryck. 1-3 gånger om dagen gör tåget ett halvtimmesuppehåll och då flockas för det mesta försäljare av piroger, torkad fisk och glass vid vagnarna.

Tatjana firar dagens inköp i Moskva med en öl och en tallrik med chips med smak av saltgurka. Tatjana hyr ett marknadsstånd på Kolchoznijmarknaden i Kazan där hon säljer damunderkläder, strumpbyxor och handskar. Utomhus, 10-12 timmar om dagen, året runt. Ungefär en gång i månaden tar hon tåget till Moskva för att beställa nya varupartier. Särskilt förtjust är hon i polsk- och turkiskproducerade varor, de håller hög kvalitet och designen faller hennes stamkunder i smaken. Hon har dock börjat smyga in billigare kinesiska produkter med lägre kvalitet under utsago att de är turkiska. Samvetet plågar henne men konkurrensen på marknaden är hög. Hon önskar mer av livet än att bara överleva. Att kunna unna sig en öl då och då. (tåg av typ skorij mellan Moskva och Kazan, juli 2016)

Tågsamtalen

En tågresa har en förlösande effekt på den ryska själen och de samtal som uppstår med okända medresenärer gränsar till terapi. Samtalen kan handla om precis vad som helst. Inga inomäktenskapliga fördömanden, Internet-diagnosticerade sjukdomar eller kontroversiella politiska övertygelser anses vara för personliga att dela. Sannolikheten att man träffas igen är ju närmast obefintlig. Nyfikenheten gentemot utlänningar är överlag stor och frågorna handlar om familj, hem, löner, mat och huruvida allt som sägs på ryska nyheter om Västeuropa verkligen stämmer. Om språket utgör en begränsade faktor brukar det vara uppskattat visa bilder på familj, boendeförhållanden och bil samt måla och förklara på ett papper. Tiden känns obegränsad så snart tåget rullar ut från stationerna och 3G försvinner. För många människor utanför storstäderna kan mötet vara den första kontakten med ”en riktig utlänning”. Som minne och tack för sannolika mathåvor kan det kännas skönt att lämna över en liten present såsom en hälsning på ett vykort, godis eller en kylskåpsmagnet (om Ljudmilla, 48, får välja).

Jelena och sonen Nikita återvänder hem till Kopejsk efter att ha försökt starta ett nytt liv i Sankt Petersburg, utan framgång. De berättar om hur de lagar fiskbullar av fisken Ratan och hur den höga radioaktiviteten runt Tjeljabinsk gör att de kan behålla sin unga lyster så länge (tåg av typ skorij mellan Sankt Petersburg och Tjeljabinsk, april 2019)

För att upprätthålla en minimal hygien- och sömnstandard medtages med fördel sovmask, öronproppar, tvål, våtservetter och näsdukar. Tågkläder, tågmat, presenter, klädombyte och ev. powerbank bör packas i en mindre väska eftersom att bagaget av det begränsade utrymmet är svårtillgängligt under resans gång. Ett extra ombyte kan komma väl till pass för att begränsa den obehagliga klibbighet som uppstår ur kombinationen plysch, galon och instängd värme. Värmen kan vara tryckande på grund av att många tågresenärer lider av en panisk rädsla för drag från fönstren och uppfattning av att normal inomhustemperatur är 24-25 grader.

För Pjotr Petrovitj utgör tågresan på två dygn årets enda semester. Han stiger ombord på en hållplats med ett outtalbart namn i Fjärran Östern där han arbetar som ingenjör vid ett pipeline-bygge. Han är på väg hem till sin familj någonstans mellan Tjita och Ulan-Ude i Sibirien. Hans bagage består av en flaska vodka, en citron och en korv. När han inte tystlåtet utbyter minnen från Afghanistankriget med sina vapendragare eller tittar på mjukporrfilmer på sin portabla DVD-spelare så beklagar han sig över att hans fru kommer att tvinga honom att renovera taket så snart han kommer hem. På bilden köper han färdigblandad vodka och energidryck med smak av mango som han bjuder på tillsammans med korven. Dag och natt super han, tills en bastant kvinna mitt i natten kliver på tåget och skoningslöst sliter av sin intoxikerade make. (tåg av typ skorij mellan Vladivostok och Ulan-Ude, juni 2009)

Säkerhet

En kombination av ständigt närvarande vagnsvärdar, smart bagageförvaring (ex. under britsen), dörrlås och patrullerande poliser och vakter gör att ryska tåg generellt känns trygga. Sedan 2014 är det, förutom i restaurangvagnen, inte tillåtet att dricka alkohol eller röka på tåget. Den strikta implementeringen har kraftigt reducerat förekomsten av fylla, snarkande och bråk.

Kvinnor kan sannolikt uppleva att män som lite påhoppiga i samband med diverse styrkeuppvisnings- och förflyttningsmoment. Traditionella könsroller tillämpas på tågen liksom överlag i det ryska samhället. Män förväntas bistå (med eller utan att uttryckligt fråga) kända såväl som okända kvinnor med att gå ombord på tåget, lägga upp bagage på hyllan och krypa till kojs. Utländska män förväntas handla likaledes initiativrikt gentemot kvinnor om de vill undgå risken att betraktas som ett exempel på västvärldens moraliska förfall.

Sist men inte minst, undvik rullande ögon och tysta fördömanden från medresenärer genom att i god tid själv ta ur sängkläderna och lämna till vagnsvärden vid resans slut.

Irina tjänstgör som vagnsvärd i en platskartnij-vagn och berättar att hon normalt arbetar fem dagar i sträck och är ledig fyra. Efter uppehållet i Adler är det tomt i vagnen den tiden på året och Irina kan vila sina trötta ben i några timmar. Över gränsen till Abchazien åker nästan bara soldater som ska till den ryska militärbasen i Gudauta och deras föräldrar som hälsar på (tåg av typ passazjirskij mellan Moskva och Suchumi, maj 2012)

Kontakt mig gärna med frågor eller för att göra tillägg på henrik@toremark.se. Och välkommen att följa mig på Instagram.

Lycka till!

/Henrik

 

3 Comments

  1. Joanna

    Wow så intressant. TACK

  2. Patrik

    Det måste ha varit en mycket speciell upplevelse att åka tåg i Ryssland
    och det var mycket intressant fakta du skrev om din tågresa i Ryssland.

Leave a Comment

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *