Äntligen tar vi oss tid för Bern

– Onsdag är det i idag. Onsdag.
Liksom upprepar jag för mig själv hela dagen. Både i tanken och i mina samtal med Christofer. Plötsligt blir det viktigt igen efter 2,5 veckor när veckodagarna inte ens existerat. Och datumen bara varit viktiga för att säkerställa att vi lägger in rätt resdagar i våra interrail-pass.

Jag vet ju varför. Det är för att hemresan börjar idag. Ryggmärgen börjar räkna ner. Vi är visserligen inte hemma förrän söndag. Och det är först lördag kväll när vi stiger på nattåget i Hamburg som upplevelserna på resan är slut. Bara en lång tågresa kvar.

Men idag vänder vi uppåt. Packar ihop väskorna efter 3 nätter och 2 formidabla dagar i Zermatt i Schweiz. Så perfekta att det känns i hjärtat. Ännu återstår några dagar av vår tågluff, men hemresan har oåterkalleligen börjat. Vi reser varje dag nu till och med söndag. Biter bara av hemresan med några övernattningar och upplevelser längs vägen.

Bern

Första stoppet blir i Bern. Bara 2,5 timmars tågresa från Zermatt. Här har vi åkt igenom flera gånger. Bytt tåg kanske. Kört över den där järnvägsbron över floden, Aare, den turkosa. Fått en skymt av UNESCO-världsarvet som Berns gamla stad är.

Nu ska vi äntligen stanna och se stan på riktigt. Vi anländer klockan ett. Har ett enkelt hotell bokad i närheten av järnvägsstationen. Som alltid när vi tågluffar.

I samtliga mina Bern-fantasier som föregått resan har jag sett oss strosa runt i ett sommarvarmt Bern. Sittande på diverse uteserveringar vid floden. Jag i en tjusig sommarklänning förstås. Men Bern samarbetar inte. Det är moln och regn i luften. Lite, lite kyligt när vi gång runt, jag fryser i min blus. Enda förstärkningsplaggen är fleece och skaljacka. Och dem vägrar jag i tjusiga europeiska städer som Bern. Nån ordning får det vara.

Vi drar oss ner mot floden. Just så turkos som vi minns den. Och så strömt det är!
Känslan av småstad. Inte så konstigt för Bern har 135.000 innevånare. Just inte mycket mer än Umeå.

Där floden kröker i ett U, går vi över en bro. Jag vänder mig om mitt på bron, ser en ung man endast iförd gröna badshorts. Han kliver upp på broräcket av sten, vänder ansiktet inåt mot bron, ryggen utåt. Våra blickar möts för ett ögonblick och han ser väl min förvåning, blinkar mot mig, ler och kastar sig bakåt i en djärv volt.

– Såg du! säger jag till Christofer. Vi går fram och tittar ner och han är redan långt bort. Flyter snabbt i den strida strömmen.

Vi vänder tillbaka mot stan via en annan bro. Just vid brofästet vräker plötsligt regnet ner. Vi springer mot en restaurang som visar sig vara ett ölbryggeri och beställer varsin provbricka med fem sorter. Så kan man också hamna på ölprovning.

Sedan hamnar vi på Berns paradgata. Lång arkader på var sida. Fyllda av fashionabla butiker. För Bern har hög svansföring. Einsteinhuset hittar vi plötslig till. Vad har Albert Einstein gjort i Bern, får vi googla när vi är tillbaka på hotellet. Jo det var ju här han bodde när han kom på relativitetsteorin.

Vi viker av mot floden igen åt ett tredje håll. Lika vackert det.
Så kommer solen till slut. En skön kvällssol. Och bernborna går man ur huse, fyller uteserveringarna och parkbänkarna.

Vädret började inte riktigt så bra som vi tänkt oss innan. Men besöket blev bra ändå. Vi kom utan stora förväntningar, ville bara se, och Bern fångade våra hjärtan. Så där som vi älskar när städer gör.

Missa inga inlägg. Glöm inte att följa 4000mil på Facebook och på Instagram.