När jag var ung bekom mörkret mig inte alls. Som tonåring tyckte jag faktiskt att det var en lättnad när sommaren var över och hösten kom. Då slapp jag äntligen exponera mina kritvita ben och slapp känna mig dum för att jag inte blev solbränd. Höstens påkläddhet passade mig betydligt bättre.
Jag kunde också tycka att mörkret var mysigt, minns jag.
Som ung vuxen var jag ofta för upptagen med livet för att ens riktigt märka att en årstid tagit slut och en annan tagit vid. Plötsligt kunde jag titta upp och tänka:
– Oj alla löven är ju gula!
Nästa gång jag tittade upp var de borta. Och så vidare.
Jag hävdade också länge att jag gillade alla årstider. Alltid blev glad när en ny var på väg in och trivdes oavsett.
Första gången jag fick en liten ”hunch” om det här att påverkas mentalt av årstider och det naturliga ljuset (ja eller bristen på det då) var faktiskt första vintern här uppe i Umeå.
Jag minns fortfarande att mellandagarna här uppe försatte mig i ett dvalalikt tillstånd. Ett töcken då man knappt vaknade. Sedan efter julhelgerna fick man fart på sig igen. Men jag minns att jag tänkte redan då, 32 år gammal, att oj, vintermörkret här är på en annan nivå än det jag tidigare upplevt.
November däremot, tyckte jag på den här tiden inte var ett problem. Då hade man ju julen att se fram emot och ladda för.
Men det var först under pandemin som mörkret faktiskt började besvära mig mentalt. Man kom liksom inte undan det där man satt hemma. Isolerad mot omgivningen och med få saker att distrahera sig med. Och sedan har det fortsatt varje år. Jag riktigt hukar mig varje år den här tiden. Tar sats och våndas. Det känns som att man ska dyka djupt och simma långt innan man kommer att få gå upp till utan och hämta luft nästa gång.
Årstidsbunden nedstämdhet
Detta fenomen är rätt vanligt och kallas årstidsbunden nedstämdhet. Eller årstidsbunden depression om den är av allvarligare art. Men där tänker jag inte att jag själv är, utan nedstämd eller bara ”låg”, känns som rätt benämning i mitt fall.
Att känna sig tröttare under den mörka årstiden, upplever en majoritet av alla vuxna svenskar. Medan ca 3-5% får en depression av mörkret.
Detta är, inte helt oväntat, vanligare ju längre norrut man bor. På ekvatorn är detta fenomen i stort sett okänt. Vilket förstås makes sence.
Vad kan man göra åt det?
Vetenskapen säger följande:
- Det kanske viktigaste är att försöka tillbringa mycket tid ute under dygnets ljusa timmar, även mulna dagar. Helst var ute tidigt på dagen. Och undvika solglasögon.
- Regelbunden motion, cirka en timme tre gånger i veckan, och förstås allra helst utomhus, ger också effekt.
- Slutligen bör man ha regelbundna rutiner för sömn och mat.
Alla dessa skriver jag under på 100%, men med följande egna tillägg:
- Att tända ljus och lampor hemma tycker jag har stor effekt för att förvandla mörkret från obehagligt till mysigt. Jag brukar gå runt och tända i alla rum på nedervåningen direkt när jag kommer hem. Utebelysningen körs igång redan på höstlovet och levande ljus varje kväll både till middagen och vid soffan om man ser på tv.
- Göra roliga grejer. I mitt fall planera in några spännande resor. Det behöver ju inte alls vara långväga resor, utan resor inom Sverige kommer man också långt med.
- Ge sig ut i naturen och njuta av och uppskatta naturen just precis som den är just i detta nu. För det finns ju något vackert med alla årstider och väderlekar.
- Fake it until you make it
Helt enkelt försöka låtsas som att man inte alls blir låg av mörkret, utan intala sig att man tycker att det är mysigt. I år ska vi till exempel ge oss på att skalla mörkret och vintern totalt genom att resa rakt norrut upp till den rena polarnatten i nordligaste Sverige. - Städa, rensa, göra om hemma, bädda rent. Då blir man genast på bättre humör.
- Ta sig tid att sträckläsa bra böcker
- Till sist mitt allra mest personliga tips, att skriva. Jag blir nästa alltid glad av att sitta en stund och skriva om något spännande jag upplevt på resa.
Att bli låg av våren i stället
Sedan finns det även de som blir låga på våren i stället. På sätt och vis känns det kanske ännu värre, eftersom alla andra är så glada och pigga då. Och att man förväntas känna på samma sätt.
Har du erfarenhet av årstidsbunden nedstämdhet? Vilket är ditt bästa tips för att ”gaska upp sig”?
Läs också: Alla dessa klockor som inte går rätt
Missa inga inlägg. Glöm inte att följa 4000mil på Facebook och på Instagram.
Hej! Finns ju mycket man kan hjälpa sej själv med precis som du listat!
Men en sak som jag tycker är viktig är att Boosta med vitaminer och mineraler! De är viktiga för vårt mentala mående!
Jag jobbar med detta på sidan om mitt ordinarie jobb så jag hjälper dej (eller någon annan) gärna 😊
De flesta vitaminer har man ju via kosten om man äter varierat. Det är väl D-vitamin som kan behövas tillföras under vintern om man bor här uppe. 😊
Ät d-vitamin, minst 2500IE, det för stor skillnad. Hjälper inte bara mot förkylningar utan också mot höstdepp. Finns massa forskning som visar att det hjälper även mot nedstämdhet och depressioner.
Hm, fast verkar också finnas många studier som visar att det inte har någon effekt med d-vitamin.
Testa, ge det en månad…så märker du. En kollega med höstdepression upplevde en enorm skillnad. Och ja forskning är aldrig enig.
Kan tänka mig att ni märker av mörkret på ett annat vis än vad vi i Stockholms området gör. Har själv aldrig varit där uppe när det är som mörkast och vet inte hur jag skulle reagera. Februari räknas inte, då har det vänt och underbara snöiga dagar. Själv gillar jag när hösten kommer och man kan kura in sig inne. Våren känns mer stressig för mig då så många måsten av olika slag kommer.
Hm kanske ska äta lite d-vitaminer, är det en tablett 2500 IE om dagen man ska ta? Äter inga andra vitaminer utan hoppas kosten gör sitt.
Trevlig helg.
Ja mörkret är något annat här. Varken jag eller Christofer är härifrån och jag tror att man har svårare då.
Ja tack för alla hösttips. Jag har märkt vid 50+ att jag blivit mer påverkad av mörkret, tidigare var jag mer som du. Nu ska jag ut och ta tillvara på ljuset. 12 grader varmt och sol, märkligt i november. Bor förvisso i Värmland, men ändå.
Ha det fint och fortsätt att skriv. Jag gillar din blogg och vara ute och ”resa”.
Tack 🙂
Den mila hösten är skön men oroväckande. Så här ska det ju inte vara.