Jag förknippar ju mina resor med en liten gnutta skuld ändå. Jag ser dem som egoistiska handlingar som syftar till att fylla just mitt liv med mening, innehåll och reflektioner. För det är ju därför jag reser. För att långsamt, resa för resa, liksom knäcka koden för hur den här planeten egentligen funkar och hur människorna som befolkar den tänker och agerar.
Samtidigt som varje resa naturligtvis kostar i klimat och andra miljöfrågor.
Men jag har kommit fram till att rätt sätt är inte att stanna hemma. Rätt sätt för mig är att stödja alla politiska initiativ som syftar till att rädda klimatet och miljön. Även om de innebär minskade möjligheter för mig att resa och/eller ökade kostnader.
Men det slår mig mer och mer att kanske bidrar mina resor också till något större i ett globalt perspektiv.
Ja förvisso, jag berättar om den arabiska våren för människor jag möter i diktaturer om hur den använda sociala medier för att nå ut. Jag talar om för vår guide i Burma, att nej flickorna i Sydkorea är inte vackrare än er, det är företagen som gör teve-reklamen som väljer ut de vackraste för att göra reklam för sina produkter. Så att ni ska tro att man blir så där vacker av dem. Och de mirakelkrämer och preparat som de gör reklam för har de inte ens använt själva.
Man riktigt ser i hennes ansikte hur hela hennes värld vrider sig några grader.
Men det är inte mina egna blygsamma insatser i den vägen som jag tänker på.
När man reser i världen idag, slås man av hur många olika nationaliteter man träffar på. För 20 år sedan var det européer och amerikaner man mötte. Nu träffar vi backpackers från Argentina, vitala 80-åringar från Sydafrika, japanska familjer som roadtrippar, indiska par på smekmånad, skolklasser från Kina. Vår chaufför i Kapstaden har själv varit i Stockholm och har en dotter som bor i Holland. Hela världen reser och det mycket och till nya spännande platser som de aldrig hade vågat sig till förr. Särskilt inte på egen hand.
Det blir så tydligt när man vistas i Singapore, Reykjavik eller Hong Kong, att vi VILL ju beblanda oss. Vi vill resa, vi vill träffas, vi vill uppleva och förstå andra kulturer. Vi människor som lever på jorden nu vi VILL globalisering och öppna gränser.
Men vi lever också i en brytningens och förändringens tid, så samtidigt finns mörka hämmande krafter som vill något annat. Som vill låsa in, begränsa, stänga ner. Vill bygga murar, hindra och skrämma.
Men det är inte de krafterna jag träffar på mina resor. Jag träffar muslimer som med kraft säger ifrån. ”IS are not muslims! The koran says you cannot kill!” Jag träffar turkar och kurder som stilla sitter och röker tillsammans i skuggan och säger ”Vi är alla vänner nu”. Sydafrikaner som i stället för att döda eller utvisa sina koloniala förtryckare och plågoandar, slöt fred och valde att leva sida vid sida.
Varje gång vi reser ut i världen med öppet sinne, beter oss juste mot de vi möter och vågar prata med människor, le, skratta och byta världsbild med varandra, stödjer vi de fria krafterna. Vi hjälper till att öka förståelsen och minska hatet och misstron.
Vad tror du som läser, blir världen en bättre plats av att vi reser mer?
Jag tror faktiskt att världen blir vänligare av resandet. Det är ofta det främmande som skrämmer, som skapar hat. Genom resandet blir alla likheter mellan oss så uppenbara och olikheterna inte längre skrämmande utan mer spännande.
Så tänker jag också.
Men bland träffar man på människor som reser på ett för mig obegripligt sätt som tycks hata och misstro lika mycket ändå. Så nyckeln är nog nyfikenheten på andra människor och att våga prata och försöka förstå när man reser.
Åh vad fint formulerat! Jaa resandet för människor tillsammans, vidgar vyerna och ger förståelse!
Ja jag känner också så. Mitt resande har gett mig Facebook-vänner över hela världen och de länder och kulturer man besökt känner man alltid samhörighet med sen i livet.
Ett mycket bra och tänkvärt inlägg. Varför reser jag egentligen? Det är nog först och främst egoistiska skäl tänker jag, för att jag vill, för att jag är nyfiken för att jag älskar att insupa nya miljöer, för att träffa andra människor, för att lära mig nya saker om andra kulturer…och visst är det så, att det kan bli en bättre värld av att vi möts och umgås över gränserna och viss är det underbart att det är så! Efter att ha levt ett antal år i en så mångkulturell miljö som Singapore har att erbjuda så har jag bara blivit mer sugen på att lära mig mer, att lära mig förstå andra, de som tänker på ett annat sätt än vad vi gör…
Ja visst är det egoistiskt. Men jag tycker om tanken också på att alla vi som reser och upplever andra kulturer med öppet sinne även bidrar till något större.
Att bo utomlands är förstås ännu bättre ur förståelsesynpunkt.
Att kunna få möjlighet till möten som berikar, möten som sitter kvar,…det är en stor del i resandets innersta kärna.
Absolut. Och man blir så mycket klokare av det.
Så så fint inlägg! Toppenbra bidrag till resebloggsvärlden! Jag tror att världen blir snällare av att vi reser eftersom vi då lär känna varandra, om än så lite, och ökar förståelsen för varandras olikheter.
Kram Lena
Ja jag tror nog att det är så. 🙂
Jag tror absolut att den blir bättre, annars hade jag själv inte kunnat resa. Det jag tror sticker rejält i ögonen är dock att möjlighet att resa alltid är förenat med någon typ av lyx, den som kan vara på andra sidan jorden har det också väldigt bra i sitt hemmavarande. Så det gäller att vara sjukt ödmjuk inför sina privilegier
Ja och att SE sina privilegier. Inte bara ta för givet.
Bra inlägg och kloka funderingar! Jag tror också att resandet ökar vår kunskap och förståelse för andra kulturer, på ett positivt sätt. Även om jag förstås varje dag önskar att flygresorna skulle bli helt miljövänliga så att mitt gnagande samvete över just detta skulle få lite ro (egoistiskt till viss del, javisst).
Ja det känns jobbigt att ens klimatavtryck är så stort pga alla resorna. Skulle gärna åka tåg i stället om det varit funkis.