Innan pandemin hade jag främst skrivit om resor och resmål utomlands. Inläggen lästes då av andra svenskar (förstås eftersom jag skriver på svenska). Av människor som förmodligen och oftast visste mindre om resmålen är jag. Eftersom jag just varit där. Även om man förvisso då och då kunde få kommentarer från folk som bott i det aktuella landet eller kanske hade sitt ursprung där.
I och med pandemin började jag skriva om Sverige och svenska resmål. Och inser att det triggar känslor att skriva om platser som mina läsare har relationer till.
Några typer av reaktioner
Den entusiastiska reaktionen
Dels har vi de som reagerat med glädje och entusiasm ”Vad roligt att du skriver om vår stad, vårt landskap, vår landsände.”
Påpekande av faktafel
Sedan har vi de som påpekar faktafel (tex det heter inte Downing Street 10 utan 10 Downing Street). Vilket ju är jättebra, så kan man korrigera om det blivit fel. Men lite tråkigt kan jag tycka, när det ibland är som att då är hela reportaget helt värdelöst, om man lyckas hitta ett sånt litet fel.
Påpekande av egna påhittade fel
Men sedan de som, kan jag tycka, kanske letar fel. Till exempel att ”Vilhelmina är inte Västerbotten, det är Lappland!”, när Vilhelmina ju de facto ligger i både Lappland och Västerbotten. I landskapet Lappland och i länet Västerbotten.
Eller ”Skriv inte Vildmarksvägen, det heter Stekenjokk-vägen!” Mjo, fast det heter faktisk båda. Och är i turistkretsar känt som Vildmarksvägen. Och det är ju turister jag skriver för. Inte lokalbefolkning.
Vrede över att jag lyfter för kända platser
Denna reaktion har jag fått ganska många gånger. Att jag skriver om det alltför uppenbara. Eller att jag skriver om platser som för många redan besöker. Eller att jag skriver om ”det kända turiststället” istället för den okända stället strax intill som de själva tycker är bättre.
Vad jag tänker om dessa reaktioner
Dels tänker jag att jag lärt mig längs vägen att när man skriver om svenska resmål måste man väga sin ord på ett helt annat sätt. För att den där plasten som man besökte några timmar en gång, alltid, alltid är någon annans käraste plats på jorden och ursprung.
Om man nämner något negativt, tex servicen på en restaurang, kan man vara nästan säker på att ens text kommer att läsas av företaget eller personerna det gäller.
Sedan att man behöver faktagranska extra noga. Det måste man alltid göra och det gör jag också om och om igen. Ändå blir det då och då fel. Med de svenska inläggen måste man vara ännu noggrannare och in i minsta detalj.
Sen kan jag förstås tycka att en tråkig ton alltid är…. ja tråkig, helt enkelt. En tillfällig besökare kan ju aldrig känna till en plats lika väl som den infödde. Det säger sig självt och det hör också till att det är så. Tänk om det bara var infödda på en plats som fick skriva reseguider. Att man måste vara kroat för att berätta om hur det är att resa till Dubrovnik? Nä, ni hör ju själva.
Den bofasta har definitivt bättre lokalkännedom. Men besökaren har… besökarens blick. Och det är väl just det som är att vara RESE-skribent. Inte lokalpatriot.
När man är bofast kan man ibland ha en lite skev bild, åt båda håll liksom. Antingen överdriver man sin hembygds förträfflighet som turistmål eller så nedvärderar man den. Ibland.
Hur jag själv reagerar när någon skriver om det jag känner väl
Hehe, så vilken typ är jag då? Om någon dristar sig till att skriva om Umeå, Västerbotten, Gävle eller Gästrikland? Eller någon annan plats som jag känner.
Jag måste erkänna att jag kan ha drag av alla de nämnda typerna. För jag tycker att det är jättekul om någon skriver om dessa platser. Grundinställning entusiastisk, alltså. Men får nästan sätta mig på fingrarna för att inte påpeka faktafel. För man blir ju så ivrig när det gäller något som man själv kan. Fast inte egenpåhittade faktafel, nej sån hoppas jag att jag inte är.
Det som däremot gör mig helt galen är när jag stöter på någon av de där guiderna på nätet ni vet (man hittar dem överallt) där det är så tydligt att skribenten inte varit på platsen. När detta görs mot ”mina” platser, de jag kan och känner och håller av (det vill säga stora delar av Norrland). Oj vad arg jag blir. Ännu mer och längre sittande på fingrarna för att de inte ska slinta iväg och skriva något.
Blir jag arg för att de lyfter det alltför kända då? Nej inte jätte, tror jag. Men däremot kan jag sucka tungt någon gång över att alla, alla prompt ska till just Skuleberget vid Höga Kusten. När det finns så mycket annat fint där. Men arg blir jag ju liksom inte. För jag vet ju att det blir så där med platser. Och Skuleberget är ju speciellt. Kanske är det så att det är det allra, allra mest sevärda vid Höga kusten? Och att man bara är krånglig, lite märkvärdig och kärringen-mot-strömmen om man försöker påstå något annat?
Så jag försöker bara helt diskret att lyfta allt det andra också. För att jämna ut.
Hur reagerar du när du läser en reseguide eller reseberättelse om din egen hembygd?
Missa inga inlägg. Glöm inte att följa 4000mil på Facebook och på Instagram.
Jag bor på Åland och brukar tycka det är kul när någon skriver om våra öar. Vi vill ju få hit turister och utan publicitet är det svårt. Mina vänner och bekanta har nog samma inställning för så fort det görs ett resereportage eller liknande om Åland så delas det entusiastiskt i sociala medier 🙂 Faktafel hittar jag förvånansvärt sällan, men det skulle säkert störa mig om det var av mer allvarlig karaktär. (T.ex. språkfrågan och självstyrelsen är väldigt känsliga här. )
Att det skrivs om de mest kända ställena är ju bara förståeligt. Som lokalbo kanske man inte heller tänker på att ens egna smultronställe kanske inte är ordentligt skyltat eller annat som gör det svårtillgängligt eller mindre trevligt för turister än för lokalbor.
Precis, publicitet är ju bra för orten. Kan tänka mig att självstyresfrågan är känslig ja. Ska tänka på det om jag skriver om Åland. 😊
Intressant att läsa. Har nog aldrig riktigt tänkt på allt det här, men reagerar förstås när det skrivs (här och på andra sidor) om min hembygd eller platser jag känner till. Känner nog oftast stolthet och läser extra noga och tänker att det är roligt att det finns andra saker att se och uppleva än det jag sett och att någon tycker annorlunda än jag. T.ex. vet jag att jag kommenterade din text om Gardasjön. Hoppas det inte var i ohyfsade ordalag. 🙂
Jag läste även med behållning din text om Höga kusten och rekommenderade den till en kollega som skulle dit. Hon och hennes familj hade stor behållning av den vad jag förstod när jag frågade.
Nej men absolut inte! Det är ju bara trevligt med initierade kommentarer utifrån lokalkännedom. 😊
Vad kul att dina vänner hade nytta av tipsen för Höga kusten. 👍
Ta det med ro. Handen på ❤, hur många av oss har varit runt i ”våra” parker, ”våra” museér, våra ”top-10” I vår egen hembygd?
Det är väl roligt att platsen man själv bor på kan uppskattas av andra. 😍
Hehe, jo så kan det ju vara. Att många inte har gjort sina egna sevärdheter. 🙂
Jag gillar när besökare skriver om Skåne, hoppas alltid att själv få inspiration till nya ställen för det är så lätt att bli hemmablind. Men måste erkänna att jag känner lite som du med Skuleberget när det gäller de mest populära platserna på Österlen. Det finns ju SÅ mycket mer att upptäcka i vårt landskap (och på Österlen). Men sen måste det ju ändå erkännas att just Skuleberget var den absolut första platsen jag besökte på Höga Kusten, därefter Slåttdalsskrevan 🙂 Först när vi gjorde återbesök besökte vi de mer ”okända” platserna.
Ja men precis, det är nog bara att ge sig. De mest kända platserna är det av en anledning. Sedan kan man ta alternativen i nästa sväng så att säga. 🙂
Jag brukar påpeka om jag hittar faktafel (det har ju hänt en gång här i ett Dalslandsinlägg 😉 ). I ett sånt fall bryr jag mig inte nämnvärt om jag framstår som en besserwisser för jag vill ju att det ska vara rätt, både å era vägnar och för att folk ska veta vad som gäller. Visst, jag skulle kunna dra iväg ett mejl istället för att lägga en kommentar på inlägget och det gör jag nog nästa gång (om det nu händer).
Och ja, jag blir nog extra noga med vad jag läser om det är kring trakter jag själv känner mig hemma på. Samtidigt drar jag mig lite för att tipsa om de där udda ställena eller vägarna som jag själv uppskattar för att de är så folktomma. Samtidigt, de lokala företagen mår ju bra av att få nya kunder så… ja, nej, den är inte helt självklar.
Ja med det var ju bara bra, Daniel, Hjortens udde i stället för Hjortens rev. Jag är bara tacksam om jag kan korrigera sånt. 🙂👍
Men sen finns det ju ibland (anonyma) surisar som kan gör en grej av hur ”himla dåligt det är” att man inte ens vet det ena eller det andra. Och då kan man ju blir lite trött.
Egna hemliga smultronställen är ju lite komplicerat hur man ska göra med. Har sett några såna bli allmän egendom genom åren. så nästa kanske jag inte outar. 🙂
Ja, jag håller med. Skrev själv ”X 3000” om SJ 3000 en gång och fick rättelse av en vän tillika lokförare. Då är jag också tacksam. Ogillar ju att ha fel och det sitter ju lite i förtroendet hos läsarna också, att de kan förvänta sig att det som står här stämmer. Det är ju skitsvårt att alltid få 100 % korrekt information alla gånger.
Ibland finns ju inte informationen att finna på nätet heller, utan man får försöka minnas vad man hört eller läst på någon skylt (har börjat fota skyltar mer och mer).
Eller att man till och med får fel info av någon har väl hänt också.
Intressant det här. På något sätt blir det väl oftast så att man besöker och skriver om de vanligaste sevärdheterna. För det är ju andras listor som lett en till det. Vid ett andra besök är det självklart lättare att fylla på med lite ovanligare ställen.
Jag kommenterar aldrig sakfel hos andra, är för lat :). Men uppskattar när folk kommenterar ”vettiga misstag” så man får en chans att ändra. Eller tipsar om sina favoritplatser. Sedan är det ju som du säger, även om man läser och läser kan det ju ändå ibland bli fel. Då försöker jag alltid komma ihåg att vi faktiskt inte är ”betalda journalister” utan hobbyskribenter med en passion för att dela med oss.
Ja så är det ju, det är på sin fritid man skriver, faktakollar och korrläser. 🙂