Att vara ute i god tid eller i sista minuten på resa

När jag förut skrev om min just-in-time-upplevelse av rådhustornet i Siena kunde jag ju inte undgå att lägga märke till att många, om än inte alla, läsare blev rätt stressade av mitt tilltag att pressa in lite sightseeing före min tågavgång till Florens.

Lugnt, tycket jag däremot själv. Dels eftersom jag ju faktiskt hade kunnat avbryta besökte i tornet när som helst och återvända till hotellet och min väntande resväska där, om jag hade halkat efter i tids-schemat. Som det nu var flöt allt på enligt beräkning och vi anlände till Siena järnvägsstation med mer än 30 minuter i marginal. En marginal som vi förstås var tvungna att trök-sitta av. Så som det ofta blir på järnvägsstationer.
Men också för att jag gillar att vara effektiv, och ogillar att hänga sysslolös i timmar på järnvägsstationer.

Ute i god tid eller i sista minuten – vilka är vi?

Hur man känner och tycker här, är ju i mångt och mycket en fråga om personlig läggning. Vissa personer vill alltid vara ute i god tid, andra är ständigt sena utan att det bekymrar dem så mycket.

Christofer är en riktig i-god-tid-person. Han kan helt enkelt inte vara i FÖR god tid på en järnvägsstation eller en flygplats. Sitter gärna i timmar och dricker kaffe och läser.

Själv är jag en just-in-time-människa. Jag hatar att vara sen, det är det värsta jag vet. Även om det rent tekniskt inte gör något, så gör det liksom mig något. För att jag är ju inte sån.
Men hellre inte alltför tidigt. Det är ju bara nervöst. Och dessutom slöseri med min dyrbara tid!

Så jag försöker alltid optimera. Så att jag inte behöver stressa, inte riskerar att komma för sent. Men inte behöver sitta och vänta längre än nödvändigt heller. Jag skulle nästan vilja säga att jag gjort en konstart av just detta. Optimerandet.

Hur vi gör på resa

När vi är ute och reser pratar vi alltid om tiden innan. Jag som har koll på tiderna brukar fråga Christofer dagen innan:
– Tåget går 13:30. När behöver vi lämna hotellet då? Eller flyget går 08:00. Till är ska vi beställa taxin?
(Om vi är hemma så vet vi förstås dessa tider utantill redan. I Umeå beställer jag tex i regel flygtaxin till 1 timme innan avgång. 1 timme och 15 minuter om Christofer är med.)

Vi bestämmer alltså gemensamt en avgångstid. Sedan ansvarar var och en för att stå redo för avgång då, med rätt utrustning packad. Tror väl aldrig det har hänt att vi inte varit färdiga.

Men bara helt nyligt avslöjade Christofer för mig att trots denna rutin är han alltid stressad och tycker att jag är sen. För i hans huvud har han omvandlat den sagda tiden till minst en kvart innan. För säkerhets skull.

Sen en lite lustig anekdot.
När jag skulle på Grimeton radiostation med min syster och hennes man för någon vecka sedan gjorde vi likadant. Räknade baklänges från när den guidade turen startade, lade till Googles rutt-tid, samt la till 30 minuter för oförutsedda problem, parkering, toabesök vid ankomst osv.

På angivet klockslag stod jag och svågern uppställda vid bilen. Rätt tid, rätt plats, rätt utrustning. Det är då jag minns. Frågar svågern:
-Vänta nu, skulle jag ha sagt en kvart tidigare till syrran än jag menade?
Svågern nickade bistert.

När vi ändå blivit sena

Vi ogillar alltså starkt båda två att vara sena. Men ibland händer det ändå. Några exempel kommer här.

Amalfikusten

Flyget gick inte förrän på eftermiddagen från Roms flygplats. Rom självt var redan gjort och besökt som första stopp på resan. På vägen hem var sista natten bokad i Positano på Amalfikusten.

Först dagen innan hörde vi oss för om färdmedel upp till Rom. Jo, första bussen gick 07:00. Vi tog den bussen, bytte till pendeltåg i Sorrento, sedan till fjärrtåg i Neapel. På Roms järnvägsstation sprang vi till flygplatståget. Den av oss som var först framme höll tåget tills nummer två kom fram, trots tågvärdens upprörda tillrop. På flygplatsen var det kaos, inga köer till säkerhetskontrollen, utan man fick knuffa sig fram. Vi nådde vår gate i sista stund. Om vi hade missat flygplatståget, hade vi missat vår flight inser vi på plats.

Efter denna resa 2009 provgooglar jag alltid alla restider innan itineraryn fastställts.

Florida

På väg till Florida, sa SAS-damen som checkade in oss:
– Med den här transit-tiden kommer ni aldrig att hinna byta i New York. Vem sjutton har sålt den här biljetten?
– Det har ni på SAS gjort, kunde vi sanningsenligt svara då. Vi missade också anslutning trots att vi sprang som små tokar.

När vi varit i extremt god tid

Brasilien

Alltså, som Norrlänning kan man ju konsten att hänga på Arlanda. Det som gäller för oss är en av dessa två:
1. Boka en sammanhållen biljett med start och slut i Umeå
2. Åka ner till Arlanda med en marginal som möjliggör att man kan kasta sig i bilen och köra ner själv om den tänkta transporten strular.

Vi har ju förmånen att kunna sova i Gävle på vägen, men på väg till Brasilien vet jag att jag och min dotter satt en heldag på Arlanda och väntade mellan våra två flyg.

Slovenien

Resan till Slovenien gick från Umeå, via Helsingfors, men där hade vi missat att kolla om avgången var i tid, så vi blev sittande i 3 timmar på Umeås lilla flygplats. Mycket kaffe blev det.

Är du i god tid eller alltid sen på resa?

Missa inga inlägg. Glöm inte att följa 4000mil på Facebook och på Instagram.