Vårt besök på Hamam i Marrakech – bad, avslappnad kroppskultur och en puss på kinden

Att besöka ett Hamam har jag drömt om att göra länge. Utan att läge riktigt har uppstått när jag besökt något av de muslimska länderna i Asien eller Nordafrika.

Ärligt talet, kanske det inte bara handlar om tid och tillfälle heller. En osäkerhet finns också. För hur gör man, hur går det till liksom? En tradition och ritual som jag är helt obekant med. Och man vill ju inte göra bort sig. Alldeles särskilt mycket, vill man inte göra bort sig i helnaket skick.

En smart inkastare

Vi befinner oss i Marrakech. Har betat av dagens stipulerade sevärdheter. Är lite trötta faktiskt och letar lite efter en paus någonstans.

Precis då passerar vi Hamam Ziani. Free tour, står det vid dörren.
– Vad innebär det?
Jag blir nyfiken och frågar mannen i dörren.
– Man får gå in och titta gratis, säger han. Visar oss in, placerar oss i sköna stolar, serverar oss mynta-te.

Här sitter även en amerikanska och dricker te. Rödblossande och blöt i håret.
– Har du varit inne och provat? Frågar vi. Hur var det?
Jo, hon kan verkligen rekommendera. Så skönt. Berättar lite om hur det går till för oss också.

Vår inkastare kommer tillbaka.
– Vill ni prova? 35 Euro per person.
Och nu vill vi ju det. Inget känns mer naturligt.

Besöket

Vi får varsin ”engångstrosa” och varsin skrubbduk. Sedan är det dags att skiljas åt. För hamam är ju könsuppdelat. Förstås.

Jag går in på damernas. Får ett skåp och instrueras att klä av mig. Sagt och gjort och på med den verkligen, verkligen minimala trosan. Mer ett trosskydd med snören liksom. Så står man där som ett fån, så nära helnaken man gärna kan bli. Men jag blir omhändertagen av bad-madamerna som visar och instruerar varje steg.

Först in i bastun med mig. En helkaklad rund kupol-bastu med rätt låg temperatur. 50 grader kanske. Nu ska porerna öppna sig. Efter en stund kallas jag fram till ett handfat. Varmt vatten öses upp med en skopa över mig. Så får jag sitta ner en stund igen i bastun. Tydligen är jag inte färdigmarinerad.

Så kallas jag ut ur bastun för skrubbning. På kaklade bänkar får man ligga medan en bastant madame omsorgsfullt skrubbar sig igenom hela kroppen. Varje del utom ansiktet. Sedan mera bastu innan massagemadamen kallar på mig.

En ordentlig hellkroppsmassage blir det. Hon hittar snabbt och vant den knut i väster skuldra som besvärat mig i två månader nu. Jobbar effektivt bort den med hårda, bestämda nypor. Och när man säger helkropp på hamam så är det hela kroppen man menar. Att grundligt massera mina bröst också är inget konstigt alls för madamerna här. Sist masseras ansiktet med olja och även hårbotten.

– Hoppas man kan tvätta håret sen, tänker jag när olja masseras in i mitt hår. Men det skulle jag förstås inte ha oroat mig för, för nu tas jag med till ett rum där jag får sitta ner på en pall medan mitt hår tvättas av min madame.

Nu är jag färdig. Madamen böjer sig fram, ser mig i ögonen och ger mig en kram och en ordentlig puss på kinden.
Omtumlad, avslappna och så, så nöjd klär jag på mig ingen och återförenas med Christofer ute i te-rummet igen.
Vilken härlig, unik upplevelse vi fick vara med om. Det här gör jag gärna igen.

Om Hamam

Hamam är en från början turkisk (eller ottomansk) tradition, som numera finns i den muslimska världen i både Asien och Nordafrika. Utöver funktionen att bli ren, spelar Hamam även en mycket viktig social roll. Om en man förbjöd sin hustru att gå till hamam i det ottomanska riket, gav det henne rätt att skilja sig.

Den turkiska badtraditionen kommer ursprungligen från antikens Rom, läser jag mig till efteråt. Och under själva proceduren är det faktiskt det jag tänker, att detta påminner väldigt mycket om de badprocedurer vi läste om på Roma Baths i Bath i England i somras.

Missa inga inlägg. Glöm inte att följa 4000mil på Facebook och på Instagram.