Min familj förstår sig verkligen på mig. När jag fyllde år i början av augusti fick jag två stycken böcker i present. Lonely Planets guide till Vietnam (gissa vart vi hoppas kunna åka nästa höst?!) och så en en Lonely Planets inbundna ”presentböcker”, Världens bästa resor – Topplista över de 500 främsta sevärdheterna
.
Inför denna lista har Lonely Planet låtit sina läsare rösta på sina favorit-sevärdheter. Det ska sägas på en gång, jag är alltid lite skeptisk när folk röstar fram resefavoriter. För väldigt många människor har inte varit på så många platser (I am sorry to say, but there you have it), men kan ändå inte avstå från att rösta. Med resultat att sevärdheter (eller stränder eller vad man nu röstar om) som många varit till, som ligger nära eller mitt på allfarvägarna, får väldigt många poäng, medan sevärdheter som är lite, lite svårare att ta sig till hamnar långt ner, trots att de kanske egentligen är bättre.
Nåväl. Lonely Planet har ett resultat och jag kan förstås inte låta bli att läsa.
Tio i topp i boken är
- Angkor Wat
- Stora barriärrevet
- Machu Picchu
- Kinesiska muren
- Taj Mahal
- Gran Canyon
- Colosseum
- Iguazufallen
- Alhambra
- Hagia Sofia
Av dessa har jag besökt Angkor Wat, Kinesiska muren, Grand canyon, Colosseum, Iguazufallen, Alhambra och Hagia Sofia.
Jag skulle väl själv inte ha placerat Angkor Wat högst, men kan inte heller säga att det är fel. För platsar gör det ju i sin mäktighet. Även om det var väl trångt om saligheten när vi var där.
Kinesiska muren, ingen diskussion, hör hemma på alla 10-i-topp-listor i världen. Precis som Grand Canyon och Iguazu.
Men Hagia Sofia? Skulle inte klara topp 100 i min bok! Alhambra är vackert och sevärt, men jag kan inte se att den hör hemma på topp 10 heller. Colosseum gränsfall.
Däremot noterar jag med höjda ögonbryn att Nemrut Dagi i Turkiet, liksom Fish River Canyon i Namibia, Skocjan grottan i Slovenien och både Pelé castle och Staden Sighisoara i Rumänien helt saknas på listan. Alla dessa är riktigt heta sevärdheter enligt oss.
Nåväl sevärdheterna fortsätter att radas upp i strid ström i boken. Shibya i Tokyo, Vinales i Kuba, Ishotellet i Jukkasjärvi och Terrakottaarmén i Xian värderas som ungefär likvärdiga, på plats 160-170 ungefär. Intressant. Shibya som typ är ett övergångsställe (nej inte riktigt men ändå!) är alltså lika bra som Vinales där man kan spendera dagar med att vandra, rida mm.
På slutet (de sista 100) är det ganska många av sevärdheterna som jag inte har varit till. Eller ens känner till. Som t.ex. Mutrah-souken i Oman, Kalyan-minareten i Uzbekistan och Klippkyrkorna i Tigray, Etiopien.
Men det slår mig, att i dessa överturistade tider, är det kanske här längst bak man egentligen borde börja rota?
Hehe, nej, jag älskar inte alls sådana böcker. De ramsar ju stort sett bara upp en hel massa ställen som jag typ borde åka till. Då ställer jag mig frågorna; ”Varför borde just jag åka dit? Vad vet de om mig?”. En hel massa destinationer utan någon form av kontext blir ju bara en bucketlist utan mål och mening. Btw, har du bilder från två olika böcker? Jag ser ju att både ishotellet i Jukkasjärvi och Kalyan-minareten i Uzbekistan är nr 162.
Jag ser det mer som att man kan söka vidare information om de platser som nämns och som man blir sugen på. Minareten är 462. Typsnittet är lite konstigt, så att halva 4:an försvinner…
kan inte låta bli o gilla boken.. inte så mycket för rankningen.. men när jag sitter hemma i soffan en grå dag så kan jag lätt bara drömma mig bort till massa spännande platser i världen som jag inte ännu har fått nöjet att uppleva 🙂 Barnen älskar dessa typer av böcker ( dom ligger på varje bord i huset måste jag nog erkänna) och dom har ofta hört talas om o läst om platser som dom senare läser om i SO..
Ja de är bra för ny inspiration. För man kan ju inte längta någonstans som man inte vet om. 🙂