Dag 1 – South West Coast Path: Padstow-Porthcothan

Vi har anlänt till Padstow dagen innan. Gjort vårt jobb och käkat fish and chips i ett hål i väggen och tjatat lite lagom med fiskargubbarna nere i hamnen.

Nu är det allvar och vandringar ska påbörjas och grejer. Agnar som ska skiljas från vete och sånt där. Vårt hotell som också är en pub uppmanar oss flera gånger att plocka frukt och muffins från frukostbuffén att ta med på vandringen. Nåväl, vi är inte svårbjudda direkt. Vi vet att en vandrare måste vara självförsörjande vad gäller lunch. För man vet aldrig vad som bjuds längs vägen.

I den tidiga morgontimman är det bara vi och hundägarna ute. Det vill säga 110% av Padstows befolkning. Vi är ärligt talat något chockade, har aldrig sett en så stor anstormning av hundar förut. Alla har hund här, verkligen alla. Dessutom i plural, gärna 2-3 stycken när de ändå håller på.

Vi traskar på. Nosar på Cornwall. Vädret är ett perfekt vandringsväder. 20 grader, en liten bris och en dis över himlen. Som effektivt mildrar solen.
Cornwall är… fint. Hav, sand, ängar. Absolut, helt okej. Vi stegar på. 50-10, säger Christofer. För så gör man i infanteriet. Vandrar 50 min, rastar 10. Förutom första etappen, då rastar man efter 20, så att alla kan justera utrustning och kläder.
– Nej, säger jag, vi går 90. Vi går fram förbi första udden. Sen blir det rast.

Och wow, nu börjar det på riktigt. Här bakom udden får vi på allvar stifta bekantskap med Cornwalls skönhet. Dags för rast med andra ord. Vi delar på en banan.

Här finns det högt torn rest, vid Stepper Point. En dagfyr för sjöfararna att navigera efter. Sedan följer fler dramatiska klippor och så småningom en sandstrand. Utan att vi märkt det har solen klivit fram ut sitt skyddande dis och dessutom har tidvattnet dragit sig tillbaka till ebb.

Det senare gör att Cornwalls stränder växer till det tio-dubbla. Vi hittar en plats på klippan ovanför stranden och packar upp matsäcken. Viken nedanför sjuder av aktivitet. Surfare, lifegards, barnfamiljer, hundägare med ystra hundar som både får tokrusa och bada längs den långa stranden. Glassbilen, för sjutton, som kör ut i den blöta sanden! Nu blir det scones och ny banan för oss innan vandringen fortsätter.

Vi fortsätter förbi ömsom dramatiska klippor och ömsom långa gyllene stränder där badlivet pågår för fullt. Samt även en fyr på en udde. Solen har dock glidit tillbaka bakom sitt dis igen.

– Jag måste ju bada, säger jag till slut. Jag är övertygad anhängare av tesen ”man ångrar aldrig ett bad”. Christofer min raka motsats.
På alla ständer finns en life-guard-bil, två badvakter klädda i gälla gula-röda kläder och ett gäng flaggor. Vid den första tilltänkta stranden ser vi nu att flaggan är röd och att ingen badar. Jag frågar badvaktskillarna, och nej just här, just nu, får ingen bada, tidvattnet är på väg tillbaka med för stor kraft.

Vi provar nästa strand och här är flaggorna gul-röda vilket betyder att det får badas, men bara mellan dessa flaggor och ingen annanstans. Jag hoppar genast i bikinin, just som jag är på väg ut tar badvakterna fram stora megafonen och ropar med kraft:
– Var försiktiga, tidvattnet är på väg in nu. Stand on your feet!
Detta med tidvattnet tar verkligen badandet till en helt ny nivå för oss, vi inser att man måste vara superförsiktigt här och att vattnet när som helst kan bli farligt, om man inte ser upp och har tillräcklig kunskap.
Jag får mitt bad i alla fall och är nöjd.

När vi sitter i gräset efteråt och tar på skorna, säger jag till Christofer, att det är lite konstigt, för vi har ju haft molnigt hela dagen, men det känns nästan som att jag bränt mig lite, lite i pannan. Jag tar på solkräm, för säkerhets skull liksom.

Och nu, sista timmen av vandringen flödar ju solen från blå himmel. Fantastiskt ljuvligt. Vi har en pick-up klockan 5 att passa och kommer fram till taxin bara några minuter innan, vi har verkligen dragit ut på vandringen maximalt.

– I think you got sunburned, säger chauffören fryntligt. Vad kan han mena, vi har ju haft molnigt och sedan smorde vi oss? Men när vi kommer till hotellet ser vi ju själva eländet. Eldröda som två britter på charter, ser vi ut. Vi har helt klart underskattat den Cornwallska solen.

Fakta om vandringen

Dagens vandring gick från Padstow till Porthcothan. Den var 21 kilometer lång, 145 m uppför och 137 nedför. Effektiv vandringstid var 6,5 timmar, men vi tog 8,5 timmar på oss inklusive fotostopp, raster och bad.

Läs också: Dag 2 – South West Coast Path: Porthcothan-Newquay

Missa inga inlägg. Glöm inte att följa 4000mil på Facebook och på Instagram.