Vi har ju upplevt detta några gånger nu. Sista dagen av en långdistansvandring. Man har varit så upptagen med att gå. Att tillryggalägga och beta av. Att fötter, knän och ryggar ska hålla. Att mota skavsår. Att planera dagens etapp. Köpa matsäck, packa dagsryggsäcken, hitta fram till hotellet.
Man har liksom inte hunnit lägga märke till att vandringen går mot sitt slut. Så står man plötsligt där. Vid sista dagen. Med hela knän, fötter och ryggar. Med noll skavsår.
Nu börjar man plötsligt att noja. Att nu är det ju snart över! Har vi njutit tillräckligt? Har vi verkligen tagit oss tid att slänga av oss ryggorna, ligga i gräset och bara vara i nuet? I lyxen att vara på vandring? Med inga andra måsten i livet än att tejpa fötter, packa ryggor och sätta den ena foten framför den andra.
Sista dagens dilemma. Man är glad att snart vara framme, samtidigt som man är ledsen över att det snart är över. En dubbel och numera välbekant känsla.
Idag kommer vi att vara framme till lunch. Bara 9,5 kilometer har vi att gå. Lite frustrerande kanske att vi ser målet, St Ives, helt nära, bara tvärs över viken. Men för oss gäller att vi måste gå runt. 1 timme, en tredjedel av vandringen vandrar vi runt hela den innersta, i stort sett torrlagda viken. För första gången på hela denna långa vandring upplever vi en riktigt transportsträcka genom industrikvarter, längs en större väg och via lite skumma och skräpiga områden. Men det är bara att gå på tills vi når andra sidan sundet mot för där vi avslutade vår vandring i går.
Nu har vi också visuell kontakt med Godrevy Lighthouse igen, gårdagens höjdpunkt. En ny följeslagare på vandringen har vi också fått. Järnvägen. Från och med nu löper den parallellt med kusten och med vår stig. Järnvägen är nedgrävd i en alldeles egen vallgrav. Vi går utanför. Omgivna av tät vegetation som då och då växer oss över huvudet så att vi går i tunnlar. Så når vi Carbis Bay, en mindre badort med en posh stämning. Vi passerar lyxhotellet Carbis Bay and Spa Hotel. Stigen går liksom ovanför så att vi kan kika ner på deras lyxstudios med havsutsikt för 28.000 kr per natt.
Sedan är det stadsmiljö och flaneringsstråk kvar av vandringen de resterande kilometerna in till St Ives. Vi ska bo på Pedn-Olva, ett hotell med ett otroligt lägen i St Ives, på en udde omgiven av vatten, med utsikt över hamnen och dessutom med en härlig terrass.
Vi har ett av de billigare rummen, där fönstren liksom vetter rakt ut på terrassen. En gång när Christofer lämnar vår dörr olåst några minuter kliver det in en okänd kvinna i vårt rum. Som trodde att detta var toaletten!
Vi förlåter dock alla såna debacle, för det fina lägets skull.
I St Ives flödar solen och havet lyser med ett overkligt turkost sken. Vi firar vår framkomst med lunch och Aperol i hamnen. Nu ska här njutas vackra av St Ives i dagarna två.
Läs också: Dag 5 – South West Coast Path: Portreath-Hayle
Missa inga inlägg. Glöm inte att följa 4000mil på Facebook och på Instagram.
