Detta jobbar vi med – om våra karriärer och yrkesbanor

Vi får ibland frågor om vad vi jobbar med. Ofta med vinkeln ”hur vi både kan ha tid och råd att resa så mycket som vi gör.”

Idag tänkte vi därför berätta om vad vi jobbat och jobbar med. Och hur vi över åren har lagt upp våra liv så att vi ska kunna resa så mycket som möjligt.

Gunilla

Utbildning

Om vi börjar med mig då. Som ung var det viktigt för mig med trygghet och pengar på banken. När jag gick i gymnasiet var jag visserligen övertygad om att det jag allra, allra helst hade velat ägnat mitt yrkesliv åt, var att skriva skönlitterära böcker. Men den karriären kändes alldeles för osäker. Hur många misslyckade författare finns det väl inte där ute som lever på typ existensminimum? Inget för mig alls.

Jag läste istället civilingenjörsutbildningen Industriell ekonomi i Linköping. Med inriktning dels mot maskinteknik och dels mot logistik. Och logistiken kom faktiskt att följa med mig igenom hela mitt liv på olika sätt. Och jag är den första att erkänna, att jag får en liten rysning av välbehag varje gång jag konfronteras med ett paternosterverk.

Fjärde året av utbildningen läste jag som utbytesstudent i Karlsruhe, Tyskland.

Jobb i Stockholm

Väl tillbaka i Sverige var det helt klart Stockholm som gällde för en ung ingenjör som skulle ut på arbetsmarknaden. Stockholm och IT-branschen, som skrek efter folk. Jag hoppade på tåget och jobbade 8 år som IT-konsult på 3 olika bolag.

Flytt till Umeå och nya typer av jobb

2003, 2 månader efter att barn nummer två fötts, flyttade jag och min dåvarande sambo till Umeå. Flytten berodde på att han skulle sadla om och läsa till läkare. Umeå var också hans uppväxtstad.
Sedan höll bara vårt förhållande i tre år efter flytten, men det är en annan historia.

I Umeå startade jag min livslånga vana att för varje jobb prova något helt nytt. Istället för att fortsätta i IT-branschen, blev jag nu distributionschef för lokaltidningen Västerbottens-Kuriren. Ett riktigt roligt jobb, där vi byggde upp ett helt nytt distributionsbolag, förändrade och effektiviserade verksamheten, ISO-certifierade oss, med mera.

Men allting har ett slut och 8 år senare byttes tidningens ledning ut och vårt bolag lades ner. Jag var alltså tvungen att söka mig vidare.

Det blev något helt nytt förstås. IT-strateg för skolan på Umeå kommun och chef för Kompetenscentrum för digital lärande. Också ett väldigt roligt och kreativt jobb där man fick möjlighet att göra fantastiska saker, tillsammans med duktiga, engagerade medarbetare. Tyvärr upptogs lite för mycket av tiden av trams. Som när hela skolverksamhetens politiska ledning blev hjärntvättade av en ”foliehatt” som hävdade att trådlösa nätverk gjorde barnen sjuka. Trots att vetenskapen tydligt visar att trådlösa routers inte skickar ut mer strålning än en gammal klassisk transistorradio.

Kan ni tänka er att sitta på möten med utbildningsnämndens ordförande där hon högtidligt förkunnar att trådlösa nätverk framkallar ADHD. Tänk om väljarna visste detta, tänker man ju!

Jag gick vidare efter 4 år. Till ett jobb som sektionschef på Arbetsförmedlingen. Ett rätt oöverlagt och ärligt talat korkat val. Här var det ett gammaldags, repressivt ledarskap som gällde och jag blev bara kvar i 2 år.

Innan jag landade på mitt nuvarande jobb som sektionschef på Transportstyrelsen. Här jobbar mina medarbetare med att kontrollera den tunga trafiken på vägarna, så att förarna är pigga och utvilade och inte orsakar några dödsolyckor på grund av trötthet.

Därmed kan vi väl konstatera några tydliga teman i mitt yrkesliv. Logistik, IT, och chefskap. Samt förändringsledning. På alla mina jobb har jag utvecklat och förändrat. Skruvat och optimerat.

Christofer

Christofer visste vad han ville bli när han blev stor redan som 14-åring.
– Militär!
Till familjens förskräckelse. Där var man läkare och konstnärer och militär ansågs som vulgärt och våldsbejakande.

Som 20-åring lämnade han ändå Halmstad och södra Sverige för gott. Först för värnplikt i Östersund och sedan yrkesofficersutbildning.

Yrkesofficersutbildningen genomfördes via en anställning vid I5 i Östersund, men själva skolan fanns i Umeå, dit Christofer alltså flyttade tillfälligt. I Umeå bar det sig inte bättre än att han träffade den tjej som skulle komma att bli mamma till hans barn.

De provade sedan att flytta tillbaka till Östersund för att han skulle slutföra de sista delarna av yrkesofficersutbildningen, men hon trivdes inte och då avbröt Christofer sin utbildning och flyttade tillbaka till Umeå.

– Men va!? Sa ju jag till honom när han berättade om detta för mig många år senare.
– Hur kunde du var så dum, att du inte slutförde din drömutbildning?!
Men så var det. Christofer har alltid varit sån. Satt andra framför sig själv och gjort som han blivit tillsagd. Liksom aldrig vågat lita på att han själv är viktig.

I Umeå blev Christofer istället utkörare av målarfärg på ett måleri. Galet ju. Men som tur är slutar historien inte där, utan ett gäng år senare var Christofer delägare i och VD för samma måleri. Där stannade han i många år. ”En gyllene bur” som man brukar säga. För han trivdes egentligen inte särskilt bra, men samtidigt tjänade han ju bra med pengar, med aktieutdelningar och så.

Det krävdes en stroke för att han skulle ge sig av. 2020 sa han de magiska orden:
– Köp ut mig!
Körde mitt i semestern från Gävle till Sundsvall över dagen för att skriva på säljavtalet och få det klart.

De följande åren var han fortfarande halvtidssjukskriven efter stroken och jobbade uppdragsbaserat åt Försvarsmakten. Höll i diverse utbildningar runt om i norra Sverige.

I februari 2022 förändrades världen och säkerhetsläget i Sverige. Sedan dess jobbar Christofer heltid åt försvaret, just nu med sin chef i Boden.
Han kom ”hem” till slut och jobbar med det som han alltid har velat jobba med. Tog bara en omväg på 25 år först.

Och det här med resor då?

Ja som ni ser har vi egentligen inte jobb som är specialdesignade för att kunna resa. Utan helt vanliga svenssonjobb.

Jag har löneväxlat till mig 2 extra semesterveckor förutom de statliga 7 veckorna. Plus att det alltid blir plusflex förstås. Christofers jobb som militär ger också extra ledighet efter övningsdygn och sånt, plus att det är många tjänsteresor där flexen drar iväg.

Så det är på det sättet vi får ihop våra resor. Genom att planera och gneta med dagarna. Ingen magi utan prioriteringar.

Effektivitet och logistik det också, på sätt och vis, som på Relevator.

Missa inga inlägg. Glöm inte att följa 4000mil på Facebook och på Instagram.