Flygrädsla verkar vara en relativt vanlig ”åkomma” ändå, med tanke på hur ofarligt flygning ändå rent statistiskt är motför många andra saker här i livet.
Risken att dö på en enskild flygning med ett av de större etablerade bolagen är 1 på 4,7 miljoner. Eller uttryckt på ett annat sätt, en person kan flyga varje dag under i snitt 123 000 år innan hen råkar ut för en olycka.
Ändå är så många flygrädda. Internationella undersökningar visar på att så många som 1 av 4 känner oro vid flygresan och man uppskattar att var 10:e svensk lider av så kraftig flygrädsla att det utgör ett problem i dennes liv.
Vad beror det på, vad är det egentligen man är rädd för och vad kan man göra åt saken? Vi är fascinerade över fenomenet (och lite klädsamt rädda att plötsligt och utan förvarning drabbas av denna mystiska åkomma) och bestämde oss för att läsa på och ta reda på fakta. Detta har vi hittat om flygrädsla.
Varför blir man flygrädd?
Anledningen till att så många utvecklar flygrädsla är att det är så definitivt och att man själv saknar kontroll över situationen. Dvs det går inte att ångra sig och kliva av mitt i och man ”tror sig veta” att döden faktiskt är näst intill 100% om någon skulle hända. Därtill har man som passagerare absolut ingen kontroll över situationen. Om man åker bil, så körs bilen i de flesta fall av en själv eller någon närstående som man förmodligen litar på. Det går att svänga av och stanna om man skulle känna obehag och de flesta bilolyckor har ändå inte en dödlig utgång.
Flygresan är 1 eller 0 liksom, man ger sig hän helt och hållet. Och du måste lita helt och fullt på andra, okända människor.
Sedan finns förstås också personer som blivit flygrädda efter en otäck incident, eller rent av olycka.
Själv kan jag känna att jag blivit mer fatalistiskt efter min sten-olycka i Batu Caves. Jag kan ibland vid flygningar, då något oväntat händer (tex ett plötsligt byte av flygplan) tänka:
– Jaha, det kanske är nu det händer.
Döden är så nära ibland nu för tiden. Bara centimetrar och små tillfälligheter bort. Fast jag blir aldrig rädd vid de tillfällena utan tänker bara att i så fall så var det väl menat så och jag är den siste som kan göra något åt det (eller för den delen bekymra mig efteråt).
Vad är det egentligen man är rädd för?
Flygrädslan kan ha sin grund i flera olika rädslor.
Det kan vara klaustrofobi, alltså skräcken för att vara instängd i ett mindre begränsat utrymme, det kan vara höjdrädsla eller agorafobi, dvs rädsla för att vistas i folksamlingar som det är omöjligt att fly från. Det kan också vara en social fobi där man är rädd för att bli rädd och därigenom göra bort sig inför andra människor. Och så förstås skräcken för att dö.
Men det kan också handla om andra icke-flygrelaterade stressfaktorer som gör att man utvecklar flygrädsla.
3 dåliga sätt att jobba med sin flygrädsla
De i särklass vanligaste sätten att angripa sin flygrädsla är att dämpa ångesten med alkohol, att droga sig med droger eller läkemedel, att ägna sig åt magiskt tänkande och ritualer, t.ex. att man måste ha på sig ett visst plagg, upprepa en viss ritual innan boarding.
Inget av dessa sätt kommer att leda till att man blir av med sin flygrädsla. Mer troligt är i så fall att man på sikt ökar sin rädsla.
Metoderna som funkar för att bota flygrädsla
Dels kan man ju förstås gå i behandling, t.ex. KBT hos psykolog för att få hjälp med sin flygrädsla. Men om man vill prova att jobba med sin rädsla själv, så verkar enligt experterna, de bästa metoderna vara:
- Läs på så mycket du kan om flyg och flygresor. Fakta och kunskap minskar alltid rädsla
- Se på flygfilmer på Youtube och gör övningar där du steg för steg går igenom flygresan
- Försök acceptera att flyg är ett av de säkraste sätten att färdas på
- Besök en flygplats utan att du ska resa iväg. Fika, titta på plan som landar och lyfter
- Kom i god tid till flygplatsen, när du ska flyga
- Ät en ordentlig måltid innan flygresan och ta med snacks. Om man hopar över maten kan man bli illamående
- Informera personalen på planet att du är rädd och fråga dem om det är något som skrämmer dig under resan
- Kom ihåg att du inte är ensam om att vara flygrädd och att det inte är pinsamt att visa sin rädsla
- Gör avslappningsövningar under flygningen
Sedan ett eget tips personligen från oss, som har hjälpt Christofers dotter Hannah, då hon varit flygrädd: Ta upp en bild från appen Flightradar. Begrunda den. Så här många plan är uppe i luften bara precis just nu. Hur ofta hör man om en flygplansolycka? Max någon gång per år. Hur stor är egentligen risken att det skulle hända något med just vårt plan?
Nä, just det.
Eller som Mia Skäringer som är SÅ rädd för åska berättade i sin och Anna Mannheimers podd. En lyssnare skrev in till podden: ”Är du så jävla självcentrerad så at du tror att blixten ska slå ner i just dig av alla miljoner, miljarder människor på jorden?” Och den kommentaren hade hjälpt Mia mer än all terapi och all annan hjälp hon hade tagit emot under hela sitt liv.
So, relax and enjoy.
Är du flygrädd, vet du med dig hur du blev det och har du provat att behandla det på något sätt?
Nej, jag är inte flygrädd, utan tänker väl mer som du/ni att händer det så händer det och jag kan inte göra något åt det. Men en gång i livet var jag så fruktansvärt rädd att jag grät och var fullständigt övertygad om att jag aldrig skulle komma ner levande. Jag var gravid i femte månaden med min äldste son och skulle flyga från Managua till Mexico City för att göra bokinköp. Redan när jag med taxi lämnade staden jag bodde i för den nio mil långa färden mot flygplatsen i huvudstaden Managua, skakade jag av rädsla och tårarna stänkte ner medpassagerarna. Ansvaret för det växande livet i min mage gjorde att flygrädslan kom, men jag klev på planet och lugnet infann sig efter en stund, jag flög och klev lättad ut från planet i Mexico City utan att något hänt. Att det var betydligt större risk att omkomma i en trafikolycka på den usla vägen full av gropar, sittandes hopträngda utan säkerhetsbälten i den undermåliga taxin med hål i golvet, var inget jag då tänkte på.
Ja det kan jag förstå, man förändras så mycket av alla hormoner och så. Skönt att det gick över igen sen då.
Japp, jag är flygrädd. Det har blivit liiite bättre med åren och antalet flygresor, men bättre än så här blir det inte. Tidigare fick min dotter (typ då runt 10 år) sitta och hålla mig i handen och det kändes ju inte så bra precis. Vid något tillfälle fick jag till och med låna hennes nalle för att inte vara rädd 🙂 Hon älskar att flyga! Mest rädd är jag för turbulens. Minsta lilla skakning och pulsen går upp direkt. Avskyr nattflyg när jag inte ser något. Men jag gillar att resa för mycket för att låta bli att flyga. Helst hade jag ju velat droga ner mig, men alkohol på flyg/flygplats är inte min grej. Så det är bara att gilla läget (eller sluta att flyga…).
Åh jobbigt. Men starkt ändå att du ändå reser så mycket. Har du provat behandling av något slag någon gång?
Bra tips! Flyger mest med Norwegian och tycker mig känna igen planets motorljud och växlingar. Det är säkert en missuppfattning, men det känns tryggt och välbekant.
Det är ju superbra om ljuden känns trygga. Tror annars att många lyssnar lite för mycket och tror sig höra fel som inte finns.
Jag är dessvärre fruktansvärt flygrädd, även om jag tycker mig ana en liiiiten förbättring sista året. Jag har flugit massor och gör det ganska många gånger per år, dels för utlandsresor men också inrikes för att hälsa på familj och vänner som bor 100 mil söderut i landet. Jag har alltid varit en lite orolig själ, men den riktiga flygrädslan kom efter att jag fått barn. Något jag förstått är ganska vanligt. Värst är det när jag flyger själv, utan man och barn. För mig är det just känslan att jag släpper all kontroll och mer eller mindre lägger mitt liv i händerna på helt främmande människor. Jag är också hypokondriker och oerhört rädd för döden, och jag tror att dessa hänger ihop med flygrädslan. Det är inte sjukdomar eller själva flygningen i sig, utan rädslan för att dö ifrån mina barn.
Jag älskar dock att resa, det gör vi hela familjen. Jag skulle aldrig låta min rädsla stå i vägen för oss att upptäcka världen (även om jag varje gång vi sitter på ett flygplan undrar hur tusan jag tänkte, haha!). Jag har gått i KBT som hjälpte föga, istället har det allra mest effektiva för mig varit att läsa på allt jag kunnat hitta om flygplan, väder, motorkonstruktioner, haverier etc. Har dammsugit nätet på information och märkt att kunskap får mig att känna mig mer trygg. Informerar alltid kabinpersonalen om min rädsla och nästan varje gång får jag kika in i cockpit och heja på piloterna och ställa frågor. Under en resa till Rhodos satt jag en timme i cockpit med piloterna och drack kaffe och småpratade, lite pinsamt men det hjälpte.
Blir ångesten för stark under en resa brukar jag ta ett glas vin, spela spel på telefonen och leka med barnen för att distrahera mig. Flyger jag själv pratar jag ofta med stolsgrannen, har alltid haft turen att hamna bredvid oerhört vänliga och omtänksamma människor. Acceptans är också viktigt. Att acceptera att jag inte kan styra situationen och händer något så händer det. Jag har ju trots allt aktivt valt att sätta mig i flygplanet, jag hjälper inte mig själv genom att sitta och vänta på motorhaveri, en storm eller en terrorattack hela tiden.
Tack för en fin och inspirerande blogg!
Tack för att du delar med dig. Av kommentarerna att döma verkar det vara vanligt som du säger att det börjar när man får barn. Det kan jag verkligen förstå, för då får man ju ett helt nytt fokus på det mesta.
Tror också på det där med fakta, att det är bra. Sen kanske man aldrig blir av med rädslan helt, men kanske kan hålla den i schack så att säga?
Jag drabbades plötsligt av flygrädsla under en lugn flygning från Sverige hem till England och den höll i sig i fem år. Barnen var små och insikten att vi bor på en ö där smidigaste sättet att resa någonstans alltid var med flyg, kändes klart besvärande. Vi var en familj som ofta reste både till Sverige och andra delar av världen. Jag lyckades väl bota mig själv med alla metoder som jag läste i artikeln att man INTE ska göra. Hade alltid en flaska whiskey i handbagaget (det här var före 9/11) och såg till att jag var lätt bedövad när vi startade. Sen använde jag även mina egna metoder som jag själv behandlar mina tandvårdsrädda patienter – djupandning och självhypnos. Så plötsligt under en resa till Indien så försvann rädslan. Poff! Numera älskar jag att flyga!
Vad roligt! Dels förstås att du faktiskt lyckades bli av med rädslan. Sällan man hör om någon som lyckas helt med det. Sen lite kul att whiskyn funkade också. 🙂