De når oss också ibland. Djupt inne i den norrländska skogarna. Långt borta från Stockholms flärdfyllda mingelvärld. Inbjudningarna. Mingel på ambassader och Fina Gatan på Östermalm. Det är tapas och moselviner. Ostbrickor och meze. Snittar och bubbel.
Vi måste ju för det mesta tacka nej. Ibland gör det lite ont. Ibland känns det inget alls. Och ibland kan vi faktiskt komma. För att vi råkar vara i närheten.
Resebranschen är analog. Bloggbranschen är 100% digital. Jag kan skriva samma artiklar på samma sätt oavsett om jag befinner mig i Flakaträsk, Ödeshög eller Timbuktu.
Men om man ska anlita mig för ett samarbete, vill man gärna träffa mig. Har jag märkt.
I förra helgen kom ett mejl. En inbjudan att träffa Uganda. Inte i Stockholm, som vanligt, utan i Göteborg. Jag sliter mitt hår i förtvivlan en stund innan jag skriver det logiska svaret. ”Vi har tyvärr inte möjlighet att medverka denna gång”.
Tänker på bergsgorillorna. Och vandringen till Treriksröset, Uganda, Rwanda, Kongo. På hemväg från Sydafrika sist, träffade vi en svensk tjej på hemväg från 4 veckor i Uganda. ”Ett oerhört vackert land”. Och gorillorna? Jodå, tackar som frågor, de överträffade alla förväntningar. ”3 meter ifrån en Silverrygg”.
Christofer och jag tittar högtidligt på varandra där och då och nickar samstämmigt. Kan nog bli så att Uganda blir vårt nästa afrikanska land.
Men ingen mening att älta det nu.
Några timmar senare kommer ett svar. ”We really want to meet you. Everyone in the ugandian toursitindustri is there. The Permanent Secretary in the Ministry of Tourism and the Head of Uganda Tourism Authority will be there”.
Umeå-Göteborg. Synd att Nextjet precis konkade. Visst hade de direktflyg? Nu blir det Bra i stället med byte på Bromma. Funkis det också.
Göteborg visas sig från sitt bästa. 4:e gången i mitt liv på plats i Sveriges andra största stad. 26 grader har man bullat upp med dagen till ära. För min skull. Varför är jag inte här oftare? Uteserveringarna är överallt och svämmar över av göteborgare, britter (varför är det så många britter i Göteborg i dag? Är det något särskilt som händer?) och Ingvar Oldsberg (jodå han sitter på en uteservering han också).
Jag äter lunch på En Del i Haga. Alla ordvitsar till restauranger förtjänar ett besök. En plocktallrik, ekologiskt, närproducerat och orientaliskt. Det räcker för att göra mig glad, Sitter på uteserveringen förstås. Lena från bloggen Ladies Abroad kommer också förbi. ”4000 ladies” döper vi vår selfie till.
Vi träffar Uganda. Får se en film och lära oss massor om landet. Uganda har ”the Big Five”. Det visste inte jag. ”5 plus 2” lyder deras slogan. För de har ju dessutom gorillor och schimpanser.
Säsongen är egentligen året om, även om man har två regnperioder, mars-maj och oktober-november. Men det regnar inte hela dagar då utan bara någon timme.
Det finns ett särskilt turistvisum som gör att besökare bara behöver söka ett visum för Kenya, Uganda och Rwanda. Jag förstod det på träffen som att även Tanzania ingår i detta, men har när jag sedan skriver detta, svårt att hitta info om detta på nätet?
Sedan blir det någon timme där ute i Göteborgseftermiddagen. Uteservering, en öl, och så massor av sånt där härligt resprat som jag älskar.
Nej, inte säger man väl nej när Uganda kallar!
Fick oxå den inbjudan! Men kunde tyvärr inte åka ner till Gbg igår. Men nu när kag läser om det ångrar jag mig bittert att jag inte åkte…. låter ju som ett fantastiskt land!!! Kram
Ja det var därför jag ändå åkte. Uganda känns som ett underbart land och vi vill så gärna dit!
Det här är förmodligen ett av mina nästa länder när jag bokar in en långresa. Verkar alldeles fantastiskt.
Vi känner likadant! 🙂
Uganda rekommenderas också starkt!! Där finns mycket att uppleva och är ett otroligt vackert land.. Ett möte med bergsgorillorna glömmer man aldrig… En ynnest att få besöka dem ”hemma hos”. Men det finns verkligen många andra djur att uppleva. Det var väldigt omväxlande.
Och så var det ju Botswana som jag lovade återkomma om som också är fantastiskt vackert! Både Okavangodeltat och Kalahari är ett måste om man åker dit. Kalahari var magiskt i sin karghet. Första intrycket var ”vad kan man se här”? –men det var massor! De helt bedårande surikaterna är ett absolut måste! Spendera gott om tid med dem så blir de lite sociala efter en stund. Kalahari är ju jättestort men jag var i Makgadikgadi Pans. Camp Kalahari var t.ex en trevlig lodge. Botswana är tyvärr dyrt då de håller nere ”mass”turism en del, men det var värt varje öre får jag nog säga. Det finns olika kategorier på lodger och de där vansinnigt flashiga tycker jag att man kan avvara..
Jag kan verkligen tänka mig att det är ett minne för livet.
Tack för tips om Botswana. Båda dessa länder kommer vi att försöka besöka inom de närmaste 1-2 åren.
Haha, vi som växer upp i Göteborg har starka känslor till Storbritannien. Fram till 2006 hade vi färja dit och många britter har grundat det staden är och har varit känd för, Dickson, Carnegie, Chalmers…Kul att du var i Haga i mina gamla trakter.
En av mina nära kollegor har bott i Uganda och berättar massor av lockande så det var nog bra att du åkte ner. 🙂
Den färjan har jag åkt när jag var på språkresa. (fast räknar inte in det i mina 4 besök) En av Christofers systrar bor också på Haga (hennes bröllop var ett av de 4:a) Och själva bor vi på Haga i Umeå, men det är väl en annan historia.
Tror att Uganda är fantastiskt faktiskt.
Uganda och bergsgorillorna lockar väldigt mycket! Det skulle vara helt underbart att få uppleva det!
Ja men eller hur!? 🙂