Om man bildgooglar Mauritius dröjer det med all säkerhet inte länge innan man hamnar på en bild av berget Le Morne. En skönhet är hon, 556 meter reser hon sig rakt upp ur havet. Ute på en i övrigt platt halvö i sydväst med böljande sandstränder runt om.
Googlar man istället ”vandring på Mauritius”, hamnar man också här. Öns mest kända och kanske populäraste vandring är att bestiga henne. Alla de 556 meterna.
Det står dock rätt snart klart för oss att en bestigning inte är för oss. Även de unga, starka och äventyrliga vittnar om en rätt svår och brant bestigning. ”A head for heights and a steady foot is needed” som det brukar heta.
Inte för oss alltså längre. Inte för Christofer. Även om utsiktsbilderna där uppifrån lockar och drar i mig.
– Finns det utsiktspunkter även längre ner? Funder jag och lusläser några guider där ute på nätet. Jodå, det verkar det finnas, och innan de branta partierna tar vid dessutom.
Så tar planen form. Vi ska åka till Le Morne och vandra uppåt tills vi får en bra utsiktsvy från ovan och sedan vända ner igen när det branta börjar. Vem har sagt att man måste gå ändå upp, liksom?
Vi anländer till området vid Le Morne på självaste julafton. Åker först ut till de där sandstränderna nedanför berget. Här ute ligger ett par lyxresorter med helt orimliga prisbilder. Men också, och det måste man älska Mauritius för, en publik strand i mitten. Dit alla kan åka och bada. Lokalbor och budgetturister som oss. Lika fint, men gratis.
För att nå starten på bestigningen måste man sedan åka tillbaka ut på stora vägen, B9 igen och fortsätta någon kilometer söderut, tills stora skyltar visar in en på en grusväg. Nu märks det att detta är en UNESCO-världsarv, för området är inhägnat och bevakas av en vakt.
– Ni kommer för sent! Säger vakten med bestämdhet. Vi stänger för nya vandrare redan klockan 14:30.
– Men, säger vi och lägger våra söta huvuden på sned. Försöker så gott vi kan att se alldeles bedårande ut.
– Vi ska inte gå ända upp, bara till första utsiktspunkten. Sen kommer vi ner igen.
Vakten låter sig bevekas och släpper in oss.
Vandringen uppåt går längs en bredare väg. Först i trädens skugga, men snart nog kommer vi upp så pass att vi hamnar i den obevekliga klockan-3-solen. Och nu går det trögt, även om stigen är enkel och stigningen måttlig. Svetten sprutar i hettan och hur vi än försöker dricka ikapp, nästan svartnar det för ögonen.
Nåväl vi tar det lugnt och fint med många vätskestopp och är efter en stund uppe vid en viewpoint med fri utsikt norrut. En mycket bra vy får vi härifrån, plus att vi ser vägen upp mot toppen och ett antal sällskap som kämpar på däruppe. Ett metallkors markerar toppen.
Men detta är alltså inte för oss dag. Vi går nedåt igen härifrån, men tar omvägen förbi ytterligare en utsiktspunkt söderut. På vägen ner springer vi på en stor flock apor.
Vår variant av Le Morne-bestigningen blev en lagom utflykt på någon timme. Enkel vandring (förutom hettan då) och härliga vyer över havet och kusten. Ibland behöver man helt enkelt inte gå ändå upp på toppen av ett berg för att njuta av det.
Historien om världsarvet Le Morne
Under 1700- och början av 1800-talet fördes mängder av slavar hit från det afrikanska fastlandet, för att arbeta på de sockerplantage som anlades på ön. Mauritius var också en viktig hubb för slavhandeln längs hela den så kallade östra rutten.
Berget Le Morne blev känt för att förrymda slavar flydde hit och lyckade skapa sig en fristad på det branta och otillgängliga berget. Efter slaveriets avskaffande på Mauritius åkte en grupp poliser till berget den 1 februari 1835 för att tala om för dem att de nu var fria människor. Slavarna missförstod dock insatsen och hoppade utför klipporna. Sedan detta firas dagen av mauritiska kreoler som den årliga minnesdagen för slaveriets upphörande.
De muntliga berättelserna om de förrymda slavarna på Le Morne har gjort berget till en symbol för slavarnas kamp för frihet, deras lidande och deras offer, inte bara för Mauritius utan för alla de länder som slavarna kom från. Av den orsaken blev Le Morne ett UNESCO-världsarv den 6 juli 2008.
Läs också: Black River Peak – Vi vandrar upp på Mauritius högsta berg
Missa inga inlägg. Glöm inte att följa 4000mil på Facebook och på Instagram.
