Petra i Jordanien – en komplett guide till ett av världens sju nya underverk

Den där andäktiga stämningen som lätt infinner sig när man äntligen står inför en av sina mångåriga resedrömmar. Ett av världens 7 nya underverk till på köpet. Klippstaden Petra i Jordanien har jag rest till om och om igen i fantasin. Nu är jag här på riktigt.

Högtidligt. Men också lite stressat. För det är ju nu det gäller. Har man valt rätt tid på året? Har man startat sin tur tidigt nog? Eller kommer det att vara crowded där inne? Crowded över vett och sans, så där att man inte kan njuta?

Jag besöker Petra tillsammans med en bokad guide. Det är längre att gå än jag trodde. Först längs en grusväg. Sedan kommer man in i kanjonen. Mäktigt. Fast mycket folk redan. Svårt att ta sina bilder som man vill ha dem.

Skattkammaren (the Treasurement), Petras mest kända byggnad är också ganska hektisk. Och varför går folk ända fram och ställer sig framför Skattkammaren? ”Jag vill sabba andras foton.” Eller?
Två män rider förbi på varsin kamel. Jag sliter upp kameran, fotar i farten. Jag vet ännu inte att hela min dag i Petra, liksom många av mina dagar här i Jordanien, kommer att vara fyllda av kameler på alla ledder.

Nabatéerna heter det folkslag som byggde staden. Högg ut den ur klippan. Floden som en gång grävt ut kanjonen som utgör Petras enda ingång, leddes om i ny bana. Dricksvatten leddes in i tillräcklig mängd via kanaler i sidan i kanjonen. Men striderna mot romarna var ständiga och obevekliga. Man fick ständigt vara rädd att romarna skulle förgifta vattnet man ledde in. I 300 år bestod rikets storhetstid och Petra försvarades. Till sist intog romarna staden och nabatéernas storhetstid var över.

Bortanför Skattkammaren är det lugnare. Min guide passar på att be. Vi dricker myntate och samtalar i skuggan. Om livet, stroken och USA. Alla hatar dem men alla skulle ge vad som helst för att få bo där. En sammanfattning av hela Mellanösterns mycket komplicerade förhållande till jätten i väst.

Sedan skiljs vi åt. Guidningen är slut. Min guide hjälper mig att markera ut på kartan vart han rekommenderar mig att gå. På egen hand och i egen takt. Som jag gillar det allra bäst.

Jag är inte riktigt förberedd på det fyspass Petra är ändå. Vill man se det bästa får man plocka höjdmeter. Sedan ge tillbaka dem och börja om med nästa höjd. Först går jag upp mot Ad-Deir, Klostret (the Monestery). Fin vandring upp. Åsnor passerar hela tiden med mänsklig last. ”Amerikaner!” tänker jag fördomsfullt. Fast så vitt jag vet kan det förstås lika gärna vara prima äkt-svenskar som köper sig en åsneritt upp. Där uppe finns ett mysigt café. Jag köper mig en färskpressad juice, en banan och en kaka. Tar en som ser lokalbakad ut, inte nåt sånt importerat trams. Använder wi-fi’t.

Sedan är det dags att gå hela vägen ner igen. Och så upp bakom de imponerande Royal Tombs. Där bakom finns en trappa. Vet inte så många om det här? Eller är det för jobbigt att gå upp? För 45 minuters uppåt här finns en av världens coolaste utsiktspunkter. Alltså seriöst. En av världens! Platsen är förstås paxad. En beduinfamilj har kallat marken för sin, satt upp ett tält och säljer förfriskningar. Vill man ha utsikten och selfien måste man köpa något. Fair enough, jag har inget problem med sådana arrangemang. Det blir ytterligare en färskpressad juice.

Petra by night

Sen får man vandra tillbaka hela vägen. Genom siq och allt. Vila några timmar, ta sig en snabb middag. För halv åtta är det dags för Petra by Night. Vandrar samma väg förstås, genom siq’en. Nu med tända ljus varje meter. Framme vid Skattkammaren hundratals tända lyktor. Stämningsfullt. Men det fylls på med oroväckande mycket folk. Hela utrymmet blir knökfullt av människor och tyvärr försvinner mycket av stämningen när det blir så fullt. En lite ljusshow körs, Skattkammaren poppar runt i rosa, blått och grönt några varv. Och så går alla tillbaka igen.

Alltså… inte helt meningslöst och dåligt, men helt klart lite sämre än jag tänkt mig innan. Hade för höga förväntningar på by Night, helt klart.

Men Petra totalt sett, är förstås grymt!

Praktiska tips inför ditt Petra-besök

Var ska man bo i Wadi Musa?

Wadi Musa är alltså den stad som ligger direkt i anslutning till Petra. Det finns förstås massor av hotell att boka in sig på i olika prisklasser. Bästa av alla måste helt enkelt Petra Guest Hose vara. Ligger direkt utanför grindarna till Petra och råkar dessutom vara det enda hotellet i hela Wadi Musa som serverar öl. Den enda värdiga drycken efter 8 timmar i ökendamm och 33-gradig hetta.

Fler trevliga hotell i Wadi Musa hittar du här.

Tid på dygnet – att besöka Petra i Jordanien

Man bör absolut tillbringa natten innan på plats i Wadi Musa så att man kan påbörja sin tur så tidigt som möjligt. Petra öppnar redan 06:00 och jag kan faktiskt inte komma på en enda anledning till att man inte skulle hänga på låset redan då?

– Frukost? säger du nu, med ett frågande tonläge.
Tänk inte på det, säger jag då. Inne i Petra finns otaliga små teahouses som gärna serverar dig en stärkande frukost, sedan du sett de viktigaste och mest kritiska delarna av Petra.

Sedan återvänder du förstås på kvällen, i tid för Petra by Night, sover en natt till och först följande dag åker du vidare. Den stressade besökaren kan istället anlända eftermiddag, göra Petra by Night samma kväll och genomföra ett vanligt besök i Petra dagen efter. Samt åka vidare till nästa destination efter välförrättat värv. Funkis det också, men som sagt, högre tempo.

Veckodag

Petra by Night genomförs på måndag, onsdag och torsdag kväll. Om man vill se detta, måste man tajma in någon av dessa kvällar på plats.

Guide eller inte

Den eviga frågan. Guide, säger jag då. Jag tyckte att det tillförde mitt besök ganska mycket. Särskilt som jag kom som ett oskrivet blad. Hade sett bilderna i 20 år, men aldrig hört historien om folket som skapade denna stad. Min guide lämnade mig inne på området med omsorgsfulla instruktioner om var jag skulle gå mer, så jag fick massor av egentid också i Petra.

Hur lång tid tar besöket?

3-5 timmar sa min chaufför. 7,5 timmar säger jag, för det var vad jag behövde för att göra denna sevärdhet någorlunda rättvisa. Plus Petra by Night då förstås.

Hur gör man med mat och dryck?

Allt finns att köpa inne på området, så ta inte med något. Det är positivt att gynna de lokala handlarna på plats.

Lämplig klädsel?

Detta är ju inte religiös plats, så restriktioner i den vägen finns inte. Bekväma hikingskor är ett måste, i Petra går man massor! Något på huvudet kanske mot solen?

Vilka delar får inte missas?

Siq’en dvs kanjonen in till Petra är ju förstås första måstet. Den är ju också omöjlig att missa i och med att det är enda vägen in. Samma med the Treasurement. Det är här man hamnar efter siq’en, så det går av sig själv. Att döma av mängden folk här, verkar många inte ta sig så mycket längre.

Men man måste ju förstås fortsätta in. Det finns ju en hel stad där bakom. Amfiteatern, alla de mäktiga gravarna på rad.
När det liksom ar slut, ska man fortsätta längst bort. Bortanför restaurangen och alla kamelerna som väntar på ryttare. För här börjar vandringen upp till the Monestrary. Vandringen, säger jag, för alternativet att rida åsna upp, tänker jag inte ens kommentera.

Och sista av allt går man förstås uppför trapporna bakom the Royal Tombs. Ända upp till det lilla kaféet längst bort där vandringsstigen slutar. Beställer en färskpressad juice och sätter dig ner en stund. Försöker samla tankarna och bara vara här och nu i stunden. För det är ju just det här man drömt om i 20 år eller mer.

Karta

Glöm inte att ta ett kartblad i entrén. Det är absolut nödvändigt för att hitta runt till alla höjdpunkterna inne i Petra.

Petra by Night eller ej?

Jag skriver ju ovan att jag blev lite besviken. Men ändå, när det nu finns liksom. Om du har möjlighet att arrangera ditt besök så att du kan vara med på Petra by Night, så gör absolut det. Men om det helt enkelt inte går, så överlever man det scenariot också. Ska vi säga så?

Läs alla mina inlägg från Jordanien här.

Vill du läsa fler av våra reseberättelser och resetips? Glöm inte att följa 4000mil på Facebook.