Många resesaker blir bevisligen lättare och lättare ju mer man reser. Att boka transporter och hotell, att hitta de bästa restaurangerna, att veta vad man själv mest av allt gillar att göra på resa.
Men. Det finns också några saker som bevisligen bara blir svårare och svårare ju mer man reser. Åtminstone för oss.
Lära sig ortsnamn
– Vart ska ni sen? Frågar någon artigt under resan.
– Ehm…? kommer det bara från mig. För jag vet ju precis vart vi ska. Att vi ska åka tåg dit, att hotellet har en härlig terrass mot havet. Och att vi ska vandra mellan byarna där. Och att just vår by börjar på V, det vet jag ganska säkert. Men vad orten heter? Nej det kan jag för mitt liv inte komma ihåg. Jag har 4 bokade resor efter denna. Och tre till i researchstadiet, där jag som bäst läser Lonely Planet och googlar. Så när sjutton skulle jag orka och hinna lära mig namnet på just denna lilla ort som vi ju bara ska stanna i, i tre nätter?
Valutor
Förut hade jag ett antal valutor i huvudet. Men över tid känns det som att de flyter ihop och jag får svårare och svårare att lära mig vad valutan i ett land heter. Känns som jag har varit på både en två ställen utan att alls lära mig namnet på valutan faktiskt. Vad heter den tex i Burma? Ingen aning och jag har som sagt varit där. 2 veckor tillsammans med tonvis av smutsiga sedlar.
– Det kostar 52 pengar, brukar vi säga till varandra nu för tiden på resa. Enklast så.
Nästa fråga blir, vad sjutton är pengarna värda? Växlingskurser har vi också svårare och svårare att hålla rätt på. Vi betalar och ser glada ut. Men hur mycket ska man ta ut ur automaten? 200 eller 700.000?
Prata språket
När vi reste mindre samlade vi ofta på ord under resan. Försökte lära oss så mycket av språket som vi hann plocka upp. Vi kan till exempel fortfarande säga fråga efter priset på kinesiska och sedan upprört utbrista ”Alldeles för dyrt”:
”Dor chen?” och ”Tai guela!”
Men det går trögare och trögare har vi märkt att tillägna sig fler språk på det sättet. Nu för tiden blir det inte så många ord som förr. Det är som att det inte riktigt får plats på hårddisken.
Hålla isär alla gjorda resor
Detta är normalt sett Christofers paradgren. Att blanda ihop resorna alltså. Och det beror inte på stroken, för så var det även innan. När jag säger en ort, så minns han inte hur det såg ut där. Eller i vilket land det låg eller på vilken resa vi var där? Han kan minnas en restaurang, men måste fråga mig i vilken stad den låg. Osv.
Själv trodde jag länge att jag var ofelbar på detta. Stenkoll. Tills Alva nämnde att hon ville besöka Man Mo-templet i Hong Kong.
– Det ligger ganska långt från centrum, säger jag då. Och var inte jättemycket att se om det inte vore för den där kinesiska massvigseln som vi råkade hamna mitt i. Där börjar min röst att tveka. Blicken flackar. Jag blir tyst någon sekund. För nu tänker jag ju på ett helt annat tempel. I Kuala Lumpur. Man Mo ligger ju 5 minuter från vårt bokade hotell i Hong Kong.
Vad tycker du är svårast när du reser?
Vill du läsa mer om våra resor? Glöm inte att gilla 4000mil på Facebook.
Mycket igenkännande inlägg! Det där med valutor är riktigt krångligt nu för tiden. Jag brukar kalla det ”pickadoller”. Så inom kort kommer jag att handla med pickadoller från Usa, Tanzania och Kenya.
Det var ett bra ord! 🙂
Känner såååå igen mig! Jag är ytterst tacksam för iPhones platstaggning av bilder! Även google maps ”Spara” funktion hjälper mig att komma ihåg restauranger/byar/platser. Men valutor…. blev väldigt glad när jag efter några timmar på plats insåg att Polen inte har euro. Allt blev lite billigare då… 😜
Hehe, ja den är ju jobbig, att tro att det är en valuta med ett annat värde. 🙂 Har dock inget minne av vad valutan hette i Polen eller hur mycket den var värd. 🙂
Enormt mycket igenkänning när det kommer till just valutor! Tågluffade genom Europa i somras och det var verkligen bara att släppa växelkursen över natten för att ha en chans att hålla koll på vad saker kostade. Vi använde väl en sex-sju st olika under två veckors tid.
Tur att många har Euro ändå. Det var ännu värre förr i tiden på tågluffen. 🙂
Håller helt med. Bra inlägg. Har kanske med åldern att göra (också).
Kanske lite, lite. 🙂
Känner igen mig JÄTTEmycket med ortsnamn och valutor. Sen ett tag lär jag mig sällan vad valutorna heter i de olika länderna, tyvärr. Men brukar ha hyfsad koll på kursen. Fraser på det lokala språket har jag aldrig intresserad mig för. Men hålla isär resor är jag ganska bra på. Har fortfarande sällan problem att skriva om någon resa nästan två år senare och är sällan jag blandar ihop ställen/sevärdheter/restauranger.
Hehe, trodde inte att det kunde hända mig heller. Förrän den där tempel-incidenten. 🙂
Lite roligt att läsa. Känner igen mig i en del. Maken skulle också känna igen sig för när vi pratar om gamla resor så konstaterar vi att vi blandar ihop. Ibland när vänner frågar när vi var i det landet eller den staden som kommer vi inte ihåg riktigt när det var, bara att vi varit när. Ibland känns det som att vi reser för mycket och inte kan lagra och de som frågar som bara lite tycker vi är konstiga som inte kommer ihåg.
Det var faktiskt därför jag började med bloggen. För att dokumentera medans jag fortfarande kom ihåg. Så att andra skulle kunna ha nytta av min kunskap om ett resmål, innan den försvann. 🙂
Valutorna är svåra att ha koll på, allra helst i efterhand. Annars har jag bra koll på platser (namn kan vara klurigt i länder med knepiga språk), när jag/vi reste och var vi reste, hur hotellen såg ut (eftersom jag fotar alla rum) och så vidare. MEN! Det har nog att göra med att jag har struktur som få andra i bildarkivet och det sitter jag med nästan dagligen. Det hjälper mig en hel del och det är jag väldigt glad för. 🙂
Jag tror jag minns varenda hotell jag någonsin bott på, medan Christofer förmodligen inte minns ett enda. 🙂
Oj vilken igenkänning! Vi säger också alltid ”pengar”. Och ibland lyckas jag inte ens lära mig att säga ”tack” på språket. Pinsamt! Minns massor av saker. Jag kan ha en jättetydlig bild av en viss händelse. Jag kan se det SÅ TYDLIGT framför mig. Men vilken stad? Vilket land? Vilken världsdel? Nej, det vet jag inte …
Då är du som Christofer, han minns också alla detaljer. Och maten! Men inte var vi var. 🙂