Ni brukar ju få följa med oss på våra resor. I en redigerad sociala medier-version i alla fall. Men hur är vi egentligen att resa med, på riktigt liksom?
Hur Gunilla är att resa med
– Antingen så älskar man det eller så hatar man det? Föreslår jag till Christofer som en start till den här samtalet. Eller älskar och älskar, det var väl ett stort ord. Men uppskattar, det är bättre.
Om man är som jag, att man vill ha ut maximalt av sina resor. Plocka gobitarna på varje resmål, hoppa över turistfällorna och inte slösa någon tid däremellan. Men liksom inte orkar göra researchen själv. Då uppskattar man säkert att resa med mig. För jag har ju stenkoll på trevliga restauranger, skybars med utsikt, bästa vandringen i området, osv. Och även hur man ska ta sig från flygplatsen till hotellet och vilket väder man ska packa för.
Men sen tror jag att det finns en människotyp som skulle hata att resa med mig också. De som inte vill göra några planer i förväg, utan bara ta dagen som den kommer, strosa runt planlöst. Eller de som vill sova länge på mornarna. Gud vad de skulle avsky mig som resesällskap! Eller de som bara är ute efter en solbränna. Fast de skulle nog inte avsky att resa med mig lika mycket som jag skulle avsky att resa med dem. Jag skulle nog vara den som led mest.
Shoppingresenären skulle också få svårt med mig. Så fort det vankas shopping blir jag trött i benen, yr i huvudet och måste åka tillbaka till hotellet och vila.
De där planlösa skulle jag ju få lura hela tiden.
– Åh kolla där, det ser intressant ut. Ska vi gå fram och titta? Ska vi prova den här vägen upp på höjden och se om det finns någon trevlig restaurang med utsikt och omskriven risotto där uppe? Typ. Och så omärkligt leda dem rätt.
Christofer:
– Du är påläst och ganska rejält bestämd. Du vet precis i förväg vad du vill ha ut av dagen. Sedan är du väldigt ivrig också. Du är lite bredd att ”gå över lik” eller i alla fall trängas lite för att tex få bästa utsiktsplatsen på ett visst tåg. Om du innan bestämt dig för att du vill stå så att du ser vattenfallet från en viss linbana, när linbanan rullar igång, nog fasen står du där i bästa position mot vattenfallet också. Jag blir ju lite generad då, jag är en sån som aldrig trängs utan hellre väntar till sist, även om det innebär att jag blir utan utsikt.
Sen kan du vara lite nojig ibland. Särskilt över vädret. I och med att du laddat så mycket vill du ju så gärna att allt ska bli perfekt på den där utflykten till det där stället. Och visar väderapparna fel, blir du nojig.
Du är aldrig rädd för att gå och att gå långt på resa. Oavsett om det är vandring i fjällen eller storstad. För mig är det positivt, jag gillar ju också att gå, men jag kan tänka mig att andra skulle kunna tycka att det blir många steg på en dag med dig.
Sen gillar du ju att fota på resa och är bredd att lägga ganska mycket tid och extraenergi på att få exakt rätt vy vid exakt rätt tid på dagen. Du har googlat upp innan och vet när solnedgången infaller och att det ska finnas en utsiktspunkt där uppe som ingen annan hittar till.
Jag är ju van, men det måste ju vara jättekonstigt för en majoritet av människor tänker jag.
Ylva, Gunillas syster:
Det är många ställen som jag inte skulle ha kommit till om det inte vore för dig. Jag gillar ju också att researcha innan en resa, men når inte upp till din nivå. Du är extremt påläst. Vi två kan ibland vara lite olika, och ha olika intressen på resa, men det brukar lösa sig.
Det negativa är väl att du ibland vill hinna med lite för mycket, du packar dagarna fulla med aktiviteter, medan jag skulle kanske ha velat ha mer andrum ibland.
Hur Christofer är att resa med
– Jag tror att jag är lätt att resa med. Jag hänger med på det mesta och är alltid positiv och nöjd liksom. Säger Christofer.
Den typ som jag skulle ha svårast att resa med är väl de som inte vill göra något alls på dagarna. Typ bara ligga i en solstol. Då skulle jag bli rastlös. Men annars är jag bra på att anpassa mig.
Gunilla:
Jag kan bara hålla med. Du är verkligen en dröm att resa med på många sätt. Du säger aldrig nej, det där vill jag inte göra, utan hänger alltid på. Och om det blir fel ibland det jag planerat och bokat så köper du alltid läget ändå med glatt humör. Du blir aldrig irriterad när min planering strular.
Det jag kan känna ibland när jag är trött och inte orkar hålla ihop resan riktigt som jag brukar, är att jag kunde önska mig då att du lite kunde ta över reseledarskapet. Men då har du nollkoll förstås, har lagt allt i min händer och vet knappt på vilken ort du befinner dig, visar det sig.
Sen uttrycker du ju sällan starka åsikter om hur dagen ska tillbringas. För mig som har många egna åsikter är ju det något bra. Men för andra kanske det skulle vara frustrerande. De som vill att någon annan ska ta lead, typ?
Ylva, Gunillas syster:
Christofer är kravlös och enkel att resa med. Hänger med på allt.
Christofer brukar vara ganska rolig också, skämtar och spexar. Skojar med barnen. Det finns några klassiska situationer som alla i familjerna alltid kommer att komma ihåg. Som hans grimaser som han körde på kryssningen i Karibien. Och plötsligt när han apade sig som värst, insåg vi att en försynt filippinsk servitris stod och stirrade skräckslaget på honom.
Eller på Legoland när han smetade grillsås från revbensspjällen över hela ansiktet, och så lugnt satt så medan han upprepade om och om ingen:
– Jag tyckte att det var jättegott jag.
Ja ungefär så är vi alltså att resa med. Egentligen. Låter det som skräcken och mardrömmen att resa med eller som två personer ni skulle vilja ha med på resa?
Hej! Kul vinkling som vanligt. Skulle nog kunna resa med er :-). Om jag kunde välja själv att istället för att gå till vissa ställen ta lokalbussen, eller välja att dra på shoppingrunda, gärna i en lite off förortsmall istället för det där researchade templet :-).
Har t.ex aldrig sett den liggande Buddan efter mina 7 Bangkok-besök…
Fast natur/vandringsresor är inte min grej..
Blandar ensamresande med sällskap, gillar båda :-). Men har evt. lite svårt med typen som tror att man måste göra allt ihop hela tiden för att man reser ihop, eller den som hela tiden säger ”jag gör det du gör” utan några som helst egna idéer ;-).
Är ibland den som dockar in o dockar ut på resor, ex 2 veckor på Kuba ist.f 3 ..hoppade Vinales o tog några extra dagar i Havanna.. HCM-city+ Hongkong i st.f Kambodja+HCM+BKK.
Gör gärna mycket, bara jag får komma hem till hotellet som såklart ligger centralt med bra kommunikationer o vila knäna mellan skiften, men gillar att ha lite luft i planeringen..
Ja nu får man väl bara se tiden an när man kan komma iväg igen :-)…. börjar bli en jäkel på att claima pengar lr vouchers tillbaks…
Hehe där skulle vi fördela på oss, jag till templet och du till shoppingen. 🙂
Jag är alltid noga med att prata om det innan, när jag reser med andra än Christofer. Att det är ok att dela på sig ibland och göra olika saker. Jag tillbringar hellre dagen själv än gör något tråkigt.
Roligt att läsa! Jag skulle gärna resa med er 😀 Jag känner igen mig väldigt mycket i Gunilla: sköter planeringen, stenkoll på vad man kan se och göra och vart man får bästa vyn på sevärdheter samt nojig över vädret. Dock är det min sambo som fotar mest så jag är beredd att spendera många timmar på sevärdheter för att vänta på rätta ljuset eller vinkeln, eller tom återkomma till platser beroende på ljus, tid på dygnet etc 😀
Kul att vi är lika. 🙂
Komma tillbaka för annat ljus, jo den har vi gjort också.
Jag är precis som du och min man som Christofer. Undrar om det skulle funka att resa ihop eller om vi skulle krocka med att ha planerat olika. Fast kanske skönt om man hade planerat att ta varannan dag ”ledigt” och låta den andra styra. Då vet man ju att det blir något bra av den dagen och kanske kan slappna av och bara följa med.
Om jag hade planerat allt från start och resesällskapet ”just in time” på resmålet kommer på att ”ska vi inte göra det här i stället?”, det skulle jag nog eventuellt ha svårt med.
Men att bara följa med när någon annan har planerat och det var tänkt så från början, det njuter jag alltid av.
När jag var i Berlin var det tex så. (Och då visste jag också att jag hade en helt egen dag på slutet)
Jag drömmer om att få en överraskningsresa någon gång av Christofer där han planerat allt i detalj, men det kanske aldrig händer? 🙂
Kul! 😊Ni låter precis som jag och min man Johannes. Jag planerar och vill få ut maximalt av våra resor samtidigt som jag helst undviker sånt som man måste se och istället letar naturupplevelser. ”Vila kan man göra hemma!” Roligt det om att C ibland knappt vet var han befinner sig. Det är samma sak med min man. Ibland när vi har åkt iväg undrar han i vilken stad/by vi ska sova den första natten. Men han är alltid på och tycker att det är roligt.
Börjar vi ana drag som är typiskt manliga och kvinnliga här, rent av? 🙂
Ibland kan Christofer fråga mig stressa dagen innan en resa; ”Nu måste jag få ordning på det här, vart är det vi ska egentligen, hur många dagar där och vad ska vi sen? Och vad är det vi ska göra” och så får man dra itineraryn. Som han sen glömmer igen.
Bortser man från morgontröttheten så. Jag sover ju lite för länge när jag reser själv men går å andra sidan inte och lägger mig på kvällarna heller. I Singapore förra året, där jag reste själv, vaknade jag vid 9 och slappade i mig en frukost i en timme. Sen ramlade jag ut från hotellet vid 11. Men jag var tillbaka först vid midnatt och redigerade sedan bilder i ytterligare ett par timmar.
Men ja, ni verkar reko att resa med i övrigt. Jag menar, man kan ju bestämma en tid efter lunch då vi ses. 😉
Hehe, ja vi får göra så, stämma träff senare. 🙂
Jag är nog lite som Gunilla och min man som Christofer tror jag…
Min man uppskattar det och hänger gärna med på det jag planerat..
Jag tycker skulle verkligen vilja hänga med på en resa med er !
Ja vi verkar vara ett gäng med ungefär samma resepreferenser! 🙂