Dag 3 – South West Coast Path: Newquay-Perranporth

Idag börjar vår vandring med ett litet äventyr. Leden ska korsa River Gannel precis söder om staden Newquay som vi spenderat natten i, och detta låter sig inte göras helt utan vidare. Tidvattnet styr hur korsandet kan gå till. Vid högvatten tar man en båt över, eller måste annars gå långt runt. Vid ebb finns en gångbro över Gannel. Sedan, i tiden mellan dessa två, vet man inte riktigt. Det kan eventuellt förekomma tider när varken det ena eller det andra funkar.

Vi är alltså ålagda viss research denna morgon innan vi ger oss av. Först av allt, hur ser tidvattnet ut? Jo vi har högvatten klocka 09:35. Båten går därmed till och med 12:35, får vi till oss. Båten kostar 1:50 pund, men kan man betala med kort tro? Vi har inga kontanter alls på denna resa.

Vi frågar vår hotellvärd, men han går bet på att ta reda på informationen.
– Men det borde gå med kort, säger han. I och med pandemin försvann kontanterna här i Storbritannien, numera har jag aldrig kontanter på mig.

Gott så, vi är redo för avgång.

1 timme tar det att vandra ut ur Newquay och bort till Gunnel. Vi hittar det lilla cafét vid trappan ner till båten. Men nej, ve och fasa, ”only cash” står det ju på skylten!

Vi gör oss redo att handla varsin maffig körsbärscroissant i caféet för att samtidigt kunna prångla ut några extra slantar ur korttransaktionen, men nej det behövs inte. För den moderna tiden har hunnit i kapp även färjkarlen, säger damen i kassan. Numera funkar även kortbetalning. Trots skylten.

Vi rasslar ner för den långa trappan och vår alldeles egna färjkarl gör sig till och med besvär att skoja lite med oss först om vi inte vill simma istället, innan han packar ner oss i båten och kör över. Så var det lilla äventyret gjort. Men det ska visa sig att dagen bjuder på fler.

Ser du gångbron där nere under vattenytan?

På denna sidan av floden tar sanddyn-vandring vid. Först följer vi stranden i vattenbrynet, men sedan måste vi upp på dynerna för att forcera högvattnet. Vi tar av oss skorna inför båda uppdragen.

Mitt i sanddynerna tar vi en paus och fikar lite banan.
– Ta på dig skorna, säger jag till Christofer. För det tänker jag göra. Så att man inte kliver på en tagg, när sand blandas med vegetation.

Men nej, det ska han alls inte göra, det går så bra så att gå barfota här. Vi traskar på. Genom nya dyner, genom snåriga buskage, på stigar. Så vill även Christofer ta på skorna. Bara det att nu har han bara en sko kvar, fästad utanpå ryggsäcken.

Jag får gå tillbaka och leta i den labyrint av stigar son dynerna består av. Var skjutton var det nu vi gick egentligen? Allt ser dessutom annorlunda ut från andra hållet. Som tur är hittar jag så småningom skon och vår vandring kan fortsätta.

Nästa äventyr för dagen består av ett möte. Vi möter en entusiastisk man som längtat och väntat så länge på oss. Eller i alla fall på några svenskar, liksom. För hans son bor i Sverige och det vill ha gärna berätta om för någon som känner till metropolen Surahammar. Och det gör ju jag förstås. Det blir en trevlig pratstund.

Sedan rör vi oss uppför berget till fårahagar, grässlänter och stup mot havet. Som vi är vana numera. Så blåser det upp, en så stark vind att man nästan tar felsteg på stigen. Tur att det blåser från havet, i alla fall. Inte mot. Leden går nedåt igen längs en sandstrand och så upp på ett berg med militäranläggningar. Mera blåst och vi kurar i byarna som känns som uppemot 20 sekundmeter innan vi får vår sista strand för dagen i sikte.

Det blir en lång och skön promenad i ebb längs stranden innan vi avslutar med pizza i badorten Perranporth.

Fakta om vandringen

Dagens vandring gick från Newquay till Perranporth, 18,2 kilometer och 26291 steg. Vi gick 162 meter uppför och 144 meter nedför. Vi var ute i 7 timmar inklusive, båttur, skoletande och raster.