Stenlabyrinter. Visst är de vackra. Och mystiska? Man stöter på dem lite här och där i Sverige. Beundrar dem. Kanske går i dem. Förundras och undrar.
– Hur länge har du legat här? Vem byggde dig? Och varför?
Gamla stenlabyrinter återfinns över hela världen. Mönstret som labyrinterna skapar är gammalt och känt i historien sedan cirka 3000 år. Man tror att mönstret har sitt ursprung någonstans i Medelhavsområdet. Samma mönster finns på mynt från Knossos i Grekland, på lertavlor som hittats i Rom i Italien, på kyrkväggar i Frankrike och på ett kloster i Nepal, bara för att nämna några platser.
I Norden är de som vanligast och allra helst då längs Norrlandskusten. Här finns hela 100 stycken. De hittas främst ute på öarna, där de väl fått ligga kvar ostörda. Men alltid i anslutning till bosättningar och fisklägen.
Med hjälp av mätning av lavtillväxt (lichenometri) och stenytornas vittringsgrad har man kunnat datera labyrinterna. De svenska stenlabyrinterna är åldersbestämda och är från 1300- till 1800-talet. Stenlabyrinterna kallas traditionellt för Trojaborgar eller Jungfrudanser.
Vi träffar på dem ibland på våra utflykter och vandringar. På Blå jungfrun, längs Höga kusten. I Norrbotten. Mäktiga, mystiska, märkvärdiga. Men varför finns de egentligen? Vad har man haft dem till?
Forskarna vet inte varför man byggde dem. Men det finns två huvudteorier.
Dels har vi den där Jungfrudansen. Den hör ihop med en lek där det står en yngling i varje öppning, som sedan springer i labyrinten och ser vem som kan komma fram först till jungfrun som står i mitten.
Men detta kan inte ha varit hela förklaringen. Varför skulle seden att bygga labyrinter vara så utbredd om de bara var till lek? Och varför så många längs kusten och i anslutning till fiskelägen? Nästa teori är magi och vidskeplighet. Kanske gick man i dem för att få ett lugnt hav och god fiske- och jaktlycka.
Vid den nästan överväxta labyrinten i Blackhamn, söder om Bjuröklubb, läser vi följande på en skylt:
Från Kalix socken i Norrbotten berättas att fiskarna förr i tiden gick i labyrinterna för att locka till sig otursgubbarna. Från labyrintens mitt sprang de sedan snabbt ned till båtarna och sköt ut från stranden. Otursgubbarna var tvungna att söka sig ut samma väg som de kommit in i labyrinten och hann inte med i båtarna!
Lugnt hav, fiskelycka, efterhängsna otursgubbar och jakten på vackra jungfrun alltså. Oavsett anledning finns de kvar och skyddas av fornlämningslagen. För vem som helst att springa i och för magin att bevaras.
Läs också: Blå jungfrun nationalpark – en plats som andas magi
Missa inga inlägg. Glöm inte att följa 4000mil på Facebook och på Instagram.
