Hur man ”gör” templen i Angkor Wat

Angkor Wat säger man lite slarvigt, men det är i själva verket endast ett av 100-tals tempel i närheten av Siem Reap i Kambodja.

Vilka tempel ska man se, vilka är bäst, vad tar man först och vad sparar man till sist?  Vilka tempel är bäst för soluppgång, vilka för solnedgång? Vilka har skuggande vegetation som gör att de funkar även mitt på dagen? Turisttrycket är dessutom hårt och helst vill man ju inte följa samma ström som tusentals andra. Templen är mystiska, stilla platser. Idealet vore att vandra runt alldeles ensam och och känna sig som den franska upptäcktsresande som en gång hittade en hel värld av tempel mitt ute i djungeln.
Nu kommer inte just det att hända, det är VÄL upptrampade stigar vi beträder, om vi säger så. Man möter betydligt fler skrikande asiatiska tjejgäng som poserar med v-tecken framför de mest kända vyerna, än mediterande buddistmunkar. Tyvärr…

Vi tyckte att det inte var helt självklart hur man skulle ta sig ann denna världssevärdhet och efter fem dygn på plats är vi långt ifrån några experter, men har i alla fall en bättre idé än innan vi åkte. Här kommer därför våra bästa tips för att ”göra” Angkor Wat.

Bästa tiden att besöka Angkor Wat

Högsäsong är november-februari, den torra svala perioden. Mars-maj är oändligt varmt och resten av året regnsäsong.

Vår första kväll i Siem Reap (17:e december) berättade man för oss att man nu befann sig i ”den kalla veckan”, dvs den enda veckan på året då det var lite kyligt.
Utan att ha besökt Siem Reap/Kambodja någon annan tid på året, är vi böjda att tro att detta kan vara den allra mest optimala tiden för ett besök, klimatmässigt (dock finns det nog bättre tidpunkter vad gäller mängden besökare i området). Vi kunde gå runt i templen utan att svettas särskilt mycket, det var behagligt varmt utom möjligen mitt på dagen och mitt i solen. Kvällarna var tillräckligt varma för att sitta ute och äta i klänning, linne etc. Mornarna var dock kyliga, fleecetröja, strumpor och långbyxor var helt rätt outfit för soluppgången.

Hur många dagar behöver man för Angkor Wat?

Det korta enkla svaret på den frågan är enligt oss: 3 dagar.

På en dag hinner man endast med de största och mest kända templen, med hårdast besökartryck. För oss låg den största behållningen av området i att lämna dessa tempel och besöka mer okända och avlägsna tempel.
Vi skulle nästan vilja drista oss till att påstå att det är bättre att låta bli än att åka till Siem Reap/Angkor Wat för bara en dag.

På två dagar hinner man mer. Om man gör långa dagar och trycker ihop det helt lite samt använder bil för sina förflyttningar bör man kunna få med även Beng Mealea, som enligt oss är det allra mest sevärda av templen, på två dagar. Funkar men blir nog väl jobbigt, speciellt om man reser annan tid än ”den kalla veckan”.

På tre dagar hann vi med alla tempel som vi var intresserade av att se i ett lagom tempo och med lite ”slack” för vila på dagarna. Perfekt.
Vi är lagom intresserade av tempel skulle man kunna säga, inte superintresserade men absolut inte ointresserade (förstås varför skulle vi då ha åkt hit?)

Den mycket intresserade bör stanna längre än 3 dagar, stanna ännu längre vid varje tempel, åka tillbaka till templen olika tidpunkter på dagen, se ännu fler och mer avlägsna tempel.

Lämplig klädsel vid Angkor Wat

Templen i Angkor Wat-området är heliga platser. Det anses stötande att besöka dem i kläder som inte täcker knän och axlar.
De flesta besökarna bar ”elefantbyxor” (som vi kallar dem), dvs sånna tunna vida mönstrade byxor som man kan köpa billigt överallt i sydostasien, i de flesta fall med elefantmönster, långa shorts som gick över knäna, tunna ”trekkingbyxor” eller i vissa fall en sarong knuten runt midjan över shortsen.

Vi såg dock också några fåtaliga tjejer med korta shorts och linnen inne på tempelområdena, så man tycks inte bli stoppad även om man inte klär sig rätt.

Inträde till Angkor Wat

Man kan lösa biljett för 1 dag, 3 dagar eller 1 vecka. Då ingår alla tempel utom Beng Mealea. 3 dagars-biljetten kostar $40 per person.
Biljettförsäljningen öppnar före soluppgången, så det går bra att lösa biljett längs vägen även om man åker tidigt för att se solen gå upp över Angkor Wat.

Hur tar man sig runt?

Bil, tuk-tuk eller cykel är alternativen.
Tuk-tuk kostar $20 för ”the small circuit” och $25 för ”the grand circuit”, bil ungefär det dubbla.
Vi valde tuk-tuk och ser bara fördelar med det; billigare, man sitter ”närmare” omgivningarna och det man passerar på vägen, det fläktar skönt i fartvinden.

Vi brukar boka sånna här turer ute på gatan på plats. Då får man ofta ett bättre pris och pengarna hamnar direkt i fickan hos den som utför tjänsten och inte hos mellanhänder.
Tyvärr hade vi denna gång läst om ”tuk-tuk-scams”, dvs att man gjort upp om ett pris innan för en heldag, men när man kört i väg i mörkret före gryningen och köpt sin inträdesbiljett i entrén till området, ändrades plötsligt priset till det tredubbla. Om man inte betalar blir man lämnad i mörkret längs landsvägen och missar dessutom Angkor Wats berömda soluppgång.
Suck, vi bokade tuk-tuk via hotellet…

Cykel var ett alternativ som vi läst om innan och övervägt, men vi bestämde oss för att sluta bort det av flera anledningar. Dels att vi inte vill cykla den 6 km långa vägen mellan Siem Reap och tempelområdet i becksvart mörker på morgonen, det kändes alltför farligt. Dels för att vi inte kände oss tillräckligt pålästa för att ge oss iväg på egen hand, bättre att bli runtskjutas av någon som visste vilka tempel vi mest troligt ville se än att försöka lista ut det själva…

Cykel kan säkert annars vara ett trevligt (men väldigt varmt!) alternativ som har den fördelen att man kan bestämma helt själv vart det bär av härnäst, man bör dock vara hyfsat vältränad i hettan.
Men bara för the small circuit, tänk inte ens tanken när det gäller templen längre bort.

Guide eller inte?

Vi valde inte efter viss tvekan. Hade säkert varit jätteintressant att höra mer fakta, men utan guide blir man mer fri att röra sig som man vill. Några tempel kände vi ganska direkt att vi inte var så intresserade av och då kunde vi snabbt dra vidare, vid andra ville vi dröja oss kvar, bara sitta en stund och filosofera.

Förbokad tur i turistbuss nämner vi inte ens. Man vill strosa i sitt eget tempo, målet är hela tiden att vara så ensam som möjligt så att man kan känna stämningen, hitta den perfekta bilden utan andra människor som skymmer sikten. Turistbuss motverkar allt detta.

Vilka tempel och vilken ordning?

Det finns två ”färdigdefinierade” rutter som alla chaufförer känner till och föreslår att man ska ta, The small circut and The grand circuit.

The small circuit: Angkor Wat, Angkor Thom (som i sin tur innehåller templen Bayon, Baphuon, Therrece of Elephans m.fl.), Ta Phrohm, och Banteay Kdei. Samt några mindre tempel längs vägen. Tog för oss ca 7 timmar från dörr till dörr.

The grand circuit: Banteay Srei, Eastern Mebon, Neak Poan, Ta Som och Preah Khan. Dessa, framför allt Banteay Srei, ligger längre bort, vår inledande tuk-tuk tur bort till Banteay Srei tog ganska precis 1 timme. Denna runda hade tagit drygt 6 timmar för oss men vi bad vår chaufför att få avsluta med en solnedgång vid Pre Rub också och med detta tillägg blev det drygt 7 timmar istället.

Fördelen med att följa rutterna är att någon redan tänkt till, man följer en geografiskt logisk rutt och får med alla sevärda tempel. att åka fram och tillbaka efter eget huvud blir knappast billigare i alla fall…
Nackdelen är att många andra följer samma rutt, vi kände igen folk från tempel till tempel under en dagstur. Om man slänger om ordningen misstänker vi att man kanske träffar färre besökare?
En annan variant som vi provade var att starta the grand circuit först klockan 11 på förmiddagen, då hamnar man ju ett par timmar efter alla de som startar ”normal” tid 8-9 någon gång.

Beng Mealea är ett tempel som skiljer sig från de övriga. Dels för att det ligger längre bort (2 timmar med tuk-tuk)  dels för att det inte restaurerats på samma sätt som de övriga, utan i mångt och mycket ser ut som när det hittades, frånsett nödvändiga säkerhetsmässiga justeringar.
Beng Mealea får man ta som en separat dagstur, vår chaufför slängde även in Preah Ko, Lolei och Bakong som avslutning på denna tur, varav åtminstone de två första utan vidare kan skippas.

Angkor Wat är mycket populärt både vid soluppgång och solnedgång.
Phnom Bakheng vallfärdar folk till vid solnedgång, tydligen är det ”insläpp”  för max 300 pers och stället blir fullt. Men till soluppgång kan det tydligen vara folktomt…

Andra tips som vi snappat upp för att ”beat the crowds” är att starta tidigt på morgonen (gäller alltså inte just Angkor Wat), och utnyttja timmarna då turbuss-turisterna är antingen vid Angkor Wat för att kolla soluppgången, eller tillbaka på hotellet efteråt för frukost till att jobba igenom de andra templen, samt att utnyttja lunchtimmarna då många tar tempelpaus.

Bästa templen i Angkor Wat – vår rangordning

Beng Mealea – solklar vinnare för att att det var så mystiskt, så orört och ganska lite folk.
Preah Kahn – här har träden också växt genom, över och under templets stenar, precis som för det betydligt mer kända och besökta Ta Phrom, men här slipper du fotokö till de bästa vyerna.
Banteay Kdei – vi har ingen bra förklaring, vi bara gillade det. Lite folk.
Banteay Srei – skiljer sig från de övriga templen
Bayon – de stora ansiktena ÄR mäktiga, fast här är mycket folk
Angkor Wat – är ju ändå störst.

Pre Rub är vår utmanare som solnedgångstempel. Kom vid halv fem – fem, sitt högst upp på vänstra kanten och njut av det varma kvällsljuset. Du är inte ensam, men det är heller ingen hysteri.

Var ska man bo vid Angkor Wat?

Några kilometer ifrån templen ligger staden Siem Reap. Inget vi direkt hade förväntat oss innan, men vi gillade faktiskt Siem Reap. En riktigt trevlig liten stad att tillbringa kvällarna i. Massor av riktigt bra restauranger.

Vi rekommenderar därför att bo inne i centrum, några kvarter från den berömda ”pub street”. Vi bodde Somadevi Angkor Resort och trivdes utmärkt där.

Här hittar du alla hotell i Siem Reap.

Läs hela vår reseberättelse från Bangkok och Kambodja här.

Välkommen att gilla 4000mil på Facebook för fler resetips och reseberättelser.