Ni undrar kanske -Vad gör han hela dagarna?
Man kan väl säga att mina dagar består av 5 huvudbeståndsdelar.
1. Sova
Jag sover mycket nu för tiden. Går och lägger mig vid 22-tiden och går upp vid 09:30 (och då får jag kämpa mig upp). Jag vilar en hel del på dagarna också. Tröttheten slår till sådär så att jag bara måste vila en stund.
2. Fota
Jag tar med min kamera vart jag än går. Jag försöker också lära mig att jag orkar om hur min kamera fungerar. Alla ni som har en dyr och fin kamera hemma men fortfarande inte ha lärt er hur den fungerar, LÄR ER. Youtube är fantastiskt.
I Umeå har jag två favvoställen att fota på/i: Först och främst gångtunneln under järnvägen sedandet nya kulturhuset Väven. Väven är verkligen en byggnad som växer. Först tillhörde jag skaran som skanderade: -Vad ska det vara bra för! och nu älskar jag byggnaden.
Väven i Umeå
Jag försöker även fota när jag reser i Sverige.
3. Fika
Jag älskar att gå ner på stan och ta en latte, när orken finns. För min del är det Espresso House som gäller. Är min dotter på stan så fikar vi gärna tillsammans. Efter som sonen jobbar på dagarna så blir det luncher för oss.
4. Träna
Att gå från hyfsat tränad till stroke-patient är omvälvande. Tänk att jag den 21 november höll i en stridsskjutning på skjutfältet utanför Umeå. Jag var även tränare i TaeKwondo. Den 22 november kunde jag verken gå, kissa eller äta. Ögonen var konstant slutna, ingen idé att titta, världen snurrade bara. Svår nystagmus.
Mitt standardpass är 15 min. roddmaskin, 15 min. cykel, 15 min. balansträning samt 15 min. styrka.
5. Måla
Jag har tagit upp en gammal hobby, nämligen att måla figurer. Bra aktivitet för min motoriska träning av högersidan.
Omvälvande när livet vänds upp och ner, tack för att du delar med dig. Jag läser ofta er blogg och gläds med dig/er att det går framåt! Man lär sig att uppskatta de ”små” sakerna i livet och alla får vi oss en tankeställare. En kämpig tid misstänker jag, men framstegen kommer, även om det måste få ta tid! Imponerad av att du verkar ha fått struktur på dagarna! Heja, heja!
Tack så mycket Eva.
Skickar ett gäng kramar fast vi aldrig setts
Jag har följt er blogg något år och gläds åt dina framsteg och förstår att rehabiliteringen verkligen tar sin tid
Marianne
Tack Marianne! Jo det tar tid =)