Vad ska man med en man till? Hör man ibland självständiga kvinnor utbrista. Och någon form av logik finns det absolut i att då och då fråga sig detta. För bra kvinna reder sig ju i allmänhet själv.

Men trots allt. Efter en vecka på resande fot på egen hand har jag faktiskt ett helt gäng bra svar på det. Det här skulle jag mer än gärna ha haft Christofer till under min vecka i Tropea.

Köra hyrbilen

Jag får svettningar av sydeuropeisk trafik, väjningsplikt i backkrön med manuell växel och så mycket annat. Jag ser SÅ fram emot att Christofer kör hyrbilen på nästa resa.

Fast utsikten får man ju oavsett

Ställa in alla tekniska manicker

Ja jag vet att jag bara härom veckan skröt upp mig själv som ingenjör. Men jag är en mycket teoretisk ingenjör. Alla tekniska pryttlar och manicker slutar omedelbart att funka när jag är i närheten. Allt från AC:n på rummet, till värdeskåpet till GPS:en.

Jag och GPS:en får under veckan den relation som man brukar kalla “rå men hjärtlig”

Bära runt på pengarna

Medan man själv svävar runt i skira sommarklänningar, får mannen, iförd shorts med praktiska dragkedjefickor ansvara för alla värdesaker.

Säga till när tvättlappen sticket ut där bak på toppen man har på sig

Vissa märken som jag ibland har på mig, t.ex. Odd Molly och Desigual, har orimligt stora tvättlappar. Och om de lyckas hamna utanför toppen när man klär sig på morgonen blir det helt enkelt inget bra. Om man reser i sällskap med någon, märker denna person ganska snart hur det är ställt. Reser man ensam kan man få gå runt så hela dagen. Lyckligt ovetandes.

Samma princip gäller för övrigt stora chokladglassfläckar på toppen och annat smått och gott som man lätt kan ställa till med.

Att äta middag med

Alltså, jag har inget problem så med att äta middag ensam. År av resande i jobbet till metropoler som Storuman, Falun och Skellefteå har vant mig av med det. Men visst kan det bli lite tråkigt from time to time?

Tack högra makter då för Facetime, så får man sällskap ändå.

Att skratta med när allt går på tok

Det är så svårt att skratta när man är själv. Man måste liksom spegla det roliga i någon. Helst någon med samma typ av humor. Allra svårast är det kanske att skratta åt sig själv när man är ensam?

Vi har faktiskt väldigt kul på våra resor Christofer och jag, ska bli befriande att skratta loss tillsammans på nästa gemensamma resa.

Att läsa saker och fylla i formulär

Jag har sagt det förut, men jag har ju fått så läskigt dålig syn de senaste åren. Klassisk ålderssynthet, så inget konstigt med det, läsglasögon åtgärdar det hela. Men det tar sån tid på resa, då man ständigt måste kolla saker. Kartor, Trippan, menyer. Glasögonen åker upp och ner hela tiden. Omständligt som sjutton. Jag behöver helt enkelt 2 st. ögon till om det här ska gå vägen.

Ja han missar bevisligen elefanten helt här, men ser vanligtvis bättre än jag.

 

Etiketter

2 kommentarer

  1. 😁 kul o bra inlägg👍 Känner igen mig i allt du beskriver och tycker du är stark som ändå gör denna typ av resa själv! Jag skulle överhuvudtaget aldrig köra bil utomlands! Kör ej så ofta ens hemmavid e en olycka f några år sedan! SÅ jag är väldigt tacksam att maken tagit mig runt i hyrbil i många delar av världen – man får ju ut så mycket mer av en resa på det sättet😃
    Ha en skön sommar!

    • Gunilla Yourstone

      Första dagen var det lite darrigt, men på slutet körde jag som vilken italienare som helst! 🙂

Lämna en kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *