Det här skulle ha blivit ett inlägg om Wennergrens Center. Ni vet skrapan vid Norrtull. Om den maffiga utsikten över Stockholms tak, om retro-inredningen av Josef Frank från 1962.
Utbildning torsdag-fredag i Stockholm i denna härliga miljö. Gott om tid att ströva runt i Stockholms innerstad, insupa atmosfären i min gamla hemstad. Mysa i den sköna vardagliga stämningen bland vanliga familjer i innerstaden, på väg till och från förskola och vardagsliv. Vandra mina gamla favoritgator, Odengatan, Drottninggatan med flera. Få platser fyller mig med sånt välbehag som Innerstaden i Stockholm. Staden där jag aldrig är rädd eller ser mig över axeln.
Vi är mitt inne i en övning att läsa av kroppsspråk, på den där kursen, när någon läser nyheten. Folk springer ut, ringer mamma, ringer förskolan, skickar sms. Vi läser om fruktansvärda scener i Stockholm.
Jag vet hur det känns att ligga skadad på marken med skelettet synligt. Smärtan är inte det värsta. Den tar adrenalinet hand om. Så länge. Det är utsattheten, att inte veta om man ska överleva, om hjälp kommer eller ej.
Mitt i all tumult och nyhetsläsande ringer mitt förbokade taxibolag och säger att det kommer ingen taxi.
”Det är kaos i hela Stockholm, det finns inga bilar och allt är avspärrat. Alla tåg har slutat gå.”
Tänker att det är inte direkt mig det är synd om här, jag kan ta in på ett hotell så länge. Ute på gatan sirener och blåljus och så stannar plötsligt en taxi framför fötterna på mig och ska släppa av. Så kommer jag, men ganska stor tur, iväg till Arlanda ändå. Ringer alla från bilen, förklarar att jag lever, jag var inte på Drottninggatan, jag lämnar innerstaden nu. Om det kommer ett till dåd och jag sitter på ett flyg med mobilen avstängd.
Men kommer flygen att gå, hur ser det ut på Arlanda nu? Kaos där också? Inställda flyg? Är det ens säkert att åka till en flygplats nu, borde jag åka till mamma och pappa i Gävle i kväll?
Alternativa scenarion snurrar i huvudet. Om jag åker dit så kanske det smäller där, men om jag åker dit är det kanske där det händer.
Var är man egentligen säker? Tänker på vår stuga i Järnäsklubb i Nordmalings havsband.
Dit kommer inga terrorister, där kan min familj vara säker, tänker jag när jag flyr från Stockholm i en taxi.
På Arlanda är det en vanlig dag. Alla flyg går. Men vårt plan får ingen besättning för de är fast någonstans i kaoset. En reservbesättning hämtas från Uppsala.
Jag känner mig lugn, men tappar bort lurarna till mobilen igen och igen, vänder boardingkortet upp-och-ner i scanningen i gaten, sätter mig på fel säte på planet.
Mannen bredvid mig säger ”Jag var där mitt i allting!” Han pratar osammanhängande om händelserna i Stockholm och jag tänker att han behöver prata och att det blir min roll idag på den här flighten att lyssna.
Vaknar idag till en dag som är tyst, dämpad. En dag som ser sig storögt och oförstående omkring med glasartad blick.
Stockholm, huvudstad i den humanitära världen, du förtjänade verkligen, verkligen inte det här.
Väldigt fint skrivet Gunilla! Och bilden från Järnäsklubb är fantastisk!!! Kommer att åka ut i sommar <3
Tack Katarina! Ja Järnäsklubb är underbart, man längtar alltid ut dit.
Ryser när jag läser…. varma kramar, så glad att vi hann ses en stund.
Ja det är så hemskt. Det var så väldigt trevligt på morgonen att ses och allt. Och så blev det så här innan dagen var slut.
Åh det är så overkligt! Men skönt att höra att du inte befann dig just där just då. Och kul att träffa dig irl, även om det blev på en av Sveriges mörkaste dagar.
Ja det var så kul att träffa er alla. Var på så väldigt bra humör i går förmiddags. Och nu kommer det alltid att vara DEN dagen.
Vad fint du skriver! Ja, det är så fruktansvärt det som hänt. Jag har så svårt att ta till mig att det var på riktigt. Min äldsta son jobbar på Sveavägen och fick inte lämna byggnaden på flera timmar. Såg poliser med dragna vapen springa in i byggnaden. Det var några jobbiga timmar innan han till sist fick lämna och kunde ta sig till Karlberg och tåget! Skönt att du hade sån tur att du kunde komma hem.
Ha en fortsatt fin helg!
Kram Lena
Usch så hemskt att vara mitt upp i detta. Ja många som hade svårt att ta sig hem i fredags, jag hade nog en väldig tur.
Ja det var en ” svart dag” för Sverige igår.
Var inne på Ica Gourmet när jag hörde en kille framför mig prata med kassörskan om en lastbil som kört in i Åhléns.
Cyklade fort hem och satte på vår TV.
Det ofattbara hade hänt i vår huvudstad.
Vad bra du tog dig hem till Umeå.
Må aldrig ondskan segra.
Titti
Ja man är fortfarande helt chockad. Så ofattbart och vidrigt.
Näe. Sthlm, du förtjänar verkligen inte det här.
Nä verkligen verkligen inte.